"Jag minns mormor som en snäll tant"

Den 8 januari 1900 föddes ett flickebarn i Stockholm av ogifta Tekla Andersson. Flickan döptes i Nikolai församling till Ingeborg Martina, och blev som ambarn intagen på barnhus den 27 januari.
Mamma Tekla saknade försörjning och fick plats som amma nummer 19 på barnhuset, där mor och dotter fick några månader tillsammans.
Men den 22 augusti samma år lämnades Ingeborg till stationsmästare Olof Petter Pettersson och hans hustru Karolina, boende på Martebo järnvägsstation i Visby stift med två egna gossar, 11 och 5 år gamla.
Från barnhuset finns anteckningar om Ingeborgs uppväxt på Gotland. Hon bor hos fosterfamiljen tills hon blivit 15 år och konfirmerad, och därmed vuxen nog att klara sig själv. Barnhuset gör regelbundna, men oannonserade, inspektioner i fosterhemmet, och bistår med ekonomisk ersättning, kläder och böcker för flickans uppfostran.
Bland anteckningarna från inspektionerna står att läsa; "Det vackraste flickebarn man kan få se!". "Flickan hålles som egen dotter" och återkommande "Vitsord i skolan". Vid inspektionerna betygsätts fosterhemmet, vård, hälsotillstånd, vitsord i hemmet samt vitsord i skolan. Det blir genomgående bra betyg.

I augusti 1912 flyttar familjen till Hamnstationen i Visby. Den sista anteckning är från den 5 mars 1915 då flickan får sina nattvardskläder.
- På den tiden kostade det tre till fyra årslöner att lämna ett barn till barnhus. Det kunde vara pappan, fattigvårdsnämnden eller polisen, om mamman var prostituerad och satt i fängelse, som betalade. För ogifta kvinnor kunde enda möjligheterna vara att döda barnet eller lämna det till barnhus och betala genom att jobba som amma, förklarar Mats Ekedahl.
Ingeborgs mamma Tekla var 21 år när Ingeborg föddes. Hon stannade som amma på barnhuset i ungefär ett år. Till Stockholm hade hon flyttat från föräldrar och åtta syskon vid Oppeby i Nyköping, där fadern var var statardräng.
Tekla blev med tiden porslinsarbeterska och gifte sig med Carl Johan Forsberg, även han arbetare vid porslinsbruket. Då har hon fött ytterligare två döttrar och det är förmodligen maken som är far till alla tre barnen. Men vid giftermålet uppger Tekla att hon bara har två döttrar, Märta och Svea. Odd Magnussons mormor Ingeborg nämns inte.
- Förmodligen kunde man få syndernas förlåtelse för två oäkta barn, men inte för tre. Troligen får hon också fler barn sen, tror Mats Ekedahl.
Tekla dör i Stockholm i december 1959, 80 år gammal. Ingeborg gifter sig på Gotland med Rudolf Ringbom. De får fyra barn; Odds mamma Ingrid, Bertil, Ingegerd och Anna-Lisa.
- Det här var hemskt intressant. Jag hade aldrig hört talas om mormors fosterföräldrar. Men jag tycker inte att det ger en annan bild av mig själv, säger Odd Magnusson när han tagit del av mormoderns bakgrund.
- Det kan ta ett tag att smälta det här. Du kommer nog att uppskatta ännu mer hur bra du har det när du tänker på hur hon hade det, menar Mats Ekedahl.
- Ja, man uppskattar vad man har i dag. Mamma visste inte heller att hennes mamma var fosterbarn. Vi har båda blivit intresserade av att ta reda på mer om släkten nu.
- Och man kan konstatera att det ändå gick ganska bra för både Tekla och Ingeborg till slut, förtydligar Mats.
Får du lust att åka till Martebo och se var mormor bodde?
- Nej, jag blir inte direkt nyfiken på att kolla platsen, det är så långt tillbaka i tiden.
- Om ett år eller så kommer han nog att åka till Martebo ska du se, tror dock Mats Ekedahl.

Odd Magnusson föddes 1949 när familjen bodde högst upp i nuvarande Odd Fellowhuset i Visby innerstad. Några år från sju eller åtta års ålder bodde han hos sin mormor Ingeborg och sin farmor Elisa i dåvarande tvätteriet vid Södertorg. Farmor manglade och tvättade, medan mormor arbetade på Äggcentralen strax utanför ringmuren.
Odd tycker att han blev bortskämd hade det bra som enda barnet hos dem. När föräldrarna en dag kom för att hämta hem honom sprang han och gömde sig bakom popplarna som då växte nedanför Södertorg.
- Jag minns att mormor var en snäll tant. Vi fick mycket snören från ägglådorna som vi knöt fotbollsnät av. Sen snodde vi kalk från silikaten vid Skrubbs och ritade linjerna till fotbollsplanen i Mårtenssons hagar på öster med.

Mormor dog plötsligt vid 65 års ålder. Hon fick en hjärtinfarkt när hon var på väg till arbetet. Alltsedan dess vilar hon på Östra kyrkogården i Visby.
Odds liv gick vidare med att han som 15-åring blev guldsmedslärling hos Svenssons vid St. Hansplan. Fyllda 19 köpte han Guldsmedjan vid Wallers plats, och flyttade efter cirka 20 år till nuvarande lokaler vid Södertorg. Efter nästan 30 år där har ett av hans fyra barn, sonen André, tagit över.
- Men jag fortsätter jobba när jag känner för det. Och jag trollar på olika tillställningar, det blir kanske två gånger i månaden. Jag har varit i alla bygdegårdar på ön.