Katastrofen går djupt i själen
Katastrofen i syostasien berör och påverkar en hel värld. -?Den kommer för all framtid att lämna spår. Både i de drabbade länderna och i västvärlden. Jag tror att hela vår kultur, hela vårt samhälle kommer att ta färg av det här, säger Julius Mehler, sjukhuspräst och hårt engagerad i den lokala krisgruppen kring katastrofen.
Plan från Arlanda
Senare under dagen kom flera plan, främst från Arlanda.
Bland de mötande på flygplatsen fanns prästen Julius Mehler. Tillsammans med en sjuksköterska och en kurator fanns han där för att kunna ge stöd till hemvändande, eller anhöriga, som så önskade.
I väntan på planen fick GT en pratstund med Julius Mehler.
-?Vad händer med människor som upplevt en katastrof som den i sydostasien? Människor som varit med om sådana ohyggliga händelser och scenerier?
-?Det finns modeller för att tolka in människors beteenden, vanligen talar man om en chockfas, en bearbetningsfas och en nyorienteringsfas. Däremellan kan också en förnekelsefas inträffa. Det här är en modell som är användbar , men som också har sina begränsningar. Varje människa är ju en unik individ med sina egna referenser och erfarenheter. Hur man reagerar varierar därför väldigt starkt, det beror på vilken själ man är, hur man levt och vilka erfarenheter man har. Och naturligtvis även på hur man själv har drabbats. Men någon form av chock kan man nog räkna med att de flesta hemvändande fortfarande befinner sig i.
-?Vad kan man som anhörig, vän eller arbetskamrat göra för att hjälpa?
-?Finnas till hands. Att bara finnas där är oerhört betydelsefullt. Samhörighet med människor, stöd av nära och kära är det kanske viktigaste av allt. I det militära talar man om kamratstöd, betydelsen av det fick jag lära mig mycket om under min tid som fältpastor för FN-trupper i Afganistan. Nu talar man mycket om nära och kära och det handlar egentligen om samma sak. Det handlar om medmänsklighet och samhörighet och med det kan man hantera till och med ganska svåra upplevelser och händelser, säger Julius Mehler.
Lyhördhet
Han talar om vikten av lyhördhet. Det är viktigt att låta den som upplevt svåra saker få prata, men det är också viktigt att ge personen chans att hitta tillbaka till sitt vanliga liv, få göra saker och lämnas i fred när så behövs.
Ohyggliga händelser
-?Många av de här människorna som nu vänder hem har upplevt så ohyggliga händelser. De har varit med om skeenden och sett scenerier som går så djupt i människors själar. Att nu få det att gå ihop med vardagen här hemma blir inte lätt. Att inse vikten av att stiga upp klockan åtta, hämta ungar på dagis i rätt tid och så vidare samtidigt som de har de här upplevelserna inom sig, att balansera det i en och samma själ är inte lätt, säger Julius Mehler.
-?Många människor har dött i katastrofen. Hem och hela samhällen har spolierats. Vad kan detta väcka för känslor hos dem som ändå klarat sig?
-?Känslor av skuld kan komma. Det är inte ovanligt i en sån här situation. ?Varför undkom jag?? ?Varför sparades mitt liv, när det lilla barnet som hade hela sin levnad framför sig dog?? Många sådana frågor kan dyka upp. Och de är svåra att hantera. Från mitt själavårdsperspektiv kan jag kanske hjälpa människor att se livet som en Guds gåva. I Bibel står ju:?Guds nåd är var morgon ny?.
Han talar också om glädjen. Om vikten av att hitta och ta vara på de glädjeämnen som livet ger.
-?Glädjen är ändå en kungsväg fram och att hitta den mitt i det här vore något av en skatt, säger han.
Påverkar oss länge
Julius Mehler tror dock att katastrofen i sydostasien kommer att påverka oss länge, länge.
-?Det är så stort och det kommer att kräva en kollektiv bearbetning, säger han. Jag tror också att den för all framtid kommer att lämna spår i hela vår kultur; i konst, i litteratur och kanske också i vårt förhållande till varandra, människor emellan och länder emellan.
Så jobbar vi med nyheter