En årlig fikapaus inträffar vid de gamla skrotbilarna, som står på en tämligen otillgänglig plats mitt i skogen.
De rostiga gamla fordonen står verkligen avlägset till, i obygden någonstans norr om Etelhem.
– Där, mitt ute i ingenstans, brukar vi alltid stanna och fika. Jag undrar hur bilarna ens har kommit dit, det finns inga vägar i närheten, funderar Martin Toft från Hejde Skogs.
Att just det här vandringsgänget hittade det udda skrotupplaget är en slump – och ändå inte. För det är just obygd de har letat efter genom åren, eller rättare sagt en led tvärs över Gotland med så lite civilisation som möjligt.
– Vi har förfinat sträckan över tid. Numera är det bara asfaltsnära från Warfsholm bort till Klinteberget, sedan är det skogsstigar hela vägen, berättar Klintehamnsbon Martin Nordesjö.
Varje år vandrar de tvärs över Gotland, längs med ungefär samma rutt – men vilka de är kan variera.
På några delsträckor finns det inget upptrampat alls att följa; där får kompassnålen råda, rakt ut bland tynnesbuskarna.
– Då skickar vi fram Mange, som är vår orienterare, säger Martin Toft.
– Nej, det är gps:en som räddar oss, skämtar den vidtalade: Magnus Mattson från Visby.
Vandringen tar en helg i anspråk, någon gång på sensommaren, med övernattningar i medtagna tält på Lojsta hed samt i närheten av naturreservatet Mallgårds.
En av två tältplatser, under den helglånga vandringen. Samtliga deltagare har väldigt lättviktiga tält.
– Väldigt trevliga tältplatser, särskilt den andra, där det är riktig gotländsk hed, kommenterar västeråsaren Gunnar Hammarström, som även hade med sig hunden Margit.
Den som hittills inte nämnts, i årets gäng, är debutanten Per Berg från Visby. Eftersom vi ses innan avfärden, kan han ännu inte uttala sig om ledens höjdpunkter:
– Men jag vet redan att Klinteberget är riktigt fint, och även Ardrestranden där vi avslutar.
Sällskapets medlemmar varierar alltså, från gång till gång. Martin Nordesjö berättar:
– Det började för tio år sedan, när en kompis ordnade en kust till kust på fastlandet, Kalmar till Varberg. Men det tar två veckor och jag var bara med första etappen. Jag tyckte det borde gå att göra i mindre skala på Gotland, så jag högg tag i Martin samt en kollega, som bara var med första året.
Det är också öppet för andra intresserade att haka på:
– Vi brukar informera om planerna i Gotland outdoor-gruppen på Facebook.
Lite lyx unnade man sig i år, med anledning av jubileet.
I år var det tioårsjubileum, vilket påverkade packningen en smula.
– Vi har med lite godsaker den här gången, som väger lite mer, erkänner Martin Nordesjö.
Annars är den klassiska vandrarutmaningen alltid att hålla ner bärvikten, för att man ska kunna njuta av vandringen även efter någon mil.
Måltiderna består av den vanliga friluftsmaten, ofta något torkat som man kan röra ner i hett vatten.
Gällande det sistnämnda, vattnet, har man en fördel uppe i fjällvärlden, där det generellt finns färskvattenkällor längs med lederna. Det kan man inte räkna med på Gotland.
– Vi har faktiskt med filter för att kunna rengöra, om vi skulle hitta någon källa längs vägen. Men har det varit torrt hittar vi inte alltid något, säger Martin Toft.
Den här gången hade man i förväg placerat ut några dunkar längs vägen.
Tältplats i skogen med kläder på tork.
Samtidigt var det blött värre, när gänget väl lämnade Klintehamn i fredags eftermiddag.
Men när vi hörs igen på måndagen har det mesta ändå gått bra.
– Det slutade regna när vi väl skulle sätta upp tälten, vilket var skönt. Sedan tog det ett tag att få igång brasan, men det gick till slut. Det blev rätt blött om fötterna också, för oss som hade valt trailrunningskor, berättar Martin Nordesjö.
På söndagen blev det stundtals riktigt hett i stället – vilket ställde till det desto mer, för vissa.
– Det blev för varmt för hunden, så Margit och Gunnar gav upp och blev hämtade. Men vi andra fortsatte till målet.
Margit var pepp inför starten och klarade sig bra i duggregnet – men fick ge sig på söndagen, när det plötsligt blev riktigt varmt.
Och visst blev det lite firande också, längs med vägen.
– I lördags kväll drack vi skumpa och åt rulltårta.
Annars handlar det här om det enkla, ”back to basic”, friluftslivet i skog och mark.
– Hjärnan får vila på ett särskilt sätt, summerar Martin Nordesjö.