Jana de Geer har tidigare jobbat på som tillförordnad chef för Stockholmspolisens människohandelssektion. Nu har hon flyttat till Gotland och pausat jobbet som polis för att jobba med Safe Selfie Academy, vars uppdrag är att ge barn verktyg och kunskap för att motverka utsattheten på nätet.
Valet att jobba med Safe Selfie Academy kom när hon såg den enorma potential som finns i det brottsförebyggande arbete som kan förhindra att barn och unga råkar illa ut på nätet.
– Det är inte alltid som det förebyggande arbete som används fungerar så bra som det gör i de här fallen, både mot förövare och potentiella målsägande. Därför känns det så viktigt att ligga före i det arbetet, och inte försöka jobba med att komma ikapp när den här typen av brottslighet springer ifrån oss, säger Jana de Geer.
Hon tror att det finns ett stort mörkertal bland de som utsätts för brott på nätet och att mycket av det har att göra med skammen som ofta kommer med den här sortens brott.
– Som vuxen är det otroligt viktigt att inte uttrycka sig på ett sätt som gör att barnen känner sig skyldiga och tappar förtroendet för oss när något sådant här har hänt, säger hon.
Hur vanligt är det att barn och unga inte vågar berätta om sina upplevelser?
– Det är extremt vanligt att man håller det för sig själv, och det är där det gäller att vara lyhörd med sitt barn så att de vågar berätta när det har hänt något. Och att man som förälder är extra uppmärksam om ens barn börjar dra sig undan eller kanske helt plötsligt har massor av pengar att spendera.
Varför är det just barn som utsätts?
– Det som möjliggör förövarna är att de vet att barnen är ensamma på nätet och att de är väldigt sköra för grova hot. Kompetensen som finns hos förövaren är mycket högre än hos barnen de möter. Det finns ett otroligt skevt maktförhållande där.
Jana de Geer berättar om hur det förr brukade vara en väldigt lång process för gärningspersonerna att få barnet att lita på dem tillräckligt mycket för att våga skicka en bild på sig själva – en process som även är känd som "grooming". Men med tiden har gärningspersonerna kunnat bli mycket mer offensiva i sitt angreppssätt.
– Man börjar snabbt hota både barnet själv och dess familj, vilket gör att barnet inte vågar göra annat än vad gärningspersonen ber dem om. Gärningspersonen behöver inte längre lägga lika mycket tid på att först skapa en relation med barnet, utan använder sig av hot för att få det de är ute efter direkt, säger hon.
Rädslan att inte våga berätta kan sedan i sin tur förstärkas när barnet varit ute på en del av internet där man kanske redan vet att man inte får vara.
– Budskapet måste därför alltid vara att skammen inte ligger hos barnet, utan skammen ligger hos förövaren, säger Jana de Geer.
För att kunna ta fast förövarna kommer det krävas mer resurser, ett internationellt samarbete mellan polismyndigheter och att frågan i sig prioriteras.
Jana de Geer tipsar om att prata med sitt barn om hur deras dag på nätet har varit, på samma sätt som man pratar om hur barnets skoldag har varit.
– Det är viktigt att lära känna sina barn lika väl på nätet som vi gör i den fysiska världen, och dessutom lära känna de plattformar som barnet vistas på. Försök att alltid ha ett öppet, ärligt samtalsklimat med ditt barn.