"Jag såg mig som en stor stjärna"

Teresia Bjarneby dansade i våra vardagsrum en februarikväll för snart åtta år sedan.Sjöng "Kom ner på jorden" i melodifestivalen.Och sen gjorde hon det.Kom ner på jorden.

Gotland2007-12-07 04:00
Hon säger att snön virvlar och att luften är kall i Stockholm den här tisdagseftermiddagen då intervjun görs.
Vi talar i telefon och det sorlar och pratas där bakom henne.
Kvällen före har jag ringt upp för att bestämma tid för en intervju i lugn och ro.
- Slå en signal i morgon, vid ett-tiden, det blir bra, säger hon.
Då gör jag det.
Och hon svarar - inne på Mosebacke där det tycks vara världens ös.
- Jag är här för jobbet, kollar in lokalen och såjag har just startat en festfixarfirma och det är en massa festbolag som blivit inbjudna, för att reka inför kommande arrangemang, men det är lugnt, vi kan prata.

Malmö musikteater, 23 februari 2001, låt oss trots allt börja där.
Melodifestivalen, då ännu med bara tio bidrag, ses av miljoner tittare. I finalfältet, med startnummer ett: 21-åriga Teresia Bjarneby, uppvuxen i Mästerby och Sanda.
I grå dansbyxor, violett topp och piskande hästsvans dansar hon fram "Kom ner på jorden", en Britney-blinkning skriven av gotlänningen Rune Gardell.
Hon har köpt nytt hår för 340 kronor och fått chansen att sjunga en låt som kvalat in bland 1557 insända bidrag. Det är så klart en stor dag.

Berättar för alla
Finalen vinns till slut av Friends och "Lyssna till ditt hjärta". Teresia kommer en bit ner i fältet, åtta.
Om vi börjar där, Teresia. Det är snart sju år sedan. Hur långt borta är festivalen för dig i dag?
- Det är ett minne man lever på, så är det ju, men det är inte så nära för övrigtjag jobbar ju lite annorlunda nu, mycket som låtskrivare. Men jag har ännu en dröm att ta över Sverige.
Är det så?
- Jajamen, och jag kommer att göra det en dag!
Hur ofta blir du påmind om festivalen?
- En del man möter kommer ihåg det, men annars när jag träffar nya människor är jag inte sen att berätta att jag varit med, det gör jag alltid, det är stärkande för egot, haha.

Melodifestivalen är galen i dag och var galen redan då. Medias raspande pennor, strålkastarnas virvlande käglor.
Många är det som där fått sina fifteen minutes of fame. Eller egentligen bara three minutes, längre är ju inte låtarna.
Teresia dök, låt oss vara ärliga och säga det, för den stora massan upp från ingenstans och försvann sen lika snabbt igen.
Men det här är ingen artikel om besvikelse och krossade drömmar, istället blir det en intervju om att se framåt, om att aldrig ge upp och kanske också om ett plötsligt uppvaknande.
Jag på redaktionen, hon på Mosebacke och många skratt genom luren under de 40 minuter vi talas vid.
Men du, först, om du tar dig tillbaka till Malmövad var det du trodde skulle hända?
- Jag hoppades ju på det stora genombrottet, så klart, det som aldrig kom. Jag var ju bara 21, visste liksom ingenting om hur den här branschen fungerar

Trivs i Stockholm
du dansade på VIP-borden på efterfesten, vet jag.
- Jajag gjorde väl det, jag är inte sen att dra till mig uppmärksamhet, det har jag aldrig varit, jag tycker verkligen om att synas, lite exhibitionist, sådär. Jag flippar ur helt när det blir fest.
Är du besviken i dag att det inte blev som du tänkte dig?
- Nej. Kanske på mig själv, i så fall...mitt största misstag var att jag tänkte att alla andra skulle göra allt, att jag var den stora stjärnanman förstod inte hur mycket jobb det är, man var för mycket ego.

Teresia Bjarneby växte upp med Michael Jackson på väggarna i Mästerby (pappa) och Sanda (mamma). Söker man på Mästerby på wikipedia får man veta att socknen är känd för två saker; slaget mot Valdemar Atterdag vid Ajmunds Bro 1363 och sångerskan Teresia Bjarneby.
Teresia skrattar när det kommer på tal:
- Man kan tro att det är jag själv som skrivit in det, va? Men det är det faktiskt inte.
Sedan tolv år bor hon i Stockholm, nu med pojkvännen Oscar i en tvåa på Östgötagatan, mitt på Södermalm.
Vad ser du när du går ut genom porten?
- Först en innergård och sen är jag ute i vimlet, men jag trivs härjag trivs verkligen i Stockholm.
Och när du växte upp, vad såg du då, när du gick ut?
- Vår utetoalett, jojag lovar, vi hade inte toa inne när jag var liten, sen såg jag pappas garage där han alltid håller tillja, det är lite skillnad, men jag trivs med kontraster i livet, det är det som gör det spännande.
Melodifestival, festfixare, vi ska prata mer om det, menhur glamourös var din uppväxt?
- Den var väl inte så glammig, precismen å andra sidan tror jag det är bra att ha varit med om det där...ut och plocka potatis, stycka efter slaktman är inte bang för att följa med mamma ut i ladugården när man är hemma.

Mysbyxor och tofs
Du var bara 17 när du flyttade till Stockholm, hur var det?
- Tufft. Jag var ju äldst av alla syskon och kusiner, kunde inte ta efter andramen samtidigt växte man väldigt som människa, man fick ju ta hand om allt. Men det var också frihet, ingen som sa till en att städa rummet
När längtar du hem till Gotland?
- Vid jul, då vill jag vara hemma med hela familjenmen Oscar är från Stockholm så vartannat år är vi med hans familj, det får bli så.

Just startade firman T&M Party-events (Teresia och Magdalena) ordnar fester åt dem som så vill; privatpersoner, företag, stort som smått.
Teresia säger att hon uppträtt en del på fester genom åren, hyrts in som frilans för att sjunga singback-covers.
Hon fick en del vana, såg en hel del. Till slut tänkte hon, säger hon: jag skulle ju kunna ordna bättre fester själv.
- Det är väl min kreativa sida, en förlängd del av mitt artisteri, kan man säga.
Just nu förbereder hon en glammig Studio 54-inspirerad nyårsfest i Frans Augusts festvåning vid Kungsträdgården.
Vilka är de tre viktigare sakerna att tänka på inför en fest?
- Maten, underhållningen och bords-placeringenatt rätt folk hamnar intill varandra så det inte blir tyst. Att ha timing, att det hela tiden händer nånting.
Teresia dansade på borden i Malmö, säger att hon gillar att synas och därför kan svaret på frågan "är du själv en partypingla?" te sig givet.
Men förutfattade meningar kommer oftast på skam, för:
- Nej, tvärt omjag dricker knappt alkohol och jag går väldigt sällan ut privatdet är väl det där med kontrasterna igen.
Så vad gör du en fredagskväll?
- En film, cola light och en chipspåsejag kryper upp i soffan med snuttekuddar och täcke ochjo, det är sant...går omkring i mysisar och håret i mamma-tofs, jag är jättebra på att slappna av, till och med i bilköer gör jag det. Det måste man kunna när man i övrigt lever i ett högt tempo.

Teresias stora musikaliska passion är rockmusik.
Hon och pojkvännen har en studio i lägenheten, där skriver de låtar tillsammans, hon säger att en del av dem exporteras utomlands.
En egen skiva finns inspelad, men inte utgiven. Delar av några låtar går att höra på Teresias hemsida.
Inspelningen blev en dyr historia.
- Jag tog tag i projektet själv och blev lurad in i det blå, 600 000jag gjorde ett misstag, kollade inte upp vad det borde kosta ochså stod jag där.
Och hur känns det?
- Man kan inte gråta blod över det, det är bara att gå vidare, vad ska man göra? Men jag har gjort min skiva och min video och jag har rättigheterna på alltman kan säga att jag gjort allt jag vill göra fast det har inte nått ut som jag skulle önska.

Drömmen finns kvar
Nu framåt jul kan vi dock höra Teresia i tv-apparaterna igen, då i en reklamfilm för teleoperatören Tre.
Du sjunger en del som demosångerska, har jag förstått?
- Ja.
Som att vara testförare i formel1, alltså?
- Ja, precisman sjunger in en låt som en låtskrivare gjort, för att presentera för den tänkta artisten.
Och hur surt är det? Att sjunga in nåt som nån annan ska sjunga?
- Det är ingen fara, det är ingen besvikelse i det, det är bara kul. Faktiskt.

Teresia är, tycks det, en sprudlande tjej. Glad och full i fan, som hon beskriver sig själv.
Och spåren av hennes tid i miljoners fokus finns kvar. På nätet, om inte annat. På festivalsajter, förstås, och söker man i bildbyrån Scanpix arkiv får man sex träffar.
Då dyker hon upp med den violetta toppen och den där fäktande flätan, ett minne från en annan tid.
- Men jag ska ta över Sverige en gång, säger hon. Den drömmen har jag kvar, glöm inte det. Man ska aldrig överge sina drömmar.
Ålder: 29. Bor: Södermalm i Stockholm, uppvuxen i Mästerby och Sanda. Familj: Pojkvännen Oscar, katterna Loppan och Pip. Yrke: Låtskrivare, sångerska, festfixare.
En bra bok: Allt av Sylvia Browne.
En bra skiva: Chris Daughtry.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om