"Jag tänkte på min son och på om de skulle skjuta mig"
Jag har aldrig tänkt på att något som det här skulle kunna hända. Det händer ju inte på Gotland.Det säger en av de städare på Föreningssparbanken som övermannades och hotades av de pistolbeväpnade rånarna på onsdagsmorgonen.
Allt verkade vara precis som vanligt när hon gick in genom bankens personalingång vid sjutiden på onsdagsmorgonen. Kollegan var redan på plats, förstod hon.
Städerskan gick först upp för att städa i bankens övervåning, men gick sedan ner igen för att hämta nyckelkortet till Svensk kassaservice lokaler. Där nere hittade hon sin kollega, liggande på mage på golvet.
Jag tog några steg in i lokalen och hann undra "varför ligger hon där" innan de rusade fram och skrek "kom med här".
"Lägg dig ned", skrek de men jag sa att "nej det gör jag inte". Jag fattade ju ingenting.
Kollegan, som hade legat bunden på golvet under pistolhot, förstod mer om vad det handlade om. Hon hade övermannats av de båda männen i trapphuset tio minuter tidigare. Hon bad därför den andra städerskan att göra precis som rånarna sa.
<span class=MR>Lämnades på golvet</span>
Båda städerskorna lämnades liggande på golvet i bankens personalutrymme med händerna bundna bakom ryggen. Den ena städerskans handleder hade surrats ihop hårt med tejp, den andra fick handklovar som inte gjorde lika ont.
Med hjälp av städerskornas nycklar försökte rånarna sedan ta sig vidare in till bankvalvet och Svensk kassaservice lokaler.
I 45 minuter blev städerskorna liggande på golvet. De hade blivit tillsagda att hålla tyst och vågade därför inte prata med varandra.
Men jag hann tänka mycket. Jag tänkte på min son och jag tänkte på om de skulle skjuta mig.
Rånarna kom tillbaka efter en lång stund. "Ta väskan, nu sticker vi", sa den ene till den andre och sedan försvann de ut från banklokalerna samma väg som de kommit in.
När städerskorna efter en lång väntan äntligen kunde höra siréner och röster och se hur poliser kom in i lokalen blev lättnaden stor:
Ja, Gud så skönt det var när de kom, berättar städerskan.
Den städerska som GA talar med har en diffus bild av hur rånarna såg ut.
Allt gick så fort, förklarar hon.
Kollegan som hade legat bunden i tio minuter kunde dock ge polisen en ganska utförlig beskrivning av deras klädsel och maskering. Båda städerskorna fick efter rånet professionellt stöd av en krisgrupp, de kommer också fortsättningsvis att få möjlighet att bearbeta den skräckfyllda timmen på banken. Att prata hjälper, tror städerskan:
Nu sitter jag här och pratar med min son. Det är bra.
Så jobbar vi med nyheter