Katten, vilken dramatik!
Efter dramatiska insatser och blodspillan kunde katten Minou på onsdagen räddas efter sex dygn i en gran.
Då hade matte Johanna Snöbohm hjältemodigt klättrat 15 meter upp i grantoppen.
Johanna Snöbohm och Matt Bequart hyr ett hus vid Bjärby i Sjonhem. Utanför deras sovrumsfönster växer en 15 meter hög gran.
I torsdagskväll kom deras tvååriga katt Minou inte hem som den brukar. Ett svagt jamande hördes uppifrån granens topp. Minou vägrade komma ner. Med hjälp av en lång stege spikades långa brädor ihop till en spång som sköts upp i trädet från sovrumsfönstret. En blå skål med kattmat ställdes fram för att förmå Minou att klättra ner. Utan resultat. Vatten hade han haft tillgång till eftersom det i fredags natt åskade och föll tio millimeter i Sjonhem.
I går morse, efter sex dygn i grantoppen, började matte Johanna Snöbohm oroa sig för Minou.
Ringde efter hjälp
Först ringde Johanna räddningstjänsten. Men de ville inte plocka ner hennes katt. Efter lite tankemöda kom Minous matte på en idé. Hon ringde Visby klätterklubb. Föreningens ordförande Paula Zielinski ryckte tillsammans med den erfarne tjeckiske klättraren Michal Nedomlel ut till Bjärby. Michal krängde på sig en klättersele, pudrade händerna med talk och började klättra. 15 meter upp i en grenklyka satt Minou och tittade ner på all uppståndelse medan matte Johanna Snöbohm nervöst följde räddningsinsatsen från marken. Michal hade med sig en påse kattgodis för att få den redan tidigare skygga Minou att förstå att han var välsinnigt inställd. Följden blev att Minou efter att ha nosat på Michal klättrade ännu högre upp. Och ut på en tunnare gren. Vad göra?
Skulle Minou reagera annorlunda om matte kom upp?
Matte klättrade upp
Efter en stunds tvekan spände Johanna Snöbohm på sig klätterutrustningen. Säkrad i ett rep i Paula Zielinskis midja svingade sig matte Johanna hjältemodigt upp i granen. Vad gör man inte för sin katt. Femton meter senare kunde hon bara konstatera att Minou inte alls hade tänkt komma ner. Han sov ute på den tunna grenen, utmattad efter de sex dygnen i grantoppen.
Utan katt fick Johanna klättra ner igen. Michal Nedomlel fick göra ett nytt försök. Nu var taktiken annorlunda. Ett stort sängöverkast spändes ut mellan fyra personer nere på marken. Högt däruppe tog sig Michal ut på den tunna grenen för att försöka grabba tag i Minou. Då fick katten nog. Med ett kraftigt bett högg Minou Michal i tumme och pekfinger. Med blodet rinnande ruskade Michal på grenen. Plötsligt tappade Minou taget och föll handlöst. I några lägre grenar fick han fäste igen och kunde för egen maskin i ett gigantiskt hopp nå marken. Glädjen var kortvarig, någon återförening med matte blev det inte. I en vild språngmarsch rusade Minou till skogs och kom väl aldrig mer tillbaka?
- Nu är han nere, det är huvudsaken, sa Johanna Snöbohm och kramade om Matt i brist på katt.
Förhoppningsvis vågade sig Minou när den värsta dramatiken och uppståndelsen hade lagt sig in igen.
Så jobbar vi med nyheter