Johnny Stenegärd Stångakille med ovanlig utbildning Efter studier i Edinburgh fick han pris som bästa student och han kan nu titulera sig golfbane- arkitekt
Johnny Stenegärd är nu klar med sin utbildning i Skottland och kan kalla sig för golfbanearkitekt. För tillfället är han hemma i Stånga och passar på att svinga sina klubbor på Gumbalde golfbana. En golfbana som hans far, Göran Stenegärd, var med och byggde. Det var där Johnnys golfintresse vaknade på allvar.
Nu är han klar med sin utbildning och inte nog med det, han fick dessutom pris som bästa student vid eca school of landscape architecture.
Det var Johnnys bror, Robert, som fick honom att bli intresserad av golf. Innan dess var det bara mopeder och hockey, avslöjar Johnny.
Johnny fick följa med och spela vid Gumbalde och så en kväll fick han in ett perfekt slag. Det var en sådan enastående känsla att Johnny tvärt slutade med hockeyn och mopederna. Varje sommarlov arbetade han med banskötsel och så fort tillfälle gavs spelade han och tränadedet var en golfproffskarriär som hägrade.
Efter gymnasiet arbetade Johnny en säsong vid Drottningholms Golfklubb. Det var under tävlingen Scandinavian Masters 1994. Efter detta var Johnny i Portugal och sedan var det dags att göra värnplikten. Efter militärtjänsten arbetade han på Ljunghusens bana i Falsterbo under Telia Grand Prix. Han fick se många duktiga golfare och hade då själv givit upp sin karriär.
<span class=MR>Studera vidare</span>
Efter Skåne blev hans arbetsplats Kungsängens golfbana under Scandinavian Masters. Johnny arbetade där 1997-1998. Han fick vara med och preparera golfbanan som var i dåligt skick. Året efter blev den utvald till Sveriges bästa bana.
Johnny fick alltså arbeta med att preparera banor runt om i landet men kände att han ville studera vidare. Under arbetet i Kungsängen råkande hans axel gå ur led och han fick tillfälle att riktigt tänka efter när det gällde framtiden.
Johnny bestämde sig för att bli golfbanearkitekt.
Han sökte till Alnarp och gick en landskapsingenjörsutbildning. Efter detta ville han fortsätta och tittade på utbildningar utomlands. Han hittade först bara skötselutbildningar. När han kontaktade Merrist Wood College, utanför London, fick han tips om en utbildning i Skottland som verkade intressant. För att komma in fick han studera ett år till vid Alnarp och sedan fick han börja på andra året vid utbildningen i Edinburgh.
Han började i september i fjol och var klar den 3 oktober i år. Nu är han golfbanearkitekt.
<span class=MR>Tuff marknad</span>
När det gäller jobb så tycker Johnny att det ser gynnsamt ut när det gäller hela Skandinavien. Det är dock en tuff marknad.
Helst skulle Johnny vilja arbeta utomlands två-tre år tillsammans med en duktig arkitekt innan han söker sig hem till Sverige igen.
I föreningen Svenska Banarkitekter finns det 15 medlemmar, berättar Johnnydet är alltså vad som finns i Sverige.
Johnny är medveten om att det är en nischbransch men hela tiden byggs det om och förbättras banor runt om i landet.
På skolan i Edinburgh fick Johnny lära sig den filosofi som gäller när man ska anlägga nya banor i dag. Man lägger stor vikt vid miljötänkandet. Man strävar efter att hålla ett öppet landskap med en biologisk mångfald. På en golfbana som upptar 70 hektar räknar man med ett spelfält på 20 hektar och resten blir områden med ängsflora och skogsdungar. Man tar tillvara de befintliga värden som finns när det gäller natur och landskap. Gamla träd får finnas kvar.
Golfbanan ska vara underordnad landskapet, förklarar Johnny. Man håller sig ifrån att modellera om marken så långt det går, det får inte se konstgjort ut.
Johnny rullar ut ritningar på den golfbana som var hans examensprov. Banan finns inte i verkligheten men marken finns och ligger mellan Edinburgh och Glasgow i Skottland. Man vill bygga en golfbana på platsen i verkligheten men då är det en arkitekt från USA som gjort arbetet. Man har dock inte fått bygglov för banan eftersom den amerikanska arkitekten ville ha lite väl mycket jordförflyttningar.
<span class=MR>Examensarbetet</span>
Johnnys examensuppgift var att göra ett eget arbete med platsen. Han gick grundligt tillväga och analyserade landskapet noga innan golfbanan med de 18 hålen började ta form i hans huvud.
Utslagsplatserna var noga utvalda och fanns på platser med fin utsikt över landskapet. Han lade ut banan i slingor så att spelaren skulle vara tillbaka vid klubbhuset efter nio hål om han valt att enbart spela dessa. Annars fortsatte banan ut igen i ytterligare nio hål.
Hela tiden fanns tanken på säkerhet med i beräkningarna och golfaren skulle få olika rumskänslor under vandringen.
Johnny blev själv nöjd med resultatet och lärarna vid skolan blev också nöjda med hans arbete.
Nu återstår det bara för Johnny Stenegärd att leta upp en bra arkitekt som han kan arbeta tillsammans med innan han själv blir en riktigt fullfjädrad golfbanearkitekt.
Så jobbar vi med nyheter