"Jag undrar ibland vad mina lärare tänker"
Mats Thor bor mitt i Smålandsskogen och är befälhavare på M/S Gotland.2sidor har träffat honom.Och pratat om tjejer och om hur han sköt sin bror i ryggen med gevär.
Han bor ännu kvar i bygden, i skogen. Han är gift med Åsa, förresten, bilelektrikerns dotter som var klasskompis med Lena Ph.
Men mer om den tiden senare.
* * *
Vi träffas ombord när fartyget ligger några timmar i Visby hamn innan nästa avgång på den norra linjen.
- Jag parkerar kvart över två, jag hämtar dig nere vid grinden fem i halv, sådär, säger han när vi stämmer träff per telefon.
Som om det gällde att ställa upp en Fiat.
Jag är där i god tid. Ser färjan gå in i hamnen och sen lägga till på en ledig p-ruta. På rutin, sådär. Men också med vaksam precision från en yrkesman.
Mats Thor har hytt med havsutsikt åt styrbord. En säng, en dator, skrivbord, soffa, tv, cd-spelare, precis som vi lärde oss när "Rederiet" drog miljonpublik.
Jag ber att få se hans tatuering, för att kolla att han är en riktig sjöman, en som Karl-Alfred.
- Jag har faktiskt ingen. Men jag har haft. Det var en kompis som aldrig gav sig så jag tatuerade mig till slut, ett ankare under höger stortå! Men den försvann efter tre månader, precis som jag planerat.
Hur är det till sjöss egentligen, är det som i Evert Taubes visor?
- Nej, dudet kanske var så på hans tid, han var nog ute en delmen det var en annan era då, en annan teknik, ett annat socialt umgänge, inte den stress som finns i dag
Man ska inte köpa hans cd-box för att lära sig yrket, alltså?
- Ha, ha, nej du, då är det nog andra vägar som gäller.
Men du, sjömandå ska man lägga till i Shanghai och Panama. Du tradar mellan Visby, Nynäs och Oskars. Hur sexigt är det?
- Jag har inga stora problem med det, faktisktjag har gjort det där, jag har seglat runt jorden, Amerika, rundat Sydafrika, Alaska, Kinajag fick haveri mitt i Stilla Havet en gång och fick söka stiltje i Kwajalein-atollen vid Marshall-öarna, jag har gjort det därjag trodde väl aldrig jag skulle segla en passagerarbåt hemmavid, menjo, det är det jag trivs bäst med nu, så är det.
Men om du inte seglat runt jorden?
- Då hade det nog varit en annan sak, men nu var jag färdig med det.
Mats Thor har Visby som hemmahamn, men bor mitt i skogen, på en gård i Bjurvik just utanför Vetlanda, bara 300 meter från det hus där han växte upp med tre syskon, mamma och pappa, också sjökapten men mest arbetande på land.
Berätta om ditt närmaste vatten.
- Tjurken ligger precis intill, en liten sjö, två kvadratkilometer, kanske, man ser över till andra sidanEmån rinner rakt igenom, så egentligen har jag ju direktkontakt med Östersjön, även om det är tio mil dit.
Du har en liten hobbygård?
- Det kan man säga, en lantbruksfastighet med skog, fiskevatten, en åkerbit, två hästarperfekt.
Men trots den täta barrskogen var hans längtan till havet tidig, ett arv från pappan, förstås.
Vatten, vatten, vatten
Han seglade på alla lov, tog jobb på fartyg, lärde sig från grunden. Sedan 2000 är han anställd på Destination Gotland. Han kom från Tor Line (fast utan "h", som han säger), skulle bara köra på Gotland över sommaren men är kvar än.
Vad gör du egentligen på ditt jobb?
- Står på bryggan och manövrerar ut och in i hamn, det är mitt ansvar. I övrigt tar styrmännen över och sätter båten på autopilot, så är det ju.
Och då sitter du och softar.
- Nja, det är ju en del kontorsjobb också, faktiskt. Pappersarbete.
Vad ser du där från bryggan?
- En del undrar hur man orkar att bara se vatten och då är det ändå bara två timmar. Seglar man Pacific ser man bara vatten i flera veckormen jag tänker inte så. Båten är min arbetsplats, det är den jag ser och det är alltid lika kul att komma ombord.
Okej, storm eller stiltje?
- Lite tufft väder är juvad ska jag sägadå får man plocka fram erfarenhet och skicklighet, det kan vara en utmaning. Men hellre lugnt väder än storm. Det handlar ju om passagerarnas säkerhet och välbefinnande också.
Vi talar om ansvaret, att på egen hand avgöra om ett fartyg kan avgå eller inte. Han säger att det kan vara tuffa beslut att ta.
- Jag har ju ställt in avgångar och även vänt ett antal gånger när det varit för hög sjö, senast den resan då fartyget Finnbirch förliste, jag hörde nödanropen på radio när vi gått tillbaka och förtöjt i Oskarshamn, det var jobbigt, sånt får en att reflektera. Men det är mitt jobb...passagerarna ska kunna lita på att vi tar rätt beslut.
Kan du också reflektera över att den där lille killen du en gång var nu har det yttersta ansvaret för ett stort passagerarfartyg?
- Jajojag har nog tänkt så här: undrar vad mina gamla lärare från tvåårig social linje på gymnasiet tänker då de åker med mig. Nån av dem sa "ni grabbar gick väl mest här för matens skull", ha, ha. Men det är klart, det är ett ansvarsfullt jobb, det är det.
Bra att hålla kontakten
Vi är gamla gymnasiekamrater, du och jag, även om vi inte direkt umgåtts. Vad det nu har i inetrvjun att göra...men okej, det är vår historia så vi kör.
- Jo, jag minns ju dig, att du sprang och så, som brorsan, det vet jag ju.
Ja, skolrekord på terrängbanan, känn på den! De där gymnasieåren, var det bra år, tycker du?
- Det tycker jag nogbekymmerslösadet värsta som hände var att man flirtade med nån tjej som inte svaradejag hade en i Skede som var ihop med nån raggare och
det gillade inte du?
- nej, det gjorde man ju inte. Men efter idogt arbete lyckades jag!
Vem var det?
- Hon var bra i fotboll, Camilla hette hon.
Hon som gick ekonomisk? Var det hon? Hon var rätt snygg! Jaså ni var ihopå fan. Jag var ihop med Eva i din klass.
- Var du? Det visste jag inte!
Jo, en sommar. Om du tänker på den tiden, kan du sakna den nån gång?
- Nej, det kan jag inte sägadet kom en tid i livet när det var mycket med barn och familj och hus ochmen nu, när man inte behöver jaga nån Camilla längrejag börjar settla ner, känner jag, det är lite mindre bekymmer. Man vet vad man klarar och inte klarar i livet sen är det bra med det.
Mats Thor säger att han i början av sitt sjömansliv var bra på att hålla kontakten med sina gamla kamrater. Skrev brev och vykort från haven, hälsade på när han var hemma.
Men det rann ut i sjön. Polarna stadgade sig, han själv seglade för om masten, de gled isär.
- Jag har egentligen ingen kontakt med nån från den tidenjo, en, Kristian, vi bor rätt nära
Andersson, han som var kock?
- Ja, känner du honom? Vi tar en bastu och en Jäger ibland, det är trevligt. Annars är det inte så många kvar.
Mats säger att han trivs ombord, att han älskar sjön och sitt jobb, till och med kan gå igång på limetorsk med mycket remouladsås.
Men att ta en kryssningssemesternja.
- Fast jag skulle gärna hyra en båt och ta med familjen ut i Västerviks skärgård, till exempel.
Du, förresten, du delar ju bryggan med dina kolleger. Någon har varit där före dig, någon annan kommer efter. Jag delar också arbetsplatsnär jag kommer till jobbet är det smulor i tangentbordet och alla pennor är borta.
- Nej du, sånt händer sällan till sjöss, där har man en avlämningsdag, då ska det vara rent, snyggt och prydligt
så inga halva muffins och...
- Inte. Och mina första år på sjön bestod ju av att städa, sånt sitter i djupt.
Ett skott i ryggen
En helt annan sak, gillade du de snabba eller lugna låtarna bäst på skolfesterna?
- De snabba.
Även då du stötte på Camilla?
- Nej, inte då. Jag minns en gång, jag väntade och väntade på att få dansa tryckareoch till sist kom den ju.
Vilken låt, minns du?
- Det skulle mycket väl han kunnat vara "Sailing" med Roddan, den gick ju då och jag tyckte den var rätt bra, men jag minns inte säkert.
Och så var det det där med hur befälhavaren på M/S Gotland en gång sköt sin äldre bror Magnus i ryggen med luftgevär.
"Hur fan vet du det?" flinar han när jag frågar, "jag har sett ärret" säger jag.
Så här var det: Mats, 11, 12 år, k
Ålder: 44. Bor: Bjurvik utanför Vetlanda. Familj: Hustrun Åsa, Douglas, 9, Martin, 7 samt Åsas dotter Erika, 16. Yrke: Sjökapten, befälhavare på M/S Gotland. En bra skiva: U2 - U218. En bra bok: Arn-böckerna av Jan Guillou
Så jobbar vi med nyheter