Sedan 2021 styrs Afghanistan helt av talibanerna. På bilden firar dem att det då var två år sedan de sista amerikanska soldaterna lämnade landet.
Jamal Mamand, 25, flydde från ett Afghanistan under talibanhot 2015 och har sedan dess bott på Gotland. I våras berättade han för Helagotland om det negativa besked han fått från Migrationsverket. De hade tagit beslutet att han skulle utvisas till sitt numera helt talibanstyrda hemland.
– Jag kan inte sova på nätterna. Jag sitter bara på min säng och kollar runt. Jag spelar fotboll, volleyboll, gymmar och springer för att tänka på annat, men det är svårt. Man har en rädsla och tänker bara på när de ska ta mig och skicka tillbaka mig, sa han då.
Migrationsverket gjorde bedömningen att Jamal varken är flykting eller alternativt skyddsbehövande och man tycker inte heller det finns ”synnerligen ömmande omständigheter”. Jamal överklagade beslutet till Migrationsdomstolen, men fick för ett par veckor sedan beskedet att domstolen gör samma bedömning som Migrationsverket.
– Drömmarna försvann. Hoppet försvann. Allt. Det blev svart i hjärnan, säger Jamal Mamand om hur det kändes att få domstolens beslut.
Jamal Mamand studerar till undersköterska på Vuxenutbildningen samtidigt som han jobbar deltid inom hemtjänsten. Han berättar att han de senaste månaderna inte hunnit tänka så mycket på vad för beslut domstolen skulle komma med.
”Jag började tänka på framtiden och vad jag kan göra sen. Men sen kom plötsligt det här beskedet och allting försvann”, säger Jamal Mamand.
– Jag har varit så glad under tiden som jag studerat och jag hade helt glömt bort processen. Jag kunde bara tänka på att jag snart är klar med utbildningen och snart är undersköterska. Jag började tänka på framtiden och vad jag kan göra sen. Men sen kom plötsligt det här beskedet och allting försvann, säger Jamal Mamand och fortsätter:
– Man försöker skaffa sig en dröm i huvudet, men med ett sådant här beslut försvinner allt sådant. Det är svårt att acceptera. Jag har fått familj och vänner här och så ska man behöva tänka på att man ska bli utvisad till ett land där vi vet att det är krig och att det inte finns några rättigheter.
När han fick det nya beslutet från Migrationsdomstolen befann han sig på jobbet, men var tvungen att gå hem.
– Jag mådde riktigt dåligt och kunde inte fortsätta jobba. Min mamma som är i Stockholm sa ”jag kommer till Gotland”, för hon ville inte att jag skulle vara ensam och inte göra något dumt. Men jag sa åt henne att stanna för hon har massa saker att ta hand om och så ringde jag mina kompisar i stället. De är såklart också jätteledsna och oroliga för min skull, säger Jamal Mamand.
Hans vänner och familj i Sverige har varit väldigt viktiga för Jamal under dessa månader.
– Speciellt familjen jag bor hos. Det går inte att beskriva hur viktiga de är för mig. Hur mycket jag har vågat och försökt för att de har gett mig hopp. De säger att ”ljuset kommer efter en mörk tid”. Jag letar efter det ljuset nu, men jag vet inte om det kommer eller inte.
Jamal Mamand hoppas att Migrationsöverdomstolen bedömmer hans ansökan annorlunda och låter honom stanna i Sverige.
Helagotland har fått ta del av både Migrationsverkets och Migrationsdomstolens beslut och det är mycket i dessa som Jamal Mamand har svårt att förstå. Bland annat den del i beslutet gällande hans ansökan om permanent uppehållstillstånd med stöd av gymnasielagen. För att omfattas av lagen krävs det bland annat att den sökande efter fullföljd utbildning, har en varaktig anställning i Sverige som går att försörja sig på, och att anställningsvillkoren inte får vara sämre än ”de som följer av svenska kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen”.
Det är bland annat här det uppstått komplikationer för Jamal.
I de anställningsavtal från den restaurang han jobbade på när den första ansökan skickades in, står det att han jobbat som kallskänka. Migrationsverket menar här att Jamal tjänat mindre än vad kollektivavtalet säger och att han därför inte uppfyller kraven för att kunna beviljas permanent uppehållstillstånd, vilket även domstolen håller med om.
Tanken av att behöva återvända till ett talibanstyrt Afghanistan skrämmer Jamal Mamand mycket.
Jamal menar dock att han jobbade som köksbiträde, vilket även hans dåvarande chef intygat till Migrationsverket och att hen ”olyckligtvis använt sig av ordet kallskänka.” Detta bedömer dock både Migrationsverket och Migrationsdomstolen vara en efterhandskonstruktion.
– Även fast till och med chefen skrivit att den intygar om att det stämmer. Jag förstår inte hur de tänker kring besluten. Jag skulle kunna acceptera att om jag håller på med något dumt, att jag fått det här beslutet. Alla mina klasskamrater undrar om jag kommer tillbaka till nästa termin, men jag vet inte. Alla är jätteledsna. Det känns som att jag har förstört deras jul på grund av det här, säger Jamal Mamand.
Att han nu har ett nytt jobb och ett nytt anställningsavtal, spelar ingen roll. I Migrationsverkets beslut står det att ”I enlighet med förvaltningslagen ska ett ärende handläggas så enkelt, snabbt och kostnadseffektivt som möjligt utan att rättssäkerheten eftersätts” och att Migrationsverket av ”processekonomiska skäl inte går vidare med att pröva huruvida din nuvarande anställning och inkomst uppfyller kraven för permanent uppehållstillstånd”.
– Jag vet att det finns personer som inte jobbar och som inte sköter sig som fått bli svenska medborgare. Man börjar undra varför de får uppehållstillstånd men inte jag, säger Jamal Mamand.
När Jamal Mamand intervjuades i mars hade han med sig sin kollega Pia Mac Donald, som hade startat en namninsamling för att stötta honom. Flera hundra har skrivit under.
Han kommer nu att överklaga det senaste beslutet till Migrationsöverdomstolen, vilket är den sista instansen.
– Det är min sista chans. Får jag nej där måste jag lämna Sverige, säger Jamal Mamand.
Han berättar att han dock fått höra bra saker om Migrationsöverdomstolen av sina vänner som fått permanenta uppehållstillstånd.
– Jag har hoppet kvar. Jag vill inte ge upp efter att ha kämpat i tio år. Om jag ger upp nu kommer jag aldrig förlåta mig själv. Det kommer tider där man vill ge upp, men jag vill inte vara en förlorare. Jag vill vara en vinnare i den här situationen.
I sin ansökan har Jamal Mamand beskrivit den situation som Afghanistan i dag befinner sig i. Bland annat har har han beskrivit att det finns en hotbild mot honom från Islamiska staten (IS) och han riskerar tvångsrekrytering om han behöver återvända. Migrationsdomstolen anser dock att det Jamal redogjort för ”inte är tillräckligt för att han ska kunna beviljas uppehållstillstånd som
skyddsbehövande.”
Det han har fått höra av sina vänner är att besluten från överdomstolen inte tar lika lång tid som de övriga besluten.
– Det känns både skönt och läskigt. Det har såklart känts jobbigt när det tagit lång tid, för det är så mycket tid av ditt liv som du förlorar genom att oroa dig. Samtidigt är det lite läskigt, men det vill jag inte tänka på. Jag vill hålla hoppet uppe.
För att komma på andra tankar idrottar Jamal mycket och han ser fram emot futsal-turneringen DG cup som spelas i slutet av januari och början av februari.
– Det ska bli roligt och det är viktigt att få tänka på andra saker, säger han.