Katter som knegar

Katter sätter man inte i arbete. De väljer sina egna sysslor, med samma omsorg som de sållar läckerbitarna ur en nyfångad småfågel.
Ändå har många katter jobb. Jobb de själva valt.
Som kung Knäcken på Stora torget, lekfulle Lilleman på Tingsbrogården och sociale Sixten i Hemse.

- Sixten? Oj, han har varit här i många år nu - fast egentligen jobbar han nog hela grannlaget runt...
Hur många år som gått sedan Sixten tog tjänst vid Granngården i Hemse, det vet inte kollegan Leif Karlsson. Men det är åtskilliga år, det står klart.
Först jobbade han mest på brädgården, men när den blev Byggmax och resten Granngården, då bytte Sixten avdelning och började sysselsätta sig mer inomhus.
Vad gör han på jobbet?
- Sover mest, faktiskt. Ofta vid fodersäckarna, för alltid är det någon med kattmat som går sönder. Då tar han reda på det. Så tar han någon råtta när han orkar. Fåglar har han blivit för trött för. Det var mer fart när han var yngre, säger Leif.
Vad säger kunderna om Sixten?
- Tja... han ser ju inte så vacker ut, börjar bli lite tovig och dan. Han är väldigt snäll och social, men åren börjar sätta sina spår.

Hur ser hans arbetsdagar ut?
- Han kommer när han kommer. Ibland på morgnarna, ibland på eftermiddagarna - när han känner för det och han gjort sitt varv. Han kan vara här i ett par timmar eller i ett par dagar, beroende på vad han känner för.
Jo, Sixten jobbar nattskift också. Ibland testar han larmet, berättar Leif.
- Det har han satt igång några gånger. Då får man åka hit och öppna åt honom.

Sixten är 16 år och barnfödd i Havdhem. Det berättar hans matte, Lena Jonsson. Hon och maken Per-Åke Jonsson bor ovanpå Hemse skog och maskin, som de driver tvärs över gatan från Granngården sett.
Ibland tar hon cykeln och hämtar Sixten. På Granngården.
- Då följer han med och stannar hemma - ett tag.
Sixtens pendlande till och från arbetet har inte varit helt smärtfritt. En gång blev han överkörd när han korsade gatan, på väg till jobbet. Han klarade sig, men fick problem med höfterna.
Utöver det har Sixten nedsatt lungkapacitet. Det är oklart om det är arbetsrelaterat, men Lena konstaterar att det i alla fall kan vara till nytta när personalen på Granngården ska hitta honom, vid stängningsdags.
- Han har slem i lungorna, så man hör alltid ett snarkande ljud som det är lätt att följa.

Rätt katt på rätt plats är viktigt, och genom åren har Gotlands katthem förmedlat åtskilliga katter till specifika uppdrag. Det berättar Marie Gustavsson som arbetar där. Inte sällan har folk klara önskemål om vilka egenskaper eller erfarenheter katten bör ha.
- Många vill ju ha en stallkatt. Då ska de tycka om att jaga. Många gånger är det bäst med katter som är lite skygga, som gärna håller sig i stallet och inte gör några anspråk på att komma in. Naturligtvis ska de ändå ha mat, vatten och en varm plats.
Ett allt vanligare kattjobb, är som sällskap och stimulans till personer som är beroende av vård och omsorg.
- Tingsbrogården har till exempel köpt två katter av oss, berättar Marie Gustavsson. Sådana katter måste vara trygga, inte bli rädda när det kommer rullstolar och kunna och vilja ligga i knät på alla.
Mia Lövgren är verksamhetschef på Tingsbrogården i Bro.
- Den första kissekatten, Grållis, kom till oss för kanske 1,5 år sedan. Vi hade funderat jättelänge och pratat med alla. Vi har allergiska i personalen och bland de boende, så deras röster fick väga tyngst. Till sist bestämde vi oss för att prova. Det blev en succé!
Ingen har känt av någon allergi och de som är extra känsliga, undviker helt enkelt närkontakt med katterna. Nu har Grållis fått sällskap av Lilleman, också från katthemmet.
- Båda katterna går som de vill, både inne och ute. De har hittat sina rutiner och är väldigt uppskattade av de boende. Lilleman har valt en boende som han sover hos, men på dagarna ligger han lite var som helst.
Mia har bara fina saker att säga om de tjänstvilliga katterna.
- De boende får samtalsämnen, de strålar upp och pratar med och om katterna. De har absolut en positiv effekt!

På Hattstugan i När jobbar Missan, Elvis och Gangvide Måns. Pia Lindell, som driver demensboendet, är mycket glad över deras närvaro.
- De är vårdande, tänder en gnista i vårdtagarna. Katterna ger, men ber ju också om något. Om mat och kel, om att bli in- och utsläppta. De är till stor nytta. De ger lugn och harmoni.
Särskilt Gangvide Måns, som 13 år gammal självmant flyttade från just Gangvide gård till närliggande Hattstugan - och vägrade acceptera annat.
Är Måns dement?
- Det var det som var frågan. Han hade ju levt på gården i alla år. Vi körde tillbaka honom och de hämtade, men han återvände alltid. Så blev han kvar. Kommande julafton blir han 18 år. Han är mycket omtyckt.

Betydligt mindre social är Knäcken, Gotlands kanske mest kända arbetande katt.
Knäcken är, kort sagt, kungen av Stora torget. Där både förnöjer och förargar han omgivningen, medan han överblickar sina anrika domäner, bekvämt vilandes på en bred bänk, ett solvarmt elskåp eller stentrappan till mataffären Torgkassen. Kvarterets krogar frekventeras också ofta, berättar Knäckens matte.
För han har ett eget hem, även om många kanske inte tror det. Knäcken bor uppe på klinten, med familjen Jacob och Carina Litorell.
- Vi älskar honom, men det är ingen snäll katt. Han kommer hem, fräser, äter mat och går och lägger sig och sover. Det är ingen katt man kelar med, konstaterar Carina.

Knäcken är nio år nu och tillbringade mycket av sin barndom vid butiken Lekstugan. När han tidigt gav sig ut i yrkeslivet, var det Stora torget som lockade.
Exakt vilken nytta han gör är oklart, men han är plikttrogen sitt självpåtagna kall.
- Han jobbar året runt, varje dag, i alla väder. Han börjar sitt pass vid sju. Då går han ner på torget, sedan glor han på folket, trafiken och djuren och ser till att allt flyter. Sommartid är det hektiskt. Vintertid kan han väga åtta kilo, men på sommaren kan han gå ner halva sin vikt. Han hinner inte äta, säger Carina.
Historierna om Knäcken är många. Carina har bara hört en bråkdel, tror hon.
- Han kan ligga på elskåpet och vara hotfull mot folk som ska ta ut pengar. Vid Rosengården låg han på muren och kloade en toppluva av en man när han passerade. Ibland kommer tanter och försöker putta ner honom från bänken, men det går inte så bra... Knäcken är en skenhelig varelse, har alltid något i baktanken.