Ingegerd Gabrielsson är tjänstledig lärare i Västerhejde skola som för närvarande arbetar på Svenska Skolan i Addis Abeba, Etiopien.
Svenska skolan i Addis Abeba, Etiopien är en liten skola med för närvarande 12 elever från 5 till 13 år. Eleverna har flera olika hemspråk såsom finska, svenska, engelska, spanska och amarinja. Alla elever i den svenska skolan behärskar svenska mer eller mindre bra. Personalen består av två lärare och en kanslist.
Skolan, som ligger i stadsdelen Kazanches, är inrymd i den norska skolans lokaler. Vi samarbetar med de norska och danska lärarna i ämnena musik, idrott, konst och hantverk samt amarinja. Det är en stor förmån att få arbeta i denna skolform, där det finns tid och utrymme för alla elever varje dag.
"Lördag morgon - dan för dan före dopparedan i Addis Abeba
Solen har redan gått upp, men inte jag. Det är ju jullov. Det är kallt om ansiktet och armarna. Drar upp täcket och stannar en stund till i värmen.
En tupp gal i närheten. Funderar på vad jag ska fylla dagen med. Det finns en del att göra, om jag vill.
Sparkar av mig täcket, tar på mig tofflor och morgonrock. Jäklar, vad det är kallt. På med capulanan och varmluftsfläkten. Kaffe!
Börjar så småningom vakna till och tänder adventsstaken på bordet. Det blir det vanliga till frukost: Vitt bröd med ”Glada-kon-ost” och 2 koppar kaffe. Gör en inköpslista, knäpper lite på gitarren (det börjar låta ganska bra nu), tvättar upp lite kläder i baljan, lägger murgrönekransen i vatten (så att den ska hålla sig fräsch fram till jul), tar fram lunchen ur frysen (pumpasoppa), hänger upp en stor pepparkaka i lilla fönstret mot gården (God Jul), går ner och hänger upp tvätten, vattnar några blommor.
Talade med keramikern snett över vägen om att komma och betala en vas och en ljuslykta kl 9.00. Tar med gårdagens cocacola-flaskor och går till närbutiken ”Oslo-shop”. Keramikern har inte öppnat än (kl 9.30). Tänker där jag går och trampar på den steniga vägen med div använda kondomer
och annat skräp, att det är ju bra att de ”kör säkert”.
Hemma igen bestämmer jag mig för att läsa GT. Slår på datorn – ingen nätuppkoppling idag. Tråkigt. Börjar istället skriva denna dagboksnotering.
Telefonen ringer. Det är en mor till två flickor i skolan, som vill komma och hämta en tomtemask. Vi betsämmer kl 15.00 och en snabbfika.
Dags att gå ut på inköpsrunda, så att jag är tillbaka i eftermiddag.
På stan
Utrustad med ett antal en-birr-sedlar i vänster ficka beger jag mig iväg, beredd att möta tiggarna på gatan. Några gatuarbetare (kvinnor) med spadar i handen hälsar glatt. Dofterna från kloaker och vattendrag gör sig påminda liksom de närgångna flugorna. Passerar helgmarknaden där de just börjat packa upp och lägga ut sina varor på plastsäckar. Gatan stängs varje helg på grund av marknaden och vi slipper genomfartstrafiken. Skönt, men vinden river istället upp sand och det gäller ändå att hålla igen munnen och kisa med ögonen. En liten kille kommer emot mig och räcker fram sin lortiga näve till hälsning. Jag nickar tillbaka, men undviker att ta i hand och tänker att jag vill slippa bli sjuk igen. Kanske tycker han att han vill ta den vita skyltdockan (det är så vi betraktas) i hand för att känna om hon är levande, eller kanske vill han bara vara vänlig. När jag vänder mig om och ser hans sorgsna blick känner jag ett sting av dåligt samvete.
En åsnekaravan passerar mellan bilarna. De är skickliga på att klara sig i trafiken. Värre är det för gångtrafikanter. Jag tar mig, med livet som insats, tvärs över en åttafilig huvudled med köande bilar. Tryggt uppe på andra sidan applåderar skrattande en skara barn. Jag vinkar tillbaka.
Små blommande täppor utmed gatan där jag går, får mig att längta hem till Sverige. Här blommar prästkragar, gullkragar och höstastrar tillsammans med ljuvliga rosor.
Kliver in i en lampaffär, bara för att se om det kommit några nya, roliga lampor. Lampor som liknar gula pumpor (av vilka jag gör soppa), fågelboliknande lampor, hängande vattendroppar, snäckformade lampor…… kreativiteten är enorm.
Handlar på Bambis, ”supermarketen” där alla andra ”foreings” handlar. Det är dyrt, men utbudet på julkryddor och annat gott från Europa är större där. Betalar dyrt för ett paket knäckebröd och en påse mandel. Utanför på gatan köper jag sedan 1 kg jordnötter för en tia. Det får bli rostade jordnötter som julgodis i år.
Går leende och tänker på barnen som applåderade mig – då står hon plötsligt där! En spritt språngande naken, ung kvinna med två stora stenar i händerna och en plastkasse kläder på gatan.
Jag passerar försiktigt och frågar en, av alla de män, som står och tittar på henne, vad som hänt. ”Crazy woman, you cant do anything!” blir svaret. En tik med valp börjar skällande gå mot kvinnan. Då slänger hon den första stenen. Jag undrar tyst, vem som är räddast tiken, den nakna kvinnan eller jag. Handlingsförlamad och sorgsen, går jag vidare och tänker att det är lätt att bli tokig i detta samhälle med den kvinnosyn som råder.
Väl hemma igen slår jag på radion. BBC-News: ord som soldiers, malaria, TBC och terror strömmar ur apparaten. Stänger av igen och försöker istället göra vad jag kan för att komma i julstämning, trots allt. Tar fram en apelsin och peppra den full med kryddnejlikor. Den ska hänga och dofta i köksfönstret. Förbereder fika med lussekatter och pepparkakor…….snart är det jul igen.
Jag önskar så att alla vi som har haft lyckan att få födas och växa upp i ett land utan krig, svält och nöd, ska kunna stilla oss i julruschen och stöket och för en liten stund fyllas av tacksamhet för denna lycka. En lycka som inte är alla förunnad.
En god och fridfull Jul,
önskar
Ingegerd"