Eftersom Joacim är enbent måste han sitta ner när han växlar. Det är inget som hindrar honom i spåret.
Joacim Boive, 49, gick på högstadiet när han fick beskedet ingen vill ha. Smärtan i benet visade sig vara cancer och amputation högt upp på lårbenet var enda utvägen.
Men Joacim, som bor i Åkersberga, vägrade att låta sig knäckas och motorintresset var stort.
– Jag har levt som vanligt. Men det är ingenting som går lätt, och jag har fått vara ganska envis. Jag tog körkort för mc när jag var 16 och var den förste med bara ett ben som gjort det. Transportstyrelsen undrade hur det skulle gå till och sade att det inte skulle funka. De menade att jag var tvungen att ha två oberoende bromsar och då svarade jag att det fixar jag. Sen gick farsan ner i garaget och slöjdade. Ett par ihopfällbara kryckor grejade han också.
En 450 är enligt expertisen för mycket för skogen. Men inte för Joacim.
Det blev mycket bankörning med sonen i regi av SMC (Sveriges motorcyklister) även om det bara var på motionsnivå. Men sen vann Joacim faktiskt en tävling när motorcykeltillverkaren KTM lanserade sin senaste modell av gathojen Super Duke.
– Så jag fick åka ner och träffa dem i Mattighofen i Österrike med tio andra. Då hade jag en idé om att jag ville göra nåt kul med motorcyklar som inte så många hade provat. Och då undrade jag hur många enbenta som hade tävlat i enduro. Men när jag luskade i det hela så verkade det inte vara någon som ens hört talas om det. Det finns folk som kör med protes, men då har man oftast knäet kvar och det har ju inte jag. För mig blir det bara en belastning med protes.
Här går det undan. Joacim Boive är inte blyg med gasrullen.
Joacim fortsätter:
– Fasen, det verkar vara som att jag är först i världen om det här och det kändes ju spännande. Och eftersom jag vann den här tävlingen var det ju kanon, jag skulle ju få möta höjdarna på KTM. Min plan var att de skulle sponsra mig och jag pratade med marknadschefen över en middag.
Joacim trodde att det skulle bli plättlätt att sälja in sitt koncept. Men motfrågan höll på att sätta punkt för hela hans dröm.
– Han frågade om jag hade kört mycket enduro förut. Nej, aldrig någonsin, svarade jag. Då blev det tack, men nej tack. Jag blev rätt slokörad faktiskt.
Men skam den som ger sig.
– När jag kom hem fick jag kontakt med KTM Scandinavia via en kollega istället. Och då ringde jag och pratade marknadschefen. Hon tyckte att det var jättekul och sade att de ville vara med på tåget. Sen frågade hon vad jag ville ha för hoj.
Det var inte lätt för en rookie att veta.
– Jag kan ju inget om det här, sade jag. Men en 450- eller 500-kubikare blir väl bra. Ok, blev svaret. Vi har en 450 hemma och du kan ta den. På den vägen var det.
Ett hjul i backen räcker. Joacim är på väg att klara av en Svensk Enduroklassiker.
Hur var det att köra med den då?
– Jag fick den våren 2020. Alla experter idiotförklarade mig, en 450 kan man ju inte köra i skogen, det är alldeles för mycket. Men tanken var hela tiden att motorcykeln inte skulle handikappanpassas. Det innebär att jag inte skulle kunna använda någon bakbroms. Och det var ytterligare ett skäl att kalla mig dumskalle. Men jag har bara kört med frambroms på mina hojar och då vill man ju ha en stor stark fyrtaktare med rejäl motorbroms att förlita sig på.
Nu har Joacim betat av tävlingarna Ränneslättsloppet och Stångebroslaget. Tre varv på varje. Kvar är bara det leriga helvetet Gotland Grand National. Sen har han klarat av det som kallas en Svensk Enduroklassiker.
– Jag får mycket uppmärksamhet och det är roligt. Jag tror att jag har den största hejarklacken av alla och de brukar ropa mitt namn.