Det var 1996 som Katinka Kundler vaknade i lägenheten på Söder i Stockholm och utan att ha varit på Gotland plötsligt kände suget. Så var det med Tobago också, där hon nu har köpt mark för att bygga hus.
Medan aprilvädret yr utanför fönstret i form av stora snöflingor berättar Katinka Kundler om det liv hon lever.
– Livet är för kort, det som inte gills i hjärtat skalar jag bort, säger hon och berättar hur annorlunda hennes vardag var då, i mitten av 1990-talet – som 20-åring i en lägenhet på Söder i Stockholm.
För att tjäna pengar till den fyraåriga utbildningen till osteopat jobbade Katinka som hovmästare på restaurang, masserade, och sjöng i en jazzkvintett som hon startat.
– Mitt i vintern 1996 fick jag för mig att det var till Gotland jag skulle. Jag hade aldrig varit här, jag hör ju själv hur konstigt det låter nu när jag berättar det, säger hon.
Redan samma kväll tog hon färjan till Gotland. Efter tre dagars promenader i Visby var hon fast, och åkte hem till Stockholm för att packa allt hon ägde på en pirra och göra sig av med lägenheten, som hon gav bort.
Utan fast adress på Gotland satte sig Katinka Kundler efter tio dagar på båten igen, med en enkelbiljett tillbaka till ön. Det var snöstorm och passagerarna ombord mådde illa av sjösjuka.
– Jag delade hytt med två andra kvinnor, en av dem hade en del i sin lada som stod tom, säger hon och berättar att den blev fick bli hennes hem.
Det första jobbet var på spaavdelningen på Wisby hotell, hon jobbade sedan vidare med massage, akupressur och osteopati på Helande huset i Visby.
– I väntrummet till kunderna prenumererade jag på tidningen Vagabond. Jag hann aldrig läsa den, men så i ett nummer var det en bild från Tobago på framsidan, säger hon, och berättar hur den bilden och artikeln satt fast på näthinnan under nio års tid, medan hon och maken köpte hus och fick två barn.
Till vänster hjälper Katinka en delfinunge som skadats mot klipporna, till höger Highland waterfall.
Efter sex veckors semester med familjen på Tobago 2008 var kärleken till ön bekräftad.
– Det var som att jag blev en bättre version av mig själv där. Man går av planet utan någon flygplatsbyggnad på Tobago, känslan av varm luft och lukten av blommor och choklad är svårslagen, säger Katinka Kundler och berättar att oturen redan första dagen gav henne jobb direkt.
En livräddare på stranden föll och stukade foten.
– Jag erbjöd mig att fixa hans fot. Det visade sig vara teamledaren för alla livräddare, säger hon och berättar att folk efter det började komma med krämpor och problem.
Osteopati handlar för Katinka Kundler om att se hela patienten och hjälpa till att få mekanik och organ att komma i balans.
Hemma på Gotland igen, efter den alldeles för korta semestern, fanns Tobago kvar i tankarna.
– Redan samma år åkte jag tillbaka och jobbade, säger Katinka Kundler och berättar att hela familjen flyttade dit 2012.
Tobago och Gotland är på många sätt kontrasternas land. När det gäller återvinning och sopsortering är Tobago ett uland. Däremot hör det till vanligt hyfs att hälsa på alla när man går på en buss. Om någon stressar och går snabbt på gatan kan andra tro att det hänt något och att någon blivit plötsligt sjuk. Barnaga är tillåtet och vanligt i skolan, där barnen också måste bära en strikt skoluniform.
– Jag var orolig för hur det skulle gå, om de skulle bestraffas för att de inte förstod, men barnen lärde sig hysteriskt fort, säger Katinka Kundler och berättar hur avokado, mango, banan, lime och cassava växte i villaträdgården där de hyrde.
Englishman’s bay, Katinkas favoritstrand på Tobago.
På ett hotell med hälsoinriktning drev Katinka en framgångsrik klinik, de flesta patienterna var dock inte turister utan tobaganer.
För sju år sedan separerade Katinka och hennes man. Han flyttade hem till Sverige, hon blev kvar på Tobago med barnen.
– När det var dags för gymnasiet flyttade de, en efter en, säger hon och berättar att barnen i dag är 17 och 19 år gamla och båda bor på Gotland.
Speyside ligger vackert längst norrut på Tobago
Så hände det oväntade. Hon träffade Chantál, en kvinna från Tobago.
– Jag har aldrig varit intresserad av kvinnor förut, men det råkade vara så att jag gillade henne. Jag är fortfarande lite chockad själv, säger Katinka Kundler och beskriver kärleken till Chantál som en enorm våg i en tsunami som plötsligt svepte över henne.
De två förlovade sig på Tobago, men i höstas valde Katinka att flytta tillbaka till Gotland och sina barn.
– Chantál sa upp sig och kom efter ett par veckor efter, vi klarade inte att vara isär. Att få ett arbetstillstånd i Sverige kan ta 14 månader och då får man inte befinna sig i Sverige under tiden. Det står vi inte ut med, säger hon och berättar att Chantál därför är kvar på Gotland på turistvisum och letar jobb inom turism och HR på nätet, oberoende av i vilket land hon befinner sig.
Hav, palmer, blått hav och himmel är en stor del av Tobago.
Fram till för två år sedan var homosexualitet inte tillåtet enligt lag på Tobago, och är fortfarande inte fullt ut accepterat i samhället. På Gotland är samhället mer öppet, men Katinka understryker att hon helst inte vill få frågor om sitt privatliv eller vara i centrum på jobbet. Orsaken är hennes arbete, och kundstocken av patienter som hon nu behandlar i en hyrd lokal i Visby.
– För att läkning ska ske vill det till att både jag och patienten har fokus på patienten. Behandling är ett samarbete, säger hon och berättar att det i osteopati handlar om att hjälpa och stödja kroppens självläkande förmåga.
Solnedgångarna på Tobago är himmelskt vackra.
Efter 25 år i sitt yrke är jobbet en stor del av Katinka Kundlers identitet.
– Jag är mamma, fästmö och dotter, men osteopati ligger mig extremt varmt om hjärtat. Att få vara med och fixa saker som inte funkar på ett så ödmjukt sätt känns så jäkla häftigt, säger hon.
I nästan 20 års tid har Katinka Kundler rest runt i världen för att utbilda och fortbilda andra osteopater.
– Genom att undervisa andra når jag många fler patienter och det har blivit mitt kall. På sikt skulle jag vilja undervisa mer, säger hon.
Just nu letar Katinka och Chantál efter bostad att hyra, gärna med närhet till Wisbygymnasiet. På Tobago väntar en tomt som Katinka köpt, där de i framtiden drömmer om att bygga ett eget hus.
– Det är så vackert så man bara dör. Jag har havsutsikt därifrån till dit, framför mig har jag regnskog och bakom mig bergen, säger hon och måttar 180 grader med armarna.
Katinka Kundler visar bilderna i sin mobil från Tobago, där hon drömmer om att så småningom skapa sig en framtid.
Att hennes egna impulser tagit henne på en oväntad resa, först till Gotland och sedan vidare till en annan ö på andra sidan Atlanten, har hon själv svårt att ta in. Att lita och våga tro på sina drömmar, är däremot den enda väg hon känner.
– Väldigt lite blir som man har tänkt sig, det känns väldigt mycket som mitt tema, säger Katinka Kundler.