Jenny Wallin Sander gör den obligatoriska yttre kontrollen av flygplanet innan start.
Planet skumpar över start- och landningsbanan av gräs innan det kommer upp i de 120 kilometer i timmen som krävs för att det ska lyfta. Meter för meter tar det oss upp i luften. Vi har fått följa med på en liten extra tur med det plan som i vanliga fall används för att hålla koll på att det inte brinner någonstans i det torra landskapet på Gotland.
– Vi spanar efter rök, utan rök ingen eld, ler Jenny Wallin Sander som sitter bakom spakarna på planet, en Socata med beteckningen SE-KNZ. Hon fortsätter:
– När vi ser något så tar vi oss närmare för att försöka se vad det är. Sedan rapporterar vi det via Rakel (Sveriges nationella kommunikationssystem, red:s anm) till SOS Alarm som i sin tur larmar Räddningscentralen Mitt som skickar räddningsstyrka till platsen, säger Jenny Wallin Sander. Hon fortsätter:
– Vi berättar exakt var branden är, hur stor den är och skickar informationen till räddningscentralen så att de kan bedöma utvecklingen och bemanna upp rätt.
Det kan också handla om att leda räddningsstyrkan till den snabbaste vägen till brandområdet. Själv har hon hittills inte varit först på plats vid en skarp brand men däremot sett flera falska larm.
– Det kan vara någon som kör på en väldigt dammig grusväg, eller någon som eldar kontrollerat hemmavid, säger Jenny Wallin Sander.
Brandövervakningen med flyg finansieras av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, men det är Räddningstjänsten som bestämmer om det är så torrt att de vill ha hjälp med övervakning.
– Sådana här somrar blir det mycket. Ibland blir det tre tvåtimmars pass om dagen när man har beredskap. Ibland är det jätteroligt, ibland jättejobbigt. Ibland kommer det på fel dag, ibland på rätt dag. Men det känns alltid rätt och viktigt, säger Jenny Wallin Sander. Hon fortsätter:
– Det är många bränder i Sverige och även på Gotland som har upptäckts i tid. Och om man räknar på det så är det samhällsekonomiskt väldigt smart, när man tänker på allt elände det kan ställa till.
Under sommaren har risken för brand i skog eller mark på Gotland varit mycket eller extremt stor och Räddningstjänsten vill därför ha hjälp av Frivilliga flygkåren för att kunna upptäcka eventuella bränder tidigt.
Brandbevakning innebär en hel del teknisk utrustning i planet. Förutom Rakel finns en kamera med wifi och en padda som är kopplade till ett system där Räddningscentralen kan följa planet och få bilder från kameran. Den vanliga rutten för övervakningen av Gotland tar cirka två timmar och går i högervarv runt ön, upp mot Fårö och sedan ut mot Gotska Sandön innan de flyger längs östkusten söderut och sedan vänder åter till Visby. Eftersom de delvis flyger över havet måste de ha flytvästar på sig. Det slipper vi i dag, vilket känns skönt med tanke på att solen gassar och det är varmt i planet, trots att det är kväll. Normal flyghöjd är mellan 1 000 och 1 500 fot.
– Det är för att få bättre sikt och bättre förhållanden, inte så mycket turbulens och så, säger Jenny Wallin Sander och tillägger att om molnen är för låga och det är dålig sikt får de inte flyga.
Under turen flög vi nära Tingstäde träsk. Jenny Wallin Sander berättar att man ibland kan se bulverket som ligger som ett plockepinn under sjöns yta.
Jenny Wallin Sander är en av runt 50 frivilliga som hjälper Räddningstjänsten att spana efter bränder. Alla är inte piloter utan en del är spanare som inte flyger själva och fler piloter behövs, berättar Jenny Wallin Sander. Själv har hon har haft flygcertifikat i 13 år, ett certifikat hon tagit på Gotlands flygklubbs egen flygskola.
– Jag fick prova på att flyga Flygvapnets SK60 (ett skolflygplan) och det var så otroligt härligt. När vi flyttade hit tog jag kontakt med flygklubben och tog ett riktigt certifikat.