Det var Jane Lindell Ljunggrens mamma som tyckte att dottern skulle utbilda sig för att jobba med äldre.
– Jag älskar de gamlas livshistorier och att dela deras livsfilosofier. De var nästan tusenkonstnärer för att få mat på bordet och livet att gå runt, säger Jane Lindell Ljunggren.
1978 blev Jane först på Gotland att utbilda sig inom demensvård. Tidigare kallades de som mist minnet för senila och de hade det inte så lätt på äldreboendena. I början på 1990-talet föddes drömmen om att bygga ett anpassat boende i När. Efter att ett stort antal sockenbor gått i borgen kunde Jane tillsammans med sin syster Pia låna pengar för att börja bygga strax efter jul 1993.
Boendet har sedan dess prisats och lyfts fram som ett av de bästa i landet.
– Jag har fått ta emot Solstickanpriset av prinsessan Christina och förra året fick Hattstugan första pris som Gotlands friskaste företag. Vi blev tvåa i Sverige, säger Jane Lindell Ljunggren och berättar att hon också har varit programledare i tv-serien "Sveriges bästa äldreboende".
Men efter 48 år i yrkeslivet vill hon trappa ner, för att få mer tid för barnbarn och att resa. Pia har fyllt 63 och Jane fyller 66 år den 1 mars och nu har de fattat beslutet att sälja den verksamhet de byggt upp.
– Det har varit fantastiska år med personal, de boende och inte minst alla anhöriga, säger Jane Lindell Ljunggren.
Hon vill gärna fortsätta som vikarie, och med att vara språkrör och utbilda andra i god demensvård. Hon drömmer om att få tid att skriva ner alla de berättelser hon fått ta del av från de gamla.
– Det är så fantastiskt mycket roliga, fina och dråpliga historier.
I maj väntar nästa äventyr på Jane och maken Lasse i Norge. Men det är inte Hurtigrutten, den har de redan hunnit med två gånger.
– Vi ska till Svalbard med ett före detta forskningsfartyg, säger hon och berättar att hon föredrar äventyr och upplevelser hellre än solresor.
Kanske går det också att kombinera jobb med upplevelser.
– Vi har skänkt mycket via Lions i Ljugarn till ett äldreboende i Lettland. Att som volontär utveckla det boendet kan jag tänka mig. Det är inte långt bort, men de har ändå så mycket som de behöver hjälp med, säger hon.
Om hon själv skulle drabbas av demenssjukdom när hon blir äldre har hon en önskan:
– Att det finns varma och fina personer i min närhet som vet vem jag har varit och som tar vara på den jag är.