Jag la till en neutral min, var som vanligt
Spalten
Foto:
En riktig kamera, alltså. På stativ med tre ben. Inte nån galning som hoppade ut ur nåt prång och luftfilmade med ena handen rundad framför ögat och den andra vevande på en tänkt vev.
Den stod med linsen riktad längs en av stadens gator och när jag fick syn på den var det för sent. Gick inte att komma undan detta registrerande öga.
Tänk om jag gått med någon jag inte borde gå med? Tänk om jag mitt på dagen inte alls borde befunnit mig just där?
Om storebror såg oss redan 1984 så har numera även lillebror koll på vad vi gör.
Det första jag kom att tänka på var gylfen. Brukar glömma att dra till den. En gång satt jag till och med hos tandläkaren med luftad gren. Men den här gången var det grönt.
Jag har filmats av Gotlandskanalen en gång tidigare, det var i sensomras när jag deltog i löparsatsningen ?Blodomloppet?. Jag till och med intervjuades och meddelade därför alla jag känner att på måndag är jag med i sportmagasinet.
Var jag med?
Nej. Bortklippt. Bortklippt som fan!
Näst efter Bollibompa är de där gatubilderna från Visby min femårings absoluta tv-favorit. Han kan sitta länge och väl och titta på bilar som kommer och människor som går.
Ibland har jag funnit mig själv sittande tillsammans med honom, förtrollad av detta pågående ingenting.
Hade jag i verkliga livet sett den där vita skåpbilen försöka fickparkera hade jag inte brytt mig ett spår
Men i tv blir allting dramatik och en spänning mellan nu och då. Vart är folk på väg och hur blev det när de kom dit.
Och den dÄR skåpbilen, hur den kör från Donners plats och en bit upp i Hästgatsbacken, hur föraren sen backar in mot trottoarkanten ? men missbedömer och får hela bakpartiet upp på gångbanan.
Först efter ytterligare försök, och en tids andlös spänning, står bilen hyggligt parkerad.
Pulsen i detta vardagsdrama höjs ytterligare av att bilen bara har ett fungerande bromsljus.
Det var jag och fem, sex, tror jag, högskolestudenter som närmade oss den där riktiga kameran, den på stativ med tre ben.
Jag sträckte på ryggen en aning, la till med en neutral min ? jag är precis som vanligt, inte ett dugg medveten om kameran ? och flackade inte med blicken.
Fåfängan finns ju där när det kommer till kritan, även om man inte tror det.
Och dessutom gick jag inte med nån jag inte borde synas med.
Så äntligen.
Nu var det även min tur att bli känd från tv.
nn Jag har sett sekvensen i rutan nu. Bortklippt igen. Bortklippt som fan. Bastards!
Så jobbar vi med nyheter