Jungfruspelet

När solen sänker sig ner bakom rauken Jungfruns topp utspelar sig kärlek och girighet, hopp och förtvivlan i teateruppsättningen Jungfruspelet.
När vikingahövdingen Lickair återvänder hem från ett plundringståg har hans värsta fiender, de kristna, just dödat hans far i ett försök att anfalla byn. Med sig från sin resa har Lickair trälpojken Oleg (Jonas Sverin), en kristen tysk prins. Pojken blir förälskad i Lickairs dotter Öllegard (Shantu Brambhatt) och kärlekshistorian löper som en passionerad men ödesmättad tråd genom berättelsen.
Hedersproblematik, religion och jakt efter rikedom och rykte kantar historien som utspelar sig i brytpunkten mellan asatro och kristen tro. Övriga samhällen vägrade köpslå med icke döpta och vikingarna stod inför att ge efter för kristen tro eller kämpa för att bevara ättens fortlevnad.
När Lickair inser att hans dotters hjärta gått förlorat till den kristne trälen, uppstår en vändpunkt som får tragiska konsekvenser.
Vi får följa hövding Lickairs stora kval. Att säkra sina skatter och familjens överlevnad i rikedom och välstånd, eller att följa sina döttrars och sin mors vilja och på så sätt hitta en väg till lyckan.
Just könsrollerna och den manliga och kvinnliga, framträder starkt som en parallell tråd genom denna uppsättning, i år med ny regissör i Carin Gyllenhammar. "Vad är lycka", är något som de filosofieras kring, särskilt i Jungfruspelets avslutande akt.
Att föreställningen bygger på en sägen, och att sägnen i egen person i form av rauken Jungfrun står i sin prakt i bakgrunden, gör detta skådespel till en magisk upplevelse. Med suset av vattenbrynet mot stenstranden i öst, och den trollska mörka skogen i väst, blir utomhusscenen på Jungfruspelet till så mycket mer. Om man nu kan begära så mycket mer än brinnande känslor, rasande vikingar och ond bråd död.

Jungfruspelet

I urminnes tider har hon blickat ut mot havet vid Stenkyrkakusten. Under några ljumna sommarkvällar får den sägenomspunna "Jungfrun" liv igen.