När man kliver in i slöjdsalen på Västerhejde skola möts man av ljudet av sandpapper mot trä, fogsvansar som kapar rundstavar och engagerade barnröster. På bänkarna ligger träbitar och verktyg, och doften av målarfärg går att ana i luften.
Denna torsdag är det fem stycken sjuåringar på plats i salen, och under överinseende av Gert Olsson, Gunnel Fransson och Kjell Wikström från Västerhejde hembygdsförening, samt fritidspedagogen Tina Reintz, arbetar barnen febrilt med att tillverka käpphästar och tillhörande hinder.
– Det är jättekul att komma hit och se blickarna hos barnen. För de flesta är det här deras första besök i en slöjdsal, och de vill gärna göra allt på en och samma gång, säger Gert Olsson.
Vad får ni från hembygdsföreningen ut av det här samarbetet?
– Precis som det är en vinst för barnen att träffa oss gamla gubbar och gummor så är det en vinst för oss att träffa barnen. De håller oss unga.
Det är Västerhejde hembygdsförening som ligger bakom det generationsöverskridande samarbetet, där barn från fritidshemmet på Västerhejde och medlemmar från hembygdsföreningen kommer att träffas under ett antal torsdagar fram till sommaren.
– Vi hörde av oss till fritidshemmet och föreslog att vi tillsammans med barnen skulle göra fågelholkar till Kuse änge, som hembygdsföreningen sköter om. Det var dock inget bra projekt eftersom barnen aldrig haft slöjd, och då är fågelholkar lite för avancerat. Då hade fritidspedagogen Tina ett önskemål om att istället göra käpphästar, som de använder mycket i sin vardag här, berättar Gert Olsson.
Fritidspedagog Tina Reintz utvecklar:
– Det här med käpphästar har blivit så stort, och jag har velat få igång det här på skolan under en lång tid, så det här passade väldigt bra, säger hon.
Tina Reintz berättar att man totalt under de sex torsdagar som man kommer att träffas under våren kommer att skapa ett tiotal käpphästar och sex hinder att hoppa över.
– Det märks att barnen uppskattar det här. De nästan smyger in här i slöjdsalen för att de tycker det är så spännande.
I ett av rummen, mitt bland färger och penslar, sitter sjuåringarna Klara Gossas och Elva Nirs på golvet och målar ett käpphästhinder vitt. Det är tydligt att båda gillar snickeritorsdagarna tillsammans med pensionärerna från hembygdsföreningen.
– Det är kul att man får måla och göra en massa andra saker och sådär, säger Elva.
Vad är roligast då?
– Allt är roligast, säger Klara, utan att titta upp från målandet.
Någon meter därifrån står 73-åriga Gunnel Fransson och hjälper Nikita Tängeskog att måla en käpphäst orange.
– Det är alltid roligt att komma hit. Jag har inga egna barn på ön, så jag träffar inte mina barnbarn så mycket. Därför blir jag alltid så upplyft av att komma hit och se hur engagerade barnen är, säger Gunnel.
Gunnel Fransson är ordförande i Västerhejde hembygdsförening, och hon berättar att tanken är att samarbetet med fritidshemmet ska mynna ut i en föreställning på nationaldagsfirandet på Vibble gård den 6 juni där barnen får visa upp sina hästar och vad de kan göra med dem.
– En del i vårt uppdrag är att göra något för hela bygden, och det här är något som visar att vi inte bara gör "gamla" saker, säger hon.
Ute i den stora salen är Jonathan Holm och Albin Gudmundsson i full färd med att såga till träbitar som ska bli hinder. Båda är överens om att just såga är bland det roligaste de fått lära sig av pensionärerna.
– Men det är kul att slipa också, säger Jonathan.
Bredvid står pensionärsgängets ålderman, 88-årige Kjell Wikström, och imponeras av de två klasskamraternas arbete.
– Barnen är ju så fantastiskt duktiga. När vi sågade ut hästansiktena stod jag bara och såg på och blev helt paff. De hade aldrig hållit i en såg innan, men ändå blev det otroligt bra. Jag förundras över att de har ett sånt tålamod, och man har nästan fått slita dem från träbitarna ibland, säger han med ett skratt.
Själv är han före detta hemslöjdskonsulent och den med överlägset mest snickerierfarenhet i slöjdsalen. Hans engagemang och intresse märks tydligt när han börjar prata om de rundstavar som använts för att tillverka käpphästarna.
– Först tänkte de ta helt vanliga rundstavar som man köper, men då kände jag "kommer inte på fråga". De här är i stället gjorda av hassel från Kuse änge. Barnen ska ha ordentliga grejer, säger Kjell och håller upp en av käpphästarna.
Lär du dig något av barnen när ni träffas såhär, trots att det skiljer över 80 år i ålder?
– Jag lär mig massor. Till exempel att man inte vet bäst alltid, trots att man varit med ett tag. Barnen har otroliga idéer som man ibland inte hade kunnat tänka ut ens i sina vildaste fantasier.
(FOTNOT: Artikeln skrevs före coronautbrottet)
