Janne och hans gitarr har alltid funnits
Ibland mer och ibland mindre men Janne Schaffer har alltid funnits.Med sin gitarr och sitt långa hår.Alltid, alltså.Och det är ju i sig tillräckligt för en intervju.
Men intervjun görs på telefon när augusti tagit fart. Jag på redaktionen i Visby, Schaffer i en solstol på gräsmattan vid villan i Bromma.
Flödande sol över Stockholm den här dagen och Janne lika brun som halsen på hans Gibson Les Paul Sunburst, modell -59. Det är han själv som gör liknelsen.
- Jag sitter i solen och övar, säger han när jag ringer upp.
Efterlämnad historia
Jag var lite för ung när Janne Schaffers första soloskiva kom att toppa alla listor, lite för ung när det stora world wide-breaket kom 1975, via hans tredje LP "Katharsis", så den infon hämtar jag från hans hemsida.
"Katharsis" ledde i sin tur till medverkan på en konsert i Montreaux, tillsammans med bland andra Stan Getz, Dexter Gordon och Billy Cobham. Jazzlirare som också var Schaffers idoler.
Kvällen före intervjun har jag i Eskelhem sett Smaklösas avslutningsspelning på sommarturnén. Schaffers musik och Smaklösas, i sanning två motpoler.
Efteråt berättade jag om den förestående Schaffer-intervjun för Rolle Bas som blev eld och lågor och sa:
- Har du hört Montreaux-LP:n...
- Nej...
- Den är för jävla bra, alltså...svinbra!
Så nu har jag det framför mig, en tur till Schweiz med mina öron.
Janne Schaffer har rötterna på Gotland. Det här har han berättat i många intervjuer, men vi börjar där ändå. Mamma stammar från släkten Fårhréus, som bildades vid Gåsemora i sent 1600-tal.
Och på fädernet finns Per-Henrik Schaffer som vandrade från nuvarande Tjeckien och faktiskt en gång i tiden drev krog på Hästgatan. Kuriosa, visst, men ändå:
Hur vet du allt det här?
- När ens föräldrar går bort, det är ju så...då tar man ju del av en massa papper och dokument, man får saker och ting förklarade för sig. Och så finns det de i släkten som forskat kring det här.
Men dina egna minnen från ön kommer från musikaliska besök?
- Ja, första gången jag spelade där var på Borgen, -61 eller -62, då rymde jag dit. Mamma och pappa tyckte jag skulle vara hemma och göra läxorna så om jag frågat hade jag aldrig fått åka. Jag ringde och sa "nu är jag på ett ställe ni inte har en aning om, men jag kommer hem med sista flyget", haha.
Men du är stadsunge, växte upp i Blackeberg...hur såg det ut i ditt pojkrum, minns du?
- Det var väl affischer och en resegrammofon, kommer jag ihåg, det hade jag och brorsan. Och massor av skivor. Jag minns jag hörde "Heartbreak Hotel" första gången, Elvis...det var ju en revolution. Sen kom Cliff Richards och Shadows och...jag är oerhört tacksam att jag fick vara med under den tiden och se hur allting växte fram.
Har du kontakt med den där lille Janne i dag?
- Ja...jo, jag kan än idag se folk i ögonen och säga att jag har en sann passion för musik ...det kommer därifrån, från de där första skivorna.
Janne Schaffer är den där gräns-överskridande instrumentalisten du sett i tv så många gånger, hur han bänder på sina strängar med tungan i rätt i mun.
Legandarisk så det dryper flyter han omkring mellan genrerna. Från nattklubbar till konserthus, från stadsfester till kyrkorum.
Tur och slump
Och det är så han också ser på sig själv:
- I sommar har jag spelat på jazzfestival, på bluesfestival och ska om ett tag spela på en orgelfestival, faktiskt.
För mig har du liksom alltid funnits, känner du själv så?
- Ja, kanske...det väl en kombination av tur och slump. Jag hamnade i studiosvängen med Björn Skifs och Ted Gärdestad som ledde till en egen platta som ledde till Abba som ledde till allt det andra. Jag känner mig verkligt previligierad, det måste jag säga.
Vilken band av alla de du spelat i, Hörselmat och Sleepstones och OPUS III och allt vad de hetat, har det tuffaste namnet?
- Det tuffaste...vi hade en improvisationsgrupp med nya medlemmar varje gång i stort sett, vi hette Betong. Det tyckte jag var bra. Det låter ju stenhårt, som Hammerfall eller nåt, men det var egentligen väldigt snällt.
Janne är rätt svag för AIK, äter inte pizza men gärna en omelett med svampstuvning, tycker skådespelerskan Lena Olin är snygg och gillar gitarrackordet Gmaj7add9.
En enda gång har jag sett Janne Schaffer sitta på trappan till sitt hus och läsa morgontidningen. Men för det mesta ser det tomt och öde ut.
Han bor i samma villakvarter som min svärfar och därför har jag passerat hans vita stenhus ibland, det som en gång i tiden rymde ett postkontor. Det är lite därför jag ringer.
Jag berättar om svärfar och hör i luren bullret från planen som lyfter och landar på Bromma flygplats.
Det lyser i stort sett aldrig när jag går förbi.
- Nej, det är kanske inte så ofta. Jag är mycket ute och spelar. Och jag bor ju ensam, en lugn och skön tillvaro. Jag drar mig tillbaka här hemma, har det lite som en reträttplats...
Du grillar inte med grannarna?
- Nej, nej...det är inget partyställe, precis.
Massor av pappersarbete
Allt turnerande...när blir det ensamt och rotlöst?
- Jag vet inte om det blir det. Jag har roten i mig själv, på något sätt, sen kan jag vandra runt i olika musikstilar...
...jag tänkte mer personligt.
- Jag går ju inte ut på stan för att träffa folk, precis. Det händer väl det också, men mest är jag nog hemma. Jag är egen företagare och det är mycket pappersarbete, fakturor som ska ut, fakturor som ska betalas, projekt som ska ros i land.
"Dynamit-Harry" bor i ditt område vet jag, känner du honom? Skådespelaren Björn Gustafsson, drängen "Alfred" i Emil-filmerna.
- Jaså, nej, faktsikt inte. Men det bor många så kallade kändisar här omkring. Janne Lundqvist bor en bit bort, tennisspelaren. David Nyström, en pianist som spelat med alla...Roger Palm som spelade med Abba, jazzmusikern Hector Bingert...
...så skulle ni ha kvartersfest vore det inget problem med musiken?
- Nej, det skulle vi nog fixa.
Janne Schaffer har, som det står på den egna hemsidan, "medverkat på ca 5000 låtar varav 47 st med Abba".
Hela hans liv består av musik, tycks det mig under intervjun. Jag försöker nå det mer personliga, men Janne Schaffer styr lika snabbt som omärkligt tillbaka till musiken igen.
Inget konstigt med det, förstås. En intervjuare, för honom utan historia, som ringer upp och ställer frågor om ensamhet och grannar när det finns så mycket musik, så många projekt.
Men jag framhärdar.
Jag frågar hur han märker att han är igenkänd och han säger, som de flesta "kändisar", att han inte tänker på det.
Vad tänker du att folk tänker när du ser att de känner igen dig?
- Jag vet inte...de får tänka vad de vill. Men det vanliga är att folk vet vem jag är men inte vad jag gör, att jag jobbar i så himla många sammanhang.
När kända människor möts...hälsar ni på varandra då, fast ni inte känner varandra?
- Haha, jo, det händer, faktiskt.
Berätta.
- Alltså, jag är ju en vanlig människa men med den belastningen att jag är igenkänd. Jag stod intill Rakel Molin vid grönsaksdisken för ett tag sen och just vi sa "hej" utan att känna varandra alls, haha.
Så ni hälsar, alltså.
- Eller visar respekt på annat sätt. Jag träffade på Olle Adolphson en gång på Operabaren, han satt ensam och jag gick fram och bad om ursäkt, tackade för allt fint han gjort och gick sen därifrån. Efter nån halvtimme kom han fram till mig och sa "du har gjort många fina saker, du också".
Igenkänd som en zebra
Jag har tidigare intervjuat bland andra Svenne Hedlund och Dan Hylander, de har inte heller klippt håret.
- Haha, jo, jag har allt klippt mig, titta på gamla bilder får du se.
Okej, men erkänn att du har en frisör som vet precis vad du vill.
- Ja, så är det ju. Lite långt ska det vara, men inte för långt, jag vill inte gömma mig bakom håret.
Janne Schaffer har alltid beundrat Charlie Chaplin, tycker att resandet är den del av turnerandet som sliter mest och säger att många kallar honom "Zebran", hans karaktär han är i Electric Banana Band.
* * *
När han sitter där och övar, i solen, gör han det för att hålla tekniken igång. När den flyter känner han det som att han kan spela vad som helst.
Annars lyssnar han på P4, köper nån platta då och då och har nyligen sett konserter med Steely Dan och Coldplay.
För egen del bevittnade jag alltså senast Smaklösa men såg faktiskt även Schaffer i somras, i Eksjö, spela "Norrland" och "Blackan Boogie Blues".
Och hemma har jag hans LP "Presens" från 1980 som jag spisar ibland. På den heter en låt "Herr Allansson pickles". Det är en cool titel.
Ålder: 64. Familj: Ja. Bor: Villa i Bromma. Yrke: Musiker. En bra bok: Hemsöborna - August Strindberg. En bra skiva: Pet Sounds - Beach Boys.
Så jobbar vi med nyheter