"Jag kommer inte att sakna Gotland för fem öre"

Flyttlådorna står packade i lägenheten på Bogegatan i Bingeby och klockan 07.00 på måndag går flyttlasset mot fastlandet. I torsdags fyllde han 65 år och den sista arbetsdagen på Statoil på Broväg är slut på söndag kväll.

Lägenhet med balkong
- Då har jag arbetat där i 42 år och fyra månader. Jag började 1967, då var det Esso som hade macken i Visby och på 16 andra ställen på ön, säger Inge Samuelsson.
Han har bott på Gotland hela sitt liv, men nu är det dags att lämna "kalk-Hawawii", som han kallar ön.
- Det ska bli skönt att lämna den här ön, framför allt ska det bli skönt att slippa kommunen. De försökte till och med blåsa min fru, Margareta, på sin tjänstepension. Fy fan!
På måndag flyttar de in i en lägenhet i Kungsängen som ligger i Upplands-Bro kommun mellan Stockholm och Enköping. De får skogen inpå knuten och ser fram emot sena höstkvällar på balkongen.

Svår start i livet
Livet började dramatiskt för Inge Samuelsson, som blev föräldralös redan som ettåring.
- Mamma blev ihjälkörd när hon skulle in till Visby på cirkus, det var i "dödskurvan" i Bro och de var nio i taxin. Det blev min storasyster som fick ta hand om mig, hon var 14 år då och när syskonen flyttade från ön flyttade jag hem till farmor. Hon var lite otillräknelig och ibland försvann hon och glömde ge mig mat, vi hade det fattigt får man nog säga. Då gick jag över till grannarna som var bönder. De gav mig mat och kläder minns jag, efter ett tag flyttade jag hem till dem. Sedan bodde jag där i nio år. Det var nog tur att man hade idrotten, då höll man sig borta från spritdrickande och dumheter, annars hade man kanske slutat som gangster.

Idrotten röd tråd
Idrotten har varit den röda tråden genom Inge Samuelssons liv och han var en lovande fotbollsspelare som ung. Som vuxen har han tränat VSB och påpekar att de låg i division 4 på den tiden, Inge var också tränare för distriktslaget och har lett 16-åringarna på Elitpojklägret i Halmstad.
- Bland spelarna är det Jonas Nygren jag minns bäst, killarna födda 1973 och 1974 vad det något särskilt med. De var uppe och besegrade Brommapojkarna på bortaplan med 4-1 en gång, det är den match jag minns bäst. Målvakten tog allt, han räddade till och med med ryggen.

Djugården är laget
Favoritlaget heter Djurgården och Inge har en hel del att säga om hur klubben skötts på sistone. På Statoil har det blivit en och annan tråkning från kunder och inte minst från chefen, den inbitne AIK:aren Micke Järlö.
- Jag ser mest fram emot att elitserien i hockey ska dra igång. Hoppas faktiskt att AIK går upp så det blir lite Stockholmsderbyn när jag flyttar upp. Sedan 13 år tillbaka delar han tiden med Margareta, de är gifta sedan fem år.
- Vi träffades på Stadshotellet och han är riktigt duktig på att dansa kan jag berätta, säger Margareta Samuelsson.
På fastlandet väntar både barn och barnbarn och Inge känner att han har ett uppdrag som väntar.
- Man måste ju hyfsa till barnbarnen! Den äldste är fyra år och då börjar han väl snart kaxa upp sig!

"Jag kommer inte att sakna Gotland för fem öre"

Många flyttar till Gotland när de går i pension.Inge Samuelsson, 65 år, gör tvärt om, efter den sista arbetsdagen vid Statoil på Broväg lämnar han ön.- På måndag flyttar jag till Kungsängen utanför Stockholm. Jag kommer inte att sakna Gotland det minsta, säger han.