Jan Davidsson har byggt årets gotländska hus
Stenkyrka visade upp några av sina mest intressanta sevärdheter när Gotlands Hembygdsförbund samlades till sensommarträff i socknen.Många imponerades av bygget av den 25 meter långa bul-ladan vid hembygdsgården.
Ingen av dem har byggt bulhus förr, men de har en bok att gå efter och tillsammans hjälps de åt att klura ut hur det ska gå till.
Det blir verkligen snillen som spekulerar, ler Evert Nilsson, men så här långt ser det riktigt bra ut:
Syllen ligger på plats och under den har man lagt upp grundstenar som hämtats från en fallfärdig ladugård i Lummelunda. Hörnstolpar ligger redan klara och snart är det dags att bygga vidare med bular och mellanstolpar.
Det kommer att ta några år innan faltaket ligger på och ladan är klar, det räknar man med. Men det finns folk som är beredda att hjälpa till. Och lika god uppställningen varit i socknen när det gällt materialet. Virket kommer från egna skogar och det har sedan sågats upp i Bert Hultgrens sågverk.
Hembygdsgården var bara en av flera sevärdheter som visades upp för Hembygdsförbundets sensommarträff. Man kunde också titta på Grausne kvarn, jungfrun och få guidning vid kyrkan, sojdet, Ekebysänget och gravfältet vid Lilla Bjärs.
<span class=MR>Gravar från järnåldern</span>
Vid gravfältet mötte Britta Calamnius upp som guide och här finns verkligen mycket att berätta om. Gravfältet vid Lilla Bjärs rymmer mellan 2 000 och 3000 gravar från järnåldern och bronsåldern. Överallt ligger stenar. Och mäktigast av dem alla är kanske graven "äuglehaug", en stor gravhög som längst ned kantas av huggen sten. Kanske restes den här graven över hövdingen Uggla, som enligt sägnen skulle vara far till Likair Snälle, han som gav namn till Lickershamn. Men när det gäller århundradena får Britta Calamnius inte riktigt ihop det. Graven här är äldre än vad hövding Uggla skulle ha varit. Hur det än är med den saken, så tycker Britta mycket om att gå här på gravfältet. Hon gick här som barn med sin morfar Olof Bolin som brukade guida turister och på så sätt lärde sig Britta det mesta om gravarna.
Den gamla väg som drar fram över gravfältet är mest spännande av allt tycker Britta.
Vägen är förmodligen äldre än gravarna, för den går spikrakt fram genom skogen och det är fullt av gravar på båda sidor, men inte en sten här på vägen... Här kan man verkligen känna historiens vingslag.
Efter eftermiddagsutflykten samlades hembygdsförbundet i Stenkyrka folkets hus. Här passade ordförande Björn Håkansson på att dela ut diplom till årets gotländska hus. Priset går i år till Jan Davidssons fritidshus i Östergarn. Och här är det inte bara frågan om ett hus, utan om en hel gårdsbebyggelse som byggts i bulteknik. Björn Håkansson, Stefan Haase och Anna-Lena Mossén, som sitter i juryn, föll för Jan Davidssons ambition att bygga olika hus för olika funktioner: Sedan 1997 har Jan Davidsson låtit bygga ett bostadshus, en flygel med gästrum, ett förråd, en vedbod och en så kallad "malstuga", där man kan samlas till fest. Krister Hafdell från Rute Woodcraft har konstruerat och byggt husen och GA kommer inom kort att presentera gården med ett utförligare reportage. Björn Håkansson förklarar vilka utgångspunkter som juryn har i sitt arbete:
Vi vill hitta hus som uttrycker den gotländska formen, färgerna, funktionerna, materialen och teknikerna. Men vi söker också efter förnyelse, det får gärna vara lite provokativt!
Vinnarhus. Jan Davidssons gårdsbebyggelse i Östergarn.
Foto: KRISTER HAFDELL
Diplomerad. Jan Davidsson fick hembygdsförbundets diplom för sitt fritidshus med flera bulhus i Östergarn. Björn Håkansson och de andra som satt i juryn uppskattar särskilt att han inte bara har byggt ett bostadshus utan en hel gårdsbebyggelse med hus som har olika funktioner.Foto: ROLF JÖNSSON
Så jobbar vi med nyheter