Källaren fylldes - med avföring
Ett fel i avloppssystemet gav henne 30 centimeter med avloppsvatten, avföring och urin i källaren.Den hjälp hon fått har hon tvingats tjata sig till.- Drar de ut på allt för att man ska tröttna? frågar sig Tove Buhe-Stam uppgivet.
SANERING. I över en vecka har Tove Buhe-Stam med hjälp av sin mamma sanerat det kombinerade hemmet och kontoret. Till slut hjälpte försäkringsbolaget till att få ut den totalförstörda heltäckningsmattan. "Den var som ett gungfly av bajs, kiss och avloppsvatten".
Foto: Bengan Zettergren
Men inte bara vatten...
- Det flöt omkring avföring i vattnet! säger Tove Buhe-Stam och rynkar på näsan.
Alla försök att stoppa flödet misslyckades, och snart stod vattnet cirka tre decimeter upp längs väggen.
Tove ringde efter hjälp, via både kommunen, SOS Alarm och sitt försäkringsbolag Trygg Hansa.
Två pumpar sattes in, och så småningom sjönk avloppsvattnet undan.
Förstörda minnen
Några dagar senare hände samma sak igen. Återigen trycktes avloppsvatten upp genom golvbrunnen, återigen flöt avföring omkring i källaren.
- Ska det här hända varje år? Varje månad? frågar sig Tove.
Golv och trösklar är förstörda, dörrar och väggpanel likaså. Liksom mängder av prylar och personliga tillhörigheter.
- Jag hade 200-300 kartonger där! Gamla fotografier från min pappas karriär som musiker, mitt företags bokföring, stereon, kameror, skor och stövlar...
Tove Buhe-Stam fick till slut en container att kasta allt som förstörts i, och viss hjälp att slita ut heltäckningsmattorna från källargolven.
Hundarna kräks
- Vi har jobbat hela dagarna med att kasta det som förstörts och lägga undan det som klarat sig. Vi har inte kunnat duscha eftersom badrummet ligger i källaren, och inte vill man äta något när hela huset luktar skit, säger Tove Buhe-Stam, som nu i alla fall blivit lovad att Arriba, som jobbar åt Trygg Hansa, ska riva ut all skadad inredning.
Två veckor efter det inträffade hänger ännu en tung stank av avföring i hela huset.
Alla sex hundar har kräkts den senaste veckan, och både Tove och Barbro har känt både yrsel och illamående.
- En veterinär ska undersöka hundarna, och någon får gärna undersöka mig och mamma också - vem vet vad vi har andats in, säger Tove som står i källaren med sina plasthandskar.
- Ibland måste man tillåta sig att skratta åt eländet. Men för det mesta gråter jag...
Så jobbar vi med nyheter