Det framgår av länsstyrelsens kartläggning av förorenade platser på Gotland.
Sveriges länsstyrelser presenterar varje år en lista över de mest prioriterade områdena som behöver efterbehandlas från föroreningar. När man kartlägger förorenade områden indelas de i fyra kategorier. Det finns omkring 1 200 områden i landet som har riskklass 1, vilket innebär en mycket hög risk för hälsa och miljö. Cirka 8 000 områden ingår i riskklass 2 som innebär hög risk och kräver vidare åtgärder.
Av Gotlands områden har 1 022 pekats ut som förorenade då det bedrivits miljöfarlig verksamhet där, varav 107 inom riskklass 1 och 2. En rangordning har gjorts av 13 områden som behöver åtgärdas först.
Det är gamla miljösynder som är orsaken till att det finns så många förorenade områden på Gotland. Kreosot, dioxiner, tungmetaller, alifater, aromater, fenoler, PAH och PCB är några ämnen som kan förgifta miljön och så småningom hamna i grundvattnet.
Även om en grundlig genomgång har gjorts över branscher som använt giftiga ämnen i sin verksamhet, kan det dyka upp nya miljöfarliga verksamheter.
– Det går inte att säga men antagligen är det så, säger Sara Florén och förklarar att miljöfarliga verksamheter i dag måste ha tillstånd enligt miljöbalken.
Hon jobbar på länsstyrens miljö- och vattenenheten tillsammans med Sandra Hultgren. Ett exempel på föroreningar som de senaste åren kommit alltmer i fokus är brandskum med PFAS som är högfluorerade ämnen. På Visby flygplats har dessa använts i samband med brandövningar och sedan spridit sig till grund- och ytvatten.
– En del fastighetsägare med egna brunnar, där halterna utgör en risk, har fått kommunalt vatten indraget, berättar Sara Florén.
I riskklass 1 finns 13 områden utpekade på Gotland med stor risk för hälsa och miljö. Men någon akut fara är det inte.
– Den största delen av föroreningarna finns i eller under marken vilket gör att riskerna minskar avsevärt men på sikt kan de vara farliga. Är det stor risk meddelar vi grannar och andra berörda. Vi kan också sätta upp skyltar, säger Sara Florén.
Även om ämnen som använts tidigare inte var förbjudna då är det verksamhetsutövaren som ska stå för saneringen i dag.
– Finns företaget kvar kan vi utkräva ansvar. Enligt miljöbalken är det den som förorenat som ska betala. Men ofta finns inte företaget kvar och då kan vi söka statliga bidrag för saneringar, säger Sandra Hultgren.
Tillsynen av de förorenade områdena delas mellan Region Gotland och länsstyrelsen.
Av alla områden som pekats ut som starkt förorenade är det fem som hittills åtgärdats på Gotland. Det är Fardhems impregnering och Österby brädgård där företagen bekostat saneringarna samt Fönstersnickeriet Fårösund, Ljugarns elverk och Reno Kemomat på Endreväg i Visby som åtgärdats med hjälp av statliga bidrag.
– Vid Renokiosken pågår ännu en efterkontroll, säger Sandra Hultgren.
Siffrorna för hela landet visar att 128 förorenade områden sanerats hittills i Sverige sedan 2000. Naturvårdsverket har fördelat 825 miljoner kronor till efterbehandling i Sverige under 2021. Av dessa pengar har cirka 1,2 miljoner gått till Gotland.
– Nationellt skulle det krävas mycket mer pengar och resurser för att öka åtgärdstakten. Det behöver jobbas mer med dessa frågor helt enkelt, säger Sara Florén.
Här är gotlands 13 mest förorenade platser:
1. Södervägs brädgård, Vall
2. Kvarterets Sillen, Visby
3. Visby flygplats
4. Källungesågen
5. Gasverkstomten (Astern-blåklinten), Visby
6. Visby gamla oljeterminal (Badhusparken)
7. Hejdeby marmorbrott, skrothantering och skrothandel, Hejdeby
8. Romatvätten, kemtvätt med lösningsmedel, Roma
9. Takplåten skrothantering och skrothandel, Visby
10. Sanda valskvarn, betning av säd
11. Endre kvarn, betning av säd
12. Annelunds handelsträdgård, Visby
13. Hugrajvs kvarn, betning av säd, Gammelgarn