Kathy Gow - i språkets och kulturens tjänst

Englandsbördiga Kathy Gow-Sjöblom är kvinnan som brinner för språk, för människor och kulturer och för resor. Kvinnan som kunde ha hamnat i Finland men som tyckte att det var kallt nog i Sverige den där decemberdagen 1970 och som aldrig brydde sig om att ta sig längre österut.
Kathy Gow-Sjöblom, 60 år fyllda, har skotskt påbrå men kommer från grevskapet Kent i sydöstra England. Hon drömde länge om att bli tolk, och helst av allt ville hon till FN-högkvarteret i New York.
- Jag har alltid gillat språk, och FN - navet av världspolitiken - lät spännande, där skulle man träffa många intressanta människor, förklarar hon och ler vid minnet av resonemanget från förr.
Året var 1970 och tolkdrömmarna tog henne från England till Malmö, där hon skulle lära sig svenska.
- Jag tänkte börja med svenska, sedan resa vidare och lära mig fler språk. Faktiskt var det någon som tyckte att jag borde lära mig finska, men det här var mitt i december och det var så kallt redan i Sverige att jag aldrig åkte till Finland. Hade det varit i juni kanske jag hade flyttat vidare, förklarar hon och skrattar.

Flyttade till Hemse
I Malmö träffade hon sig nuvarande man, Bertil Sjöblom. 1979 fick han en tjänst på Högbyskolan i Hemse på Gotland, och paret flyttade dit. Tanken var att stanna något eller några få år.
Nu har de båda bott i Hemse i snart 30 år, och Gotland lär förbli hem för Kathy Gow-Sjöblom.
Tolkdrömmarna har hon övergett. Men fascinationen för språk finns kvar, intresset för andra kulturer liksom spänningen i mötet med människor likaså.
Naturen är ett intresse hon odlat sedan hon flyttat till Sverige, framför allt sedan hon kom till Gotland. Även om hemlandets Kent faktiskt kallas "Englands trädgård".
- När jag kom till Sverige upptäckte jag plötsligt naturen. I Kent - och i London där jag pluggade och jobbade en tid - fanns bara hus, städer och folk. Men så kom jag till en plats där man kunde andas, där det var lugnt och skönt, säger hon och syftar faktiskt på Malmö.
- När vi sedan kom till Gotland var det förstås ännu mer natur. Malmö är en stor stad fast ändå nära till naturen. Men där finns trots allt lite stress och press. Här är det lugnt och harmoniskt.

Elev på textillinjen
Den Gotlandsvistelse som snart fyller 30 år började hon som elev på textillinjen på "Folkan". Efter två år blev hon lärare - "det tycktes så exotiskt att jag kom från England" - och så förblev det.
Men hon tröttnar inte.
- Nej. Det är oerhört stimulerande att få jobba som lärare på en folkhögskola. Man lär sig nya saker hela tiden, menar hon.
Lär sig nya språk verkar hon också göra hela tiden, Kathy Gow-Sjöblom. Förutom engelska och svenska, har hon pluggat franska, ryska och latin. Och danska, liksom holländska.
- Jag lärde mig lite danska innan jag kom till Sverige. Första tiden i Malmö pratade jag nog lite av en blandning mellan svenska och danska, säger Kathy, som sedan dess också hunnit med högskolekursen Nordiska språk.
- Så jag har lärt mig lite fornisländska också. Det är ett fantastiskt språk! Jag hade läst en del av de isländska sagorna översatta innan, men tyckte då att de var lite fåniga... Men så fick jag läsa dem på isländska, och det var en helt annan sak, förklarar hon lyriskt och berättar att hon helst läser böcker på originalspråket.
- Det blir i regel mer flyt, man får en bättre förståelse av kulturen som hänger ihop med språket.
Kathy Gow-Sjöblom översätter också en del, mellan engelska och svenska. Och hon betonar just den där kopplingen mellan språk och kultur. Att språket inte är en ensam, fristående enhet, utan att det är nära kopplat till människan som pratar det och hennes bakgrund, historia och kultur.
- Språk är inte som matematik. Språk är kultur och människor. Mycket i samhället i dag får vi påtvingat uppifrån. Men språket kommer från folket, språket är som en folklig rörelse, resonerar hon filosofiskt.
- Mycket går inte att översätta helt och hållet, utan bakomliggande kultur. Du kan aldrig få en engelsman att fullt ut förstå ordet "folkhem", till exempel, hur du än översätter eller förklarar det.
Kathy gör en del översättarjobb åt Fornsalen, och i största möjliga mån vill hon träffa personen som skrivit det hon ska översätta. Eller åtminstone prata med författaren på telefon.
Allt för att lära känna den personens karaktär, personlighet, historia.

Läser mycket
Då hon inte översätter andras verk, läser hon mycket. Ofta facklitteratur, men också en och annan skönlitterär text.
- Det blir mest facklitteratur under terminerna, men på de längre loven försöker jag ta mig igenom ett par romaner också, berättar hon.
I början av hennes tid i Sverige blev Stockholmsförfattaren Per Anders Fogelström en favorit. Böckerna läste hon förstås på svenska. Så sent som i julas fick det bli en bok om Selma Lagerlöf - som firades 2008 eftersom det då var 150 år sedan hon föddes, och som sedermera 2009 kan firas för att det är 100 år sedan hon fick Nobelpriset i litteratur.
- Men den bok som gjort starkast intryck på mig är Marlo Morgans "Mutant message down under", en berättelse som jämför livet i medelklassens USA med livet som aboriginerna lever i Australien. En kontroversiell bok som gjorde starkt intryck på mig, den är bra skriven och man känner sig träffad för varje sida man läser, säger Kathy Gow-Sjöblom.

Engelskatävlingen
Den Hemseboende engelskan är i dagarna aktuell som en av tre eldsjälar bakom engelskatävlingen Gotland Word Championship, en tävling för niondeklassare runt om på ön.
- Jag har sagt att jag skulle vara med där i tio år, men jag har inte tröttnat än, säger hon med ett skratt när nu tävlingen går in på elfte året.
Och förutom engelskatävlingen och det ordinarie jobbet på folkhögskolan i Hemse, är det en sak till som hon så hemskt gärna skulle vilja hinna med.
- Jag skulle så väldigt gärna vilja gå den där kursen i gutamål som man ska ha på högskolan. Men jag hinner inte, inte den här terminen, säger Kathy Gow-Sjöblom med ett leende.

Kathy Gow - i språkets och kulturens tjänst

Som ung ville hon bli tolk för FN i New York.Hon blev - folkhögskolelärare i Hemse.- Här är så lugnt, så harmoniskt, berättar Kathy Gow-Sjöblom, som efter nästan 30 år är kvar i den lilla ort på södra Gotland där hon bara hade tänkt stanna något år.