- Det är läskigt att man inte längre har struktur, samtidigt skönt att stå på egna ben, säger Emma Skerfe, en av Gotlands flera hundra ungdomar som går ut gymnasiet i nästa vecka.
Det är onsdag eftermiddag när GT träffar Emma Skerfe, 19 år, i Almedalen. Solen skiner, luften är varm.
De blivande studenterna har nyss genomfört den traditionella mösspåtagnings-ceremonin, i år en kort och koncis sådan. Ett kort tal, en snabb sång, en höjd skål - och så på med studentmössorna.
- Det känns fortfarande overkligt. Jag har inte hunnit tänka på det än, för det har varit så mycket annat, säger Emma Skerfe.
Konstnärssjäl
Hon sitter på en bänk framför Almedalens scen, iförd röd klänning och - förstås - med studentmössan på huvudet. Hon har kommit att bli den som i GT:s porträttserie Lördagsintervjun får symbolisera de flera hundra ungdomar som om en knapp vecka tar studenten.
Mobiltelefonen ringer och Emma svarar:
- Hej, mamma. Jag ringer dig senare, jag blir intervjuad av GT just nu.
- Mamma tyckte visst att det var kul att jag skulle hamna i tidningen.
Emma Skerfe är 19 år, uppvuxen på den gotländska landsbygden men boende i Visby sedan flera år. I de tidiga tonåren bodde hon ett år i Wales, eftersom hennes pappa bodde där då.
Hon är lite av en konstnärssjäl och yngst i en syskonskara bestående av sex systrar.
- Det är väl lite av tradition att yngsta syskonet ska göra revolt. Jag blev den som var arg och som gick estetiskt program, säger Emma och skrattar.
- Men alla revolterar väl på sitt sätt, funderar hon.
Uppleva världen
Kreativiteten och lusten att skapa har alltid funnits där, berättar hon. Hon började första året på gymnasiet med att läsa estetiska programmet med inriktning på scenkonst, men bytte efter ett år över till bild.
- Det är en bred utbildning, vi ägnar oss åt både foto, grafik och måleri. Men jag har hittat fotograferingen, det är mitt sätt att uttrycka mig, berättar hon.
Ett led i detta är att Emma och en klasskompis om ungefär ett år tänker tågluffa genom Europa. Ut och resa, se sig om, uppleva världen. Fotografera.
- Idén fick vi under en lektion i kultur- och idéhistoria - vilket för övrigt kan vara världens tråkigaste ämne...
Emma skrattar igen.
- Vi fick idén där på lektionen, då vi pratade om Paris och Prag, om statyer och kyrkor. Vi tänkte: de här sakerna måste vi se på riktigt! Det blir Paris, Berlin, Prag... Vi har en grundplan, men den kommer säkert att ändras.
Emma minns hur hennes äldre systrar i omgångar - de är ju som sagt fem till antalet - har varit ute och rest.
- Men de åkte mest till Thailand, låg på en strand och tog det lugnt. Jag vill uppleva mer, se kyrkor och statyer, säger Emma och blicken fladdrar iväg, uppåt, bortåt, och för ett ögonblick verkar hon för sitt inre betrakta någonting långt, långt härifrån.
- Förr flög man. Nu ska det vara ekologiskt och klimatsmart, och då är tåg bra. Och jag tror att man får ut så mycket mer av att åka tåg än av att flyga över alltihop.
Förväntan och entusiasm
Emma Skerfe har dock inte bara högtflygande planer för sitt resande; hon har också smarta tankar kring studier och framtida yrke.
- Jag har inte bråttom från Gotland; jag tycker det klankas ner för mycket på Gotland som en död ö, men så är det inte. Jag vet att jag vill jobba med något kreativt, jag vill uttrycka mig på något sätt. Jag vill plugga foto, men man behöver ju inte nödvändigtvis plugga en sak och sedan jobba med det hela livet. Man kan ju testa lite olika saker.
När Emma Skerfe pratar om sin stundande resa och om sina studieplaner gör hon det med värme och glädje, med en förväntan och en entusiasm som är svår att ta miste på.
Men just nu känner hon också ledsamhet. Sorg över att klasskompisarna skingras, att tryggheten i skolan inte längre finns att återvända till, att tillvaron förändras från det som varit så bra.
- Det är jättesorgligt. Tre av mina kompisar sökte till samma skola och planerade att flytta tillsammans, men bara två kom in... sånt kan ju också hända. Men man kan inte ge upp om det händer, säger Emma och berättar om ett uttryck som hennes lärare använt många gånger.
- "Serendipity". Det handlar om att söka någonting men finna något annat. Jag tror att man begränsar sig om man har en för rak syn på saker och ting, resonerar hon klarsynt.
Men trots entusiasmen över vad framtiden har att erbjuda, vill Emma Skerfe ändå inte bygga upp alltför stora förhoppningar.
- Jag har lärt mig att man inte ska förvänta sig för mycket. Jag tänker satsa på det här nu och så får vi se vad det blir av mig.
Så säger Emma Skerfe, 19 åring som snart tar ett kliv in i framtiden, och ler.