Jag tycker det är svårt det här med lycka. När allting liksom klaffar. När man är i fullständig harmoni i alla relationer och roller. När man får dagliga lyckorus. Tänker positiva tankar. När man till och med känner sig snygg! Nej, det känns inte bra alltså.
Jag känner mig så grund. Har inget direkt att prata om. Om man inte har något att prata om när man inte har något att beklaga sig över, ja, då kan man ju börja fundera över vad man egentligen är för en sorts människa. Kanske är jag en så kallad ”surkärring” ändå, som han Einar Steen skrev att jag var efter den där krönikan om rasism...I såna fall så är vi i alla fall två!
Min käraste vän kom hem till mig en dag. När vi ses så kan vi lätt prata oavbrutet i fem timmar i sträck. Vi är varandras skithögar och varandras pepp. Den här dagen hade jag inget att komma med. Lite tankar kring rasism och romer typ. Sedan hade jag inget mer. Jag är för lycklig. Mesig och lycklig.
Undrar om det kan vara åldern som gör det. Jag fyller ju trettio i januari. De säger ju att man ska bli så himla harmonisk och tillfreds av att åldras. Kanske är det dags nu. Kanske är trettio The time of my life.
Det värsta med lycka är ju att man vet att den kommer att gå över. Man vet att en dag är den borta igen och då blir man ju så besviken. Bättre då att ligga på lite halvmoll hela tiden. Så behöver man aldrig bli besviken när det går ner på helmoll så att säga. Ja jag hör ju nu att jag eventuellt kan vara den värsta pessimisten i Svea rikes land.
Kliar det ändå inte lite väl mycket i min hårbotten? Hårlöss alltså. Det är det VÄRSTA jag kan tänka mig. Värre än kräkis. Vi har aldrig haft det, men det hade inte min väninnas familj heller förrän hela familjen hade skallarna fulla. Hu. Det vore oerhört deppigt om vi skulle få det. Kanske man skulle ta och gnida huvudet lite mot barnens jackkragar i kapprummet i skolan på måndag. Valutgången imorgon kan nog kanske bjuda på lite depression också om vi har tur/otur. Fyra år kronisk depression.
Ja vissa jagar lycka och jag jagar olycka. Det finns inget intressant med en lycklig människa som har allt. Som aldrig är missnöjd, aldrig möter motgångar och aldrig är förbannad och sur. Men det är så himla svårt att vara missnöjd och sur när man har så fantastiska barn, en sådan ljuvlig man, tak över huvudet, mat på bordet och fina vänner. Och så vädret då! Äntligen mörknar det! Luften är hög, solen klar och naturen håller en dräglig temperatur. Särskilt om morgnarna när det ligger runt 11- strecket. Allting är så vackert. Allting dör. Jag blir så lycklig av det.
Kom ihåg att rösta imorgon. Försök att rösta rätt också.