Den röda ladan vid sidan av öns krokigaste länsväg ser ut som vilken ladugårdsbyggnad som helst. Detta, tillsammans med en diffus vägbeskrivning, gör att jag hamnar fel. Efter ett par sekunders begreppsförvirring, pekar dock den trevlige bonden mot en flaggstång på andra sidan åkrarna.
- Härnlövs, de håller till där borta.
Nybyggda Vall Recording Studios ligger på övervåningen och trappan leder upp över en mindre hundgård. Det enda som skvallrar om att stället inte fungerar som bondgård är ett par tomma ölflaskor, ett överfyllt askfat och en nyinsatt altandörr. Studioägaren och gitarristen Alexander Härnlöv möter i dörren. Han har byggt stället tillsammans med sin pappa och studion har varit färdig i ungefär ett och ett halvt år. Nyligen har det gotländska rockbandet Antennas spenderat en vecka i Vall och fler artister är på väg dit för att fästa sin musik på skiva.
Vid sidan av studiojobbet är Alexander Härnlöv gitarrist i det gotländska popbandet Kiss Me Hardy och det är därför jag har stämt träff med honom och bandets ledstjärna Jeremy Hardy.
Under en ganska lång tid har de hängt i Vall för att spela in den ep som jag har levt tillsammans med de tre senaste veckorna.
De fem spåren har ackompanjerat bilfärder till både naturreservat och stormarknader, till långa arbetsdagar och simhallar. Kiss Me Hardy har fått tonsätta den gotländska vårens skiftningar.
Första gången jag hörde talas om dem var när jag satt i juryn för Radio Gotlands talangtävling Svensktoppen nästa. Jag föll pladask för deras soulpoppiga "Dahlia". Kiss Me Hardy slutade tvåa i den lokala uttagningen. Det var för tre år sedan.
Året därpå ställde de upp med den gubbsvängiga "Solen går upp igen". Jag gillade den också och gjorde vad jag kunde för att skicka dem till final. De slutade dock tvåa - igen. Tredje gången de ställde upp, med "Baby saknar dig", så tyckte äntligen jag och de röstande lyssnarna likadant.
Mellan tävlingarna har det dock varit tyst. Oroväckande tyst. Tills i dag.
- Nu har vi hittat formen.
- Vi har jobbat med producenten Linus Larsson och han har verkligen fångat soundet. Ett sound med rötterna i det sena 70-talet och tidiga 80-talet, säger Jeremy Hardy inte utan stolthet i rösten.
- Det är sorgligt och glatt på samma gång. Det glada och det lite råa, hotfulla samsas sida vid sida, fortsätter han.
Jeremy Hardy befinner sig mitt i ett kreativt rus. Att ha tillgång till studion har visat sig vara tändvätska för både bandets utveckling och hans låtskrivande. Att vara avskärmade ute i spenaten - med sin egen musik som enda sällskap - är inspirerande. Det menar både han och Alexander Härnlöv.
- Det är ju atmosfären och känslan man vill åt när man gör musik. Man vill måla en ny värld och göra både vardagen och livet i sig lite större än vad det egentligen är. Den ska runda av kanterna lite, på samma sätt som ett par glas vin. Musik ska bygga drömmar och hopp.
- Jag vill ju fånga nån sorts existentialism i mina texter och låtar, även om det skulle råka bli lite banalt och balansera på patetikens gräns.
Bandet sprakar, sparkar och dansar lite lätt ibland, men lindar samtidigt in lyssnaren i en varm, trygg famn. Så som bra musik alltid fungerar.
- Livet ska bli poesi, säger Jeremy och får medhåll av Alexander.
- Och så glädjen man känner när allt sitter... Det är fan på liv och död, skrattar de, trots att de nog egentligen menar precis vad de just sagt.
Och det hörs på den ännu osläppta ep:n. Den sprakar av livsglädje, euforiska melodier och jävlar anamma. Det är hårdare, men också bättre, än de få livstecken de tidigare har släppt ifrån sig.
"Lasse" är en personlig, rak, rocklåt skriven till en av Jeremys polare som har haft det taskigt. En sång som ekar av miljonprojekt och brunmurriga manchesterbyxor med skavda knän.
"Bergmans demoner", skivans starkaste lysande stund, är skitig gitarrpop av finaste märke. Nattsvart och glatt, med en melodislinga som vägrar släppa taget.
"Väck mig" är som ett försiktigt tassande kärleksbrev. Jeremy kom med låten till studion, de slog sig ner och satte den sedan på första försöket. Man kan nästan höra hur bandet lär sig ackorden medan de spelar.
Men Kiss Me Hardy kommer att skynda långsamt, de vill bygga från grunden. Leta skivbolag, repa och spela live. De vägrar att hälla ut alla inspelade låtar på internetsidor som Myspace. I tider som dessa, en högst sympatisk inställning.