Sven Englund är gotlänning, men bor numera i Linköping.
Besöket på Nationalmuseum i Stockholm blev inte vad Sven Englund hade hoppats på. I likhet med många andra hade han sett Fornsalens reproduktion av Carl Gustaf Hellqvist välkända och i skolböcker ofta förekommande historiemålning ”Valdemar Atterdag brandskattar Visby” – och nu ville han se originalet, som donerades till Nationalmuseum 1891, mindre än tio år efter tillkomsten.
”Efter mycket letande och sökande på nätet när jag var där inne på museet frågade jag vakterna, som inte kände igen tavlan. Då gick jag ned till receptionen och frågade. Jag fick förklarat att målningen blivit nedplockad”, skriver han i ett mejl till redaktionen och fortsätter:
”... vilket så klart är en skandal och något som helt tycks ha gått under radarn för alla gotlänningar.”
Det handlar inte om vilken målning som helst. ”Valdemar Atterdag brandskattar Visby”, som skildrar den danska erövrarkonungens härjningar på ön 1361, har kommit att bli sinnebilden för det medeltida Gotland och denna guldålders snöpliga slut. En gotländsk motsvarighet till ”Karl XII:s likfärd” av Gustaf Cederström, kan man säga.
Originalmålningen har i själva verket inte hängt framme sedan 2011, berättar Martin Olin, chef över Nationalmuseums samlingar.
Martin Olin, chef över Nationalmuseums samlingar, jobbar för att målningen ska ställas ut igen. "Det är en målning som många har en relation till, oavsett om man är gotlänning eller inte."
– I samband med renoveringen av Nationalmuseum (som pågick 2013-2018, reds anm) skapade vi en ny kronologisk tidslinje, där stora delar av 1800-talskonsten hamnade på mellanvåningen. Det är ju där den här målningen hör hemma.
Men där letar man alltså förgäves efter ”Valdemar Atterdag brandskattar Visby”, som mäter 246x369x15 centimeter.
Varför?
– En av principerna när vi renoverade var ta fram fönstren i lokalen, vilket ledde till att nästan alla utställningsväggar försvann i den delen av museet. Arkitekterna ritade skärmväggar för att kompensera för det, men de är lite för låga och för få för att man ska få plats med en målning i den här storleken på 1800-talsavdelningen. Vi har helt enkelt byggt oss in i problematiken, säger Martin Olin.
Det är inget han rycker på axlarna åt. Chefen för Nationalmuseums samlingar råkar ha gotländska anor.
– Jag vill verkligen få fram den igen. Under min studietid brukade jag gå till Fornsalen för att titta på den eller visa den för privata grupper. Det är en målning som många har en relation till, oavsett om man är gotlänning eller inte. Vi har lyckats hitta plats åt ”Karl XII:s likfärd” och ”Vattenfall i Småland”, som är måsten på 1800-talsavdelningen. Trea på den priorteringslistan är ”Valdemar Atterdag brandskattar Visby”.
2013-2018 var Nationalmuseum på Blaiseholmen i Stockholm stängt för renovering. I samband med det gjordes utställningsupplägget om.
Den långsamma vandringen ur magasinen tycks ha börjat.
– Det är mycket logistik och planering inblandat i såna här frågor, men det finns tankar om en ny historiemåleriutställning, och då ska målningen så klart vara med där. Om den inte kommer fram där får vi leta efter en plats någon annanstans i huset.
När kan det tänkas ske?
– Nu pratar du med svenska staten här, säger Martin Olin och skrattar.
– Men jag skulle gissa att det ligger något år bort i så fall.
Åter till Sven Englund, gotlänningen som fick lämna Nationalmuseet med oförrättat ärende. Mejlet till redaktionen avslutas med en fråga: ”Om den inte ska hänga framme till allmänhetens beskådan kanske de kan flytta den till Visby om de har så ont om plats?”
"Man måste ha rätt utställningslokaler helt enkelt, och det har vi inte riktigt i dagsläget", säger Jenny Westfält.
Jenny Westfält, museichef vid Gotlands museum, förstår reaktionen, men understryker att det inte riktigt är så lätt.
– Vi har inte ens ställt den frågan till Nationalmuseum. Det finns en mängd parametrar man behöver ta hänsyn till om man ska ta över ansvaret för en så stor och värdefull målning. Det ställer höga krav både på säkerheten och klimatet i lokalerna. Man måste ha rätt utställningslokaler helt enkelt, och det har vi inte riktigt i dagsläget, säger hon.
Reproduktionen som finns på Fornsalen tjänar dessutom sitt syfte mer än väl, framhäver Jenny Westfält. Den hänger nämligen där främst av historiepedagogiska skäl, inte estetiska.
Jenny Westfält, chef på Gotlands museum, framför Fornsalens reproduktion av målningen. Enligt henne har det aldrig varit aktuellt att Gotlands museum ska ta över originalet.
– Bilden är en del av vår utställning om händelserna år 1361 och mytbildningen kring dem. Som bekant innehåller målningen (som kom till ungefär 500 år efter Valdemar Atterdags intåg, reds anm) en hel del historiska felaktigheter, och därmed finns det också många intressanta utgångspunkter när man ska diskutera till exempel källkritik med skolgrupper och besökare, säger hon.