Sedan drygt en mÄnad Àr dottern intagen för tvÄngsvÄrd och placerad pÄ den slutna avdelningen pÄ psykiatriska kliniken.
Det Àr helt fel plats för en anorektiker, tycker förÀldrarna som underkÀnner den gotlÀndska vÄrden för dem som har Àtstörningar.
Det Àr fem Är sedan Patrik och Anettes dotter första gÄngen insÄg att hon behövde hjÀlp för sin anorexi. Tillsammans med en klasskamrat gick hon till BUP, barn- och ungdomspsykiatriska mottagningen.
- De erbjöd familjeterapi och enskilda samtal. Hon var Àven inlagd pÄ barnavdelningen pÄ lasarettet i ett par omgÄngar men dÀr fanns ingen som var utbildad pÄ Àtstörningar, sÀger Patrik.
NÀr dottern började pÄ gymnasiet hösten 2009 vÀnde det och hon mÄdde bÀttre, men i höstas blev hon sjuk igen.
Hon började dra sig undan och gick ned i vikt. Eftersom hon fyllt 18 Är Àr det vuxenpsykiatrin hon fÄr vÀnda sig till, dÀr har hon gÄtt pÄ samtal pÄ öppenvÄrden.
BÀrsÀrkagÄng
I början av maj svalde hon massor av vÀrktabletter och hamnade pÄ akuten. Strax efter svimmade hon av undernÀring och uttorkning och det blev en ny tur till akuten.
- Det beslutades om tvÄngsvÄrd och dÄ blir det den stÀngda avdelningen inom psykiatrin. DÀr finns vÄldsamma personer, för ett tag sedan var det en som gick bÀrsÀrkargÄng pÄ avdelningen. De skulle koppla in Àtstörningsteamet. Men ingenting hÀnder och nu har vÄr dotter nÀstan helt slutat Àta, och fÄr nÀring via en sond. Vi tycker inte att hon fÄr den vÄrd hon behöver, sÀger Patrik.
Familjen har försökt att fÄ en remiss till en klinik pÄ fastlandet.
- Men sÄdana remisser skrivs ytterst sÀllan. Dessutom fick vi höra att Region Gotland inte kan erbjuda nÄgon eftervÄrd för dem som varit ivÀg.
Desperation
Patrik och Anette Àr inte de enda förÀldrar som upplevt att det Àr svÄrt att fÄ vÄrd pÄ ön.
Suzanne Stenmark, mamma till en i dag 23-Ă„rig kvinna:
- Jag blev till slut helt desperat och var tvungen att skriva min dotter i Stockholm för att hon skulle fÄ hjÀlp pÄ en klinik i Huddinge. Hade hon inte kommit dit sÄ hade hon varit död i dag, sÀger hon.
För Suzanne Stenmarks dotter började Àtstörningen nÀr hon var 13-14 Är med att hon experimenterade med olika dieter.
Huddinge-klinik
- Under första Äret pÄ gymnasiet slutade hon plötsligt att Àta. Vi fick rÄdet att kontakta BUP, barnpsykiatriska kliniken. Vi gick dÀr ett tag pÄ samtal, sedan tyckte de att det inte var nÄgon idé att vi kom dit eftersom min dotter inte var samarbetsvillig, berÀttar Suzanne.
Hon började Àta lite men hennes tillstÄnd gick upp och ned och sommaren 2010 brakade det totalt.
- Hon hamnade pÄ akuten, hennes blodtryck var 80/40 men de slÀppte hem henne. Jag gjorde en ansökan till Mandometerkliniken i Huddinge och skrev henne hos min syster i Stockholm.
Hon fick förtur pÄ kliniken och var dÀr pÄ heldygnsvÄrd i tre mÄnader och sedan som dagpatient under en lÀngre tid.
Planerad förening
- Hon Àter och Àr bÀttre, men hon Àr definitivt inte frisk. MÄnga har inte förstÄtt hur sjuk hon varit eftersom hon aldrig var nÄgot benrangel. Men hennes vÀrden var i botten och det var fara för hennes liv fick vi veta pÄ Mandometerkliniken.
Nu planerar förÀldrar att bilda en förening för dem med Àtstörnin gar för att stötta varandra och för att kunna pÄverka vÄrden pÄ Gotland.