Uppgiften som 55-årige Jan Ullberg frivilligt tagit på sig har varit att ta sig från Gotland till Gammalsvenskby i Ukraina för att lämna förnödenheter till den krigsdrabbade byn. Alla dessa förnödenheter, som bestod av bland annat av pannlampor, powerbanks, 25 000 batterier, motorsågar och ett elverk, har samlats in av föreningen Svenskbyborna.
Fredagen den 13 januari körde Jan på bil med tillhörande släp på färjan mot Nynäshamn, och därefter väntade många långa timmar i bil.
– Jag åkte först ner till Karlskrona där jag sammanstrålade med Sven Bjerlestam som hade med sig ett släp med insamlade förnödenheter från Skåne. Därefter tog vi färjan över till Gdynia i Polen, och fick även en natts sömn på färjan, berättar Jan Ullberg.
Väl på plats i Polen väntade först ett dygns körning för att komma fram till den ukrainska gränsen. Efter en övernattning på hotell tog sig han och Sven Bjerlestam efter omfattande kontroller och byråkrati in i Ukraina.
– Det tog tre timmar bara att ta sig förbi gränskontrollen, vilket är lite frustrerande när man kommer med grejer för att hjälpa deras land.
Väl inne i Ukraina började på sätt och vis den mest omfattande delen av resan. Från gränsen till Gammalsvenskby är det nämligen drgt 120 mil enkel resa, vilket tog två dygn för Jan och Sven att avverka. Efter att ha övernattat i staden Kryvyj Rih påbörjades den sista etappen i tisdagsmorse.
– Då hade vi 15 mil kvar, men den sträckan tog nästan fem timmar att köra. Till en början var vägarna okej, men när det var fem mil kvar så kom vi in i området som varit ockuperat, och där fanns det inga vägar alls egentligen. Det var sprängda vägar och det stod utbrända stridsvagnar på sidorna, så det gick väldigt sakta.
Jan berättar att huvudvägen in till Gammalsvenskby var sprängd, vilket gjorde att man fick ta en omväg på omkring sex mil där man fick färdas på transportvägar som traktorer i vanliga fall kör på mellan åkrarna.
– Där såg man ännu mer rester av att det pågått strider i området. Det fanns skyttegravar och rester av militärförläggningar, och det låg till exempel ammunitionskartonger kvar på marken. Det fanns även områden som var uppmärkta med flaggor, vilket innebar att det var minerat. Så det gällde att hålla sig på de här dåliga traktorstigarna.
Väl framme i Gammalsvenskby så möttes Jan Ullberg och Sven Bjerlestam med "glada tillrop och öppna famnar".
– De hade väntat på oss, så de blev glada att vi kommit fram helskinnade, och det var vi själva också. Det var väldigt upplyftande att mötas av deras glädje.
Jan Ullberg har själv rötter i Gammalsvenskby genom sin mormor Anna Kotz. Själv hade han dock aldrig tidigare besökt byn, men efter att alla förnödenheter lastats av fick han bland annat se platsen där huset som hans mormor växte upp i tidigare stått.
– Det blir ju emotionellt att komma tillbaka till min mormors födelseby. Hon flydde härifrån 1929, och då var det lite samma förutsättningar här som det är nu, med skillnaden att det var Stalin som satt vid makten istället för Putin. Om hon inte hade lyckats fly så hade inte jag funnits, och det var härligt att kunna se platserna som hon pratat om under min uppväxt.
Till skillnad från Sven Bjerlestam, som åkte tillbaka till Kryvyj Rih för att få sin bil lagad, så valde Jan Ullberg att övernatta i Gammalsvenskby. Han berättar att man under natten kunde höra granateld i stort sett hela tiden.
– Det var inte i byns direkt närhet, men bara fem-sex kilometer bort. Där pågår ständig terrorbombning som hörs främst under kvällar och nätter i Gammalsvenskbyn.
När GT pratar med Jan Ullberg har han sedan ett dygn tillbaka påbörjat den långa resan hem igen. Han räknar med att vara tillbaka på ön söndagen den 22 januari, och han berättar att det är med övervägande positiva känslor han återvänder till Gotland. Detta trots att han stött på mycket misär under resan.
– Jag ser på det här som en positiv upplevelse i och med att de blev så tacksamma. De har liksom ingenting där i byn, och levnadsstandarden är oerhört låg, så det känns bra att det var möjligt att ta sig dit och hjälpa dem. Jag kan absolut tänka mig att göra det igen, säger Jan Ullberg, och fortsätter:
– Jag har med mig en positiv bild från resan, men Ukraina är utan tvekan ett land som påverkats hårt av kriget.