"Jag vill skrika"

När Marie är femton år blir hon våldtagen av sin dåvarande pojkvän. Sedan dess kantas hennes vardag av panikångest och krampanfall med minnesbilder och mardrömmar från övergreppet. Med tiden blir ångestattackerna färre och så sent som i våras börjar hon känna sig allt mer "normal". Då rasar allt ihop för Marie. Hon blir våldtagen i sitt hem i Visby av den kille hon delar lägenhet med och känner som en vän.

Fortsatt kamp
Idag, nästan nio månader efter våldtäkten, börjar Marie att hitta tillbaka till sig själv. Men fortfarande utkämpar hon ett slag mot myndigheterna.
- Att inte ha fått den som våldtog mig fälld är ett nederlag. Men det viktigaste för mig är inte hämnd - utan att få rätt. Under hela den här utredningen har jag inte blivit annat än misstrodd och klappad på huvudet, säger Marie.
Sedan Marie anmälde våldtäkten två dagar efter att det hänt, har hon upplevt övergrepp efter övergrepp av myndigheterna. Anmälan gjorde Marie på en annan ort i Sverige eftersom hon åkte dit för att besöka en vän. Förhöret i samband med anmälan var det enda som gjordes med henne. Sen hör hon inte mycket från polisen och efter två månader är brottsutredningen nedlagd.

Bevismaterial
- Under den här tiden har jag själv fått kontakta polisen och frågat hur det går med utredningen och själv fått påminna om att jag har underkläder från brottskvällen som borde lämnats in, berättar hon.
Sedan förundersökningen lades ner i somras har Marie kämpat med överklaganden och ringt upp varenda inblandad för att få klarhet i varför man inte ta upp fallet igen - och göra en grundligare utredning.
Det Marie vill få klarhet i från den förundersökningsledande åklagaren, är vad som egentligen behövs för att fallet ska tas upp igen.

Flera brister
Marie påpekar flera brister tidigt i utredningen. Namn har förväxlats och stavats fel genom hela förundersökningsrapporten.
Någon större vikt tycks inte heller ha lagts vid hennes psykiska tillstånd. Att Marie beskriver sig själv som "hjälplös" när hon våldtogs, på grund av att hon strax före haft en panikattack, har inte utretts.
- Jag kunde inte genomgå någon rättspsykiatrisk undersökning eftersom den inte fanns att tillgå här på Gotland. Men mina regelbundna besök hos psykmottagningen i Visby och journaler från tidigare, finns samlade här i Visby.
Marie tycker att det tillkommit så pass mycket ny bevisning att fallet borde tas upp och en grundligare utredning göras. Men hennes överklaganden har fått avslag både hos åklagare Susanne Wihlborg i Visby och en andra instans, Utvecklingscentrum i Göteborg.

Ord står mot ord
- Jag vet att ord står mot ord och att jag inte kommer att kunna fälla honom i första taget. Men någon gång kommer han att åka dit för jag vet att han kommer att göra detta mot fler. Jag vet att min anmälan kommer att vara betydande när han åker dit, om det så ska ta fem år, säger Marie.
- Jag anmälde inte våldtäkten jag utsattes för som femtonåring, men jag försöker att hålla de båda händelserna isär.
- Jag känner många som varit med om samma sak men som inte anmält och jag har förståelse för det. Men jag vägrar att skämmas när jag inte gjort något fel och jag ångrar inte att jag anmälde - trots allt jag fått gå igenom och som ännu väntar mig. Att få honom fälld är inte min livsuppgift, men det är långt ifrån över för mig, säger Marie.
Fotnot: Marie heter egentligen något annat.