- Det finns såna som lägger av efter 65, de klarar jag inte av. Jag kommer att köra på för fullt till den dag jag smäller av.
De har svischat förbi som arga getingar och mullrat i kromgnistrande majestät längs Gotlands vägar i veckan. Motorcykel efter motorcykel från den årliga Lelleveckan har rullat fram och nu vänder de snart hem igen. I helgen avslutas den mc-träff som uppkallats efter mc-legenden Lelle Westin och det har tävlats i allt från volleyboll till backklättring med motorcykel. Idén till veckan föddes under ett möte mellan kollegor i branschen för många år sedan.
- På den tiden var träffarna bara fyllfester. Ett gäng som träffades på nån äng och söp till. Vi ville ha något annat. Något mer positivt och kreativt. På mötet fastnade han för en ung företagsam gotlänning som föreslog att de skulle lägga arrangemanget på Gotland.
- Det var Pigge Werkelins idé och som du ser var den rätt bra, säger Westin och sveper med handen mot Kneippbyn och campingplatsen.
2 000 knuttar
Lelleträffen har riktat in sig på tävlingar och aktiviteter, men visst blir det en del festande.
- Men här går det relativt lugnt till. Det är närmare 2 000 knuttar som träffas och vi behöver inte ens ha några vakter här.
Lelleträffen firar 28 i år och mannen som startade det hela har hunnit fylla folkpensionär, men fåglarna i parken får vänta. För Lelle Westin existerar inte tanken på att bromsa in och sänka hastigheten genom livet.
Han kallas för Sveriges mest kända mc-handlare och Lelles MC, med butik och postorder, är en institution i branschen. Företaget omsätter 86 miljoner kronor per år och drivs helt av familjen Westin. Frun Anita håller i marknadsföring, produktkataloger och klädavdelningen. Sönerna arbetar i butiken i Uppsala.
- Det är det enda sättet man kan jobba på, jag och Anita gör allt tillsammans. Ska man jobba så här mycket på varsitt håll går det åt skogen, sånt blir det bara skilsmässor och annat elände av, säger Lelle Westin.
Han grundade företaget i Uppsala redan 1958, men intresset för motorcyklar föddes tidigt. Lite för tidig, menade Uppsalapolisen en sen kväll 1948.
Byggde egen cykel
- Jag var tolv och hade kört runt i Stadsskogen på en 98-kubikare och det tyckte de inte om. De talade med mina föräldrar och sedan var det bara att vänta in körkortet.
Lappen hade knappt hunnit ner i plånboken förrän motorcykeln blivit till ett heltidsjobb. Motorcykeltillverkaren Nymans erbjöd ett fabrikskontrakt i enduro.
- På den tiden körde jag en NV 125:a, en maskin med 9,5 hästkrafter. Dagens hojar har 30 hästar som standard, så man ska väl inte skryta för mycket om den tiden.
Han är desto stoltare över sitt företagande. Lelle Westin hade inte hunnit bli myndig innan han dragit igång egen verksamhet, snart föddes en idé som verkade omöjlig. Han ville konstruera en egen motorcykel.
- När man är 20 år tror man att allt är möjligt. Så vi göt cylindrar och byggde avgassystem... Ja jäklar. Men så blev det en färdig motorcykel.
Modellen Lelles 250 har inte gått till historien som något mästerverk och när de japanska motorcyklarna började dyka upp var det bara att lägga ner verksamheten.
- Det var då jag började med vad jag gör i dag. Jag langar fart, brukar jag säga.
Hur känner du när du läser om ungdomar som förolyckas i trafiken på snabba motorcyklar?
- Det är inget jag tänker på när jag säljer dem. Men hör jag att en bilist inblandad blir jag förbannad. Folk kör bil rent uselt, jag pekar inte ut någon särskild grupp. Det pratas i mobiler, förarna är knappt med i trafiken och uppmärksamheten är lika med noll ibland.
Hur reagerar du på bilister som kör vårdslöst?
- Det är nog inte bara backspeglar som rykt, kan jag säga. Jag kan ha ett rätt hett humör.
Vad gör dig arg?
- Svek. Det gör mig riktigt arg, det var värre förr. Då kunde jag vara långsint och hämnas, med mer än en snyting. En gång hade jag en anställd som stal prylar från firman, han stal plånboken från Anita med. En tjuvjävel är en tjuvjävel. Det var bara en fråga om sekunder innan han åkte ut, sen var det bara att ta vad som kom efter för min del.
Tuffa tider
Det är som om Lelle Westin kör på en lite högre växel. Själv säger han att det handlar om en stark självkänsla som man bara måste ha som lyckad företagare, men han beskriver sin drivkraft som ren glädje.
- Jag är ledig en vecka om året, men jag känner inte att jag arbetar resten av tiden. Men nu stundar tuffa tider. Kronkursen gör de japanska reservdelarna och motorcyklarna dyra och folk håller i pengarna när de blir rädda att förlora jobbet. Men det är bara att köra på, förr eller senare vänder det.
Regnet upphör och solen tittar fram lite senare på eftermiddagen. Snart hörs det ljud som Lelle Westin beskriver som den största njutningen i livet. En motorcykel som drar på gas, en rusande motor och så nästa växel som läggs i - helt perfekt.