Granen är pyntad men paketen färre. När jag var liten klädde vi alltid gran kvällen före julafton. På något konstigt sätt låg där sedan drivor av paket på morgonen när man vaknade, tomten kom ju först på eftermiddagen och knackade på med sin säck. Corona och social distansering har lagt sordin på den här julen. I vår familj firar vi själva och hela meningen med julen känns först sådär. Men doften av glögg och pepparkakor får mig att minnas tidigare jular och plötsligt inser jag att det är precis tvärtom. I tider av social distansering och total avsaknad av umgänge behövs julen just nu mer än någonsin. Det är bara en liten sak som måste skruvas ner: Det lilla ordet förväntningar.
Utan förväntningar tänker jag njuta av det lilla. Den här julen får vi tänka på våra nära och kära på distans, och sänka krav och förväntningar om hur helgerna ska bli. Hemma har vi minskat på klapparna och överst på barnens önskelista står familjetid och att hitta på något alla fyra tillsammans. Tid är en bristvara och det finaste man kan ge dem. Och lite julmat. När december varit mörkare ä någonsin tror jag att just julmaten sitter som en smäck. För maträtter med extra innehåll av D-vitamin finns på nästan alla julbord: Ägg och lax, sill och lutfisk. Kan man toppa det med en skön promenad med näsan mot solen, om den nu förmår att skina, ja då är jag nöjd. Möjligen också ett julaftonsdopp. Att få kasta sig i Östersjöns iskalla vågor och sedan bli varm igen är så skönt. I bästa fall gör vi det allihopa i familjen. Badar, skrattar, fryser och blir varma igen. Tillsammans.
Man skulle kunna tro att ensammast i coronakarantän är de äldre på landet. Men jag tror att det är fel. På många håll är gemenskapen i socknarna helt enastående, varm och inkluderande. Sockenföreningar, fiberföreningar, hembygdsföreningar, körer, syföreningar, kyrkan och Röda Korskretsar, alla gör sitt och storverk för att bry sig om varandra. Det delas ut matkassar och ställs julblommor på trapporna, knackas på dörrar och handlas åt varandra. I prövningars tid tror jag att gotlänningar är starka. Det klappar många goda hjärtan på den här ön, särskilt i juletid.
Om en vecka ringer vi ut det gamla året. För mig är det med lättnad, det var inget år jag minns med glädje.
En riktigt god och coronafri jul och gott nytt år önskar jag er alla!