Kåseri

Det är inte var dag man knallar iväg till ett möte som man tror är inställt. Först lite bakgrund. Vi var ute vid Ygnekliniken med raskatten. Det handlade om ett återbesök och patienten befanns vara på bättringsvägen. På mottagningen låg en lista där man kunde anmäla sig till en föreläsning av en kattpsykolog från Malmö. Listan var blank så när som namnen på två av tjejerna som jobbar på kliniken. Vi plitade dit våra namn och telefonnummer.

14 dagar senare var det dags att ta sig till Snäckhagens stugor, granne med TV-kändisen Togga. Jag var övertygad om att föreläsningen inte skulle bli av. Men då hade de väl ringt och talat om detta, var trädgårdsarkitektens klartänkta inlägg. Jag var dock, precis som Stefan Sauk, väldigt skeptisk.

Fint folk kommer sent. Vi var på plats nästan en timme före utsatt tid. Herre min tid, parkeringen och alla andra utrymmen runt anläggning var packad av bilar. Turistsäsongen var alltså redan igång. Jag lyckades dock trixa in pickupen i en ledig lucka modell mindre. Halva flaket blev kvar ute i körbanan. Populärt ställe, tänkte jag. Men nu gällde det att hitta lokalen där, tvenne "Ygnetjejer" och vi två, skulle snacka katt med experten från Skåne.

Det var som katten! Konferensrummet var packat av kvinnor. Ungefär 60 förväntansfullt sorlade damer. Och inte bara kvinns. Jag var ju där och två herrar till. Jag behöver inte gå in på vad man surrade om. Världens vanliga samtalsämne är vädret. På ett kattseminarium har vädret inte en suck.

Det blev dödstyst i lokalen när kattexperten tog till orda. Det hon inte vet om vårt favorithusdjur är inte värt att veta. Det skulle vara intressant att veta vad hon inte vet. Märkligt nog fortsatte det att droppa in intresserade damer, trots att det var lapp på luckan.
Exempelvis dök en tidigare GA-fotograf upp i ett moln av tobaksångor. I släptåg hade hon dottern som måste vara en inbiten passiv rökare. Flickorna tog de två sista stolarna, tronliknande saker längst fram som såg ut att vara reserverade för Vickan och Danne.
Mötet var värt 50-lappen som man betalade för föredrag, kaffe och macka. Någon jamare till fikat ingick inte. Men två rökpauser gjorde det. För en annan, som vet ungefär lika mycket om katter som Bin Laden vet om konfirmationsundervisningen i Vallstena, var det mest nytt. Låt mig ta några exempel och börja med varför katten alltid spyr upp hårbollar på husets bästa matta. Det är inte för att djävlas utan för att den behöver hålla emot med klorna när spyorna pressas upp. Det är jobbigt att spy, än värre när de kommer andra vägen, sa han som käkat kardborrar.

Naturligtvis kom mycket att handla om innekatter. Och då är det viktigt att tänka på detta med sandlådan. Det måste finnas en toalett för varje katt, plus en i reserv.
Har man exempelvis fem katter, så bör man ha sex toaletter placerade runt om i huset. En annan intressant sak är uppdelningen mellan katterna. Man kan finna olika karaktärer, så som "drottning", "bråkstake" och "polis".
Du som har många katter hemma. Kolla. Visst stämmer det.

Det gavs också tillfälle att ställa frågor. Är man omgiven av drygt 60 allvarsamma "kattmammor" som låter de nyss insupna kunskaperna sjukna in som doften av nyutslagna liljekonvaljer, så är det inte rådigt att skämta. Det fick jag erfara som ställde följande fråga: får man ta en macka till? Hon betraktade mig med häpen avsmak som om jag sagt någon olämpligt om Lasse Holmqvist och Bialitt. Och dessutom antytt att spettekaka möjligen dög till isolering i garagetak. Inte ett fniss hördes. Kat(t)astrof. Skamvrån. Rött kort, om domare Rolf H hade varit på plats.

Annat blev det när en kvinna frågade om sin åttaåriga kelgris. Till saken hör att mötet hade handlat mycket om revir, lekar och renlighet. Hon undrade varför hennas katt aldrig tvättar sig. Eller leker. Den kan på sin höjd jaga någon fluga ibland. Frågan kom så överrumplande att lokalen fylldes av skratt. Djärvt att påskina att man har en halvknasig katt, när man är omgiven av personer med utställningsditon. Svaret liksom försvann i den allmänna munterheten.

Nu kunde det vara dags att skjuta in en seriös fråga. Kattexperten tittade misstänksamt på mig och undrade om den handlade om korvmackor. Därmed tappade jag tråden och hade inget att spinna vidare på. Jag kom att tänka på ett citat som lyder: det är bättre att tiga och låta folk tro att man är dum, än att tala och bevisa det.

Raskt över till det lilla runda bordet närmast bokhyllan på Kupan i Visby. Det är där de samlas, kring tiotiden varje dag, "Riddarna kring Tecknar-Mickeys bord". Regn eller solsken. Det spelar ingen roll. Alltid finns det något att dryfta. Tecknar-Mickey visar upp sin nya fina T-tröja med bokstäverna FBK. Kan det månne betyda Fole bandyklubb, undrar den gamle sjömannen som kan skryta med att han gått på Visby högre allmänna läroverket. Samtalsämnena i övrigt skiftar mellan EU, fiskekvoter och vilken livsmedelsbutik som har stans lägsta priser, för att ta några exempel.
Hej då!