Katten Lisas pälsklåda var ett tidigt vårtecken...

Hon hade kliat sig hela söndagen. Betett sig nästan som vore det en sommardag och pälsen fungerat som en effektiv fästingfälla. Katten Lisa fick till slut finna sig i att genomgå en närmare besiktning av päls och hud.
Motvilligt gick hon med att på att jag började rota runt i hennes tjocka, toviga päls. Mina fingrar lokaliserade en upphöjning på halsen. Kunde det vara..?
Jodå. Trots vinter med kyla och snö hade katten lyckats bli värddjur åt en fästing!
Ett vårtecken, förvisso, men till skillnad från sjungande lärkor och spirande tussilago, inget att bli särskilt glad och upprymd över.
Fästingplockaren hittades i all hast; den hade förstås inte hängts upp på sin plats ännu. Februari månad är normalt ingen fästingmånad som bekant.
Det lilla krypet plockades bort och finns nu någon stans i husets avloppssystem, nedspolad med hett vatten. Men den lämnade självklart ett frågetecken efter sig: Hur hamnade den i Lisas päls? Hade den överlevt på en filt hela vintern, eller funnits i källaren, där katterna har sina favoritsovplatser..?
En sak är i alla fall säker. Lisa kan lugnt sova vidare i väntan på Den Stora Fästinganstormningen, den som kommer i vår och varar till långt in på hösten.
Det är inte ovanligt att vi plockar fem, tio fästingar per dag och katt. Och eftersom djuren, katterna alltså, ofta sover i vår säng, händer det inte sällan att fästingarna vandrar över till oss...
Ett pris man får betala för att få umgås med och vara nära sina kära katter Lisa, Elis och Alice!