Vi vet ju hur det gick. Hennes låt ”Behöver inte dig i dag” blev en av Melodifestivalens allra största hits och från en vecka till nästa var Clara Klingenström verkligen överallt.
När hon minns bakåt gör hon liknelsen vid ett gummiband.
– Det var som att jag dragit i det där bandet i flera år och när jag till slut gick upp på scenen…då flög det!
Och som det flög, Clara!
– Ja…jag fattade inte riktigt det där först. Det var ju pandemi och jag höll mig ganska mycket i Mello-bubblan, läste inte nyheter och var knappt inne på sociala medier.
När allt var över insåg hon att allt långt ifrån var som vanligt. Folk tittade, vände sig om, tisslade, tasslade.
– När man var ute på stan, jag tänkte ”vad glor du på, vad är ditt problem!” skrattar hon.
Nu har hon vant sig. Vant sig vid att tjejer färgar håret rosa, vid att ställa upp på foton och skriva autografer, vant sig vid fina meddelanden från fans runt om i landet om hur mycket hon betytt.
Och så är det ju, Clara slog inte bara igenom med sin musik. Hon blev också ett ansikte utåt för att ta sig ur det svarta, bort från den psykiska ohälsan.
Det var, berättar hon, en stundens ingivelse. Så länge hade hon burit på sin ångest, smärta och självdestruktivitet och när hon, vid presskonferensen inför Mello, fick den alldagliga frågan ”Hur mår du?” rann allt ur henne.
Den våldsamma relation hon tagit sig ur, pappans död, den livsleda som periodvis plågat henne.
– Jag började bara berätta…och insåg där och då att det kändes så skönt. Tidigare bar jag på så mycket skam, gick alltid runt med en mask och låtsades att allt var bra.
Men det var det ju inte, eller hur?
– Nej, långt ifrån. Nu fick jag berätta på mina egna villkor, det hade stor betydelse för att jag kunde distansera mig från mitt eget kaos.
”Genombrott innebär inte automatiskt att allt är på topp” löd rubriken på en längre intervju jag gjorde med Clara några månader efter Mello.
Och så är det, för dåligt mående finns ingen quickfix, men Clara känner att hon är ute på andra sidan.
Inte minst har debutskivan som kom i december, ”Claras dagbok”, varit ett farväl. Låtar med texter hämtade från dagboken, från hon var elva fram till nu, när hon är 26.
Vemodiga och smärtsamma berättelser till smittande pop, vilket gillats av recensenterna.
Kul, så klart. Men det allra största tycker hon trots allt är att ha blivit en förebild. Det är närmast omöjligt att riktigt ta in, säger hon:
– För mig okända människor som berättar att jag hjälpt dem att ta sig ur dåliga förhållanden, att min låt spelats på Anorexi-mottagningar för att ge kraft…det är så tunga grejer att man inte tror det är sant.
Sedan genombrottet har hon berättat om sin inre resa i en podcast om beroende och i tv-programmet ”Fråga doktorn”, hon har medverkat som artist i såväl en klimatgala som "Världens barn" och i "Musikhjälpen".
Och hon medger att hennes nya situation innebär en viss press. Vem är hon? Hur ska hon komma vidare?
– Det handlar om att hitta tillbaka till varför jag gör det här. Jo, för att jag älskar musik. Varje dag, ja faktiskt varje dag, reflekterar jag över hur tacksam jag är att få hålla på med musiken.
Vad skulle det betyda för dig att bli Årets gotlänning 2021?
– Alltså…jag får lite rysningar, herregud! Det skulle vara jättestort!
Motivering:
Med sin starka låt ”Behöver inte dig i dag” tog hon Sverige med storm. I finalen i Melodifestivalen slutade låten på en femte plats, men Clara blev ändå en vinnare.
Den starka texten har hjälpt och tröstat, och 25 veckor på Svensktoppen varav tio på förstaplatsen talar sitt tydliga språk. Clara har också toppat digilistan, hon har prisats för Årets genombrott och hon har över 14 miljoner spelningar på Spotify.
Gotland har fått en ny klart lysande stjärna på musikhimlen.