Han är just tillbaka från ett försenat flyg från Östersund och ett snabbt ärende på vägen hem.
- Det är en väldigt rolig föreställning. Humorn är mer som hos författaren Jonas, det är mer en berättelse än skämt staplade på varandra som stand-up ofta kan vara.
Hur bygger man en show på en trafikplats, och varför?
- Egentligen skulle den heta "Drömmen om Disneyland". Det kom från baksidan av en Kalle Anka-tidning när jag var liten, man kunde vinna en resa till Disneyland - "the happiest place on earth". Fast det var det inte.
När han så en dag var på väg till Arlanda hittade han Trafikplats Glädjen. "Där har vi det ju", tänkte han.
- Fast den var inte riktigt vad jag väntade mig. Och när man frågar folk vet de inte riktigt vad en trafikplats är. "Där man stannar och myser" tror en del. "Där man rapporterar olyckor", säger andra.
Med Jonas Gardells egna ord handlar föreställningen om längtan och drömmen efter lyckan.
Och om modet som ska till för att begära den tillhörighet det innebär.
Som vanligt ställer han stora krav på publiken med en föreställning som väcker tankar. Och han bjuder på sig själv utan censur.
Hans eget villkor är att det ska vara på riktigt, att han ger av sig själv. Det är inte drivkraften eller målet, men förutsättningen för att nå dit.
Vad vill du med föreställningen?
- Vad jag vill... det var en dum fråga. Men jag hoppas att folk ska skratta, och gråta, och känna sig sedda när de går därifrån.
Det var ett bra svar i alla fall, på en dum fråga.
- Jag är alltid extremt närvarande på scenen, och släpper föreställningen helt när den är slut. Men jag hoppas att publiken är uppfylld och får med sig något.
Släkten Gardell stammar från Gotland, berättar Jonas. Egentligen skulle han ha fått namnet Jon, men det blev Jonas efter den första från kohandlarsläkten på Fårö, som alltså hette Jonas och var född precis 200 år tidigare, 1763.
- Men själv är jag mest på Kosteröarna. Min första egentliga relation till Gotland kom i och med inspelningen av "Pensionat Oskar" vid Holmhällar.
En kollega beskrev dig som en "omöjlig kombination av allt".
- Det var en av de bättre beskrivningarna jag har hört. Och det är ju fullkomligt sant. Den formuleringen måste jag stjäla.
Det är också fascinerande hur du kan kombinera allt.
- Det är jag också själv rätt förvånad över. Men jag har inte sett något problem i att göra det, Jante har inte lyckats där. Och jag har en hög kvalitetsgranskare inom mig själv. Min största sorg är att jag aldrig blir en stor sångare.
Jonas Gardell pendlar mellan en lust att vara utåtriktad och att dra sig undan. Det kan vara på hotellrummet, när väl den jobbiga "fysiska förflyttningen av min kropp" till olika platser är avklarad. Eller att skriva på sin kommande roman, och tv-serie, med arbetsnamnet "Torka aldrig tårar utan handskar".
Bekräftelsebehovet är numera fyllt för Jonas Gardells del. Han nöjer sig med att vara stolt över det han är bra på, och glad över att efter 25 år i rampljuset fortfarande vara med och ha en publik.
Vilket av alla priser du fått genom åren värderar du högst?
- Jag är glad och tacksam över alla, men inget jag tänker på hela tiden. Jag tänker inte "nu går pristagare Gardell upp", när jag vaknar på morgonen.
Har du hittat avfarten till "trafikplats Glädjen"?
- Det finns ingen avfart, säger Jonas Gardell.
När man kör bil passerar man då och då trafikplatser.
Det vet man för varje trafikplats markeras med en stor skylt.
Trafikplats står det och så ett namn.
Och så åker man förbi.
Jag vet inte vad en trafikplats är.
Förutom en skylt som kungör att här är den.
Trafikplatsen.
Vad gör man på en trafikplats?
Händer det nåt där?
Finns det nån som säger:
"Åh, här är en trafikplats.
Här stannar vi! Och myser lite."
På väg mot Arlanda ligger en trafikplats som heter Glädjen.
Trafikplats Glädjen.
Det tycker jag är fint.
Det finns bara ett problem.
Jag kan inte hitta avfarten.
/Jonas Gardell