Kjell bröt sitt liv som rökare

Otaliga var de försök då jag hade satsat på en rökfri framtid. Men nikotinberoendet var större än motivationen. Det ena misslyckandet följde på det andra. jag skyllde än på det ena än på det andra.
Jag borde ha skämts men det gjorde jag inte. För mig var det svårt. En del andra som har slutat sa att "Jag la bara av. Det var en enkel match". Men jag vet att vi är många som verkligen har fått kämpa med oss själva för att klara oss bort från beroendet.
Inte ens snöstorm hindrade mig, för inne i villan hade jag inte rökt på decennier.
Ett tag trodde jag att det bästa var att försöka sluta under semestern. På jobbet var det så stressigt att det skulle bara inte funka. Gissa om jag har förstört en och annan semester för övriga i familjen.
Jag har försökt sluta tvärt också. Då blev jag sjuk, fick feber och huvudvärk och blev fullkomligt olidlig för min omgivning. Jag gjorde också ett storstilat försök att sluta 1995. Julen närmade sig och då skulle jag vara rökfri och detta med hjälp av nikotinplåster.
Som terapi skrev jag ett julkåseri om en hare, som jagades, skottskadades och fick ett plåster. Antagligen var den där haren jag. Sedan hade jag hört att när man kom till den minsta storleken på plåstren så fanns risk att man satte dem på samma hudfläck som dagen före. Då kunde man få en allergisk reaktion.
Tja, gissa vem som efter sju veckors med plåster och rökfrihet fick en sådan reaktion...
Men hösten 2002 tog jag ny sats. Mona Wahlgren kontaktades och så började jag gå på samtal. En ganska trevlig terapi. Men det blev förstås bloss på pipan både före och efter besöket på Tobakspreventiva mottagningen.
Månaderna gick. Det blev ett nytt år och efter januari och februari. Då kom den förlösande tanken. Jag måste ha någon form av symbolik i mitt farväl till tobaken och mina kära pipor. Den 1 mars skulle jag fylla 59 år. Jag bestämde mig för att den dagen så skulle mitt nya liv börja. En pånyttfödelse.
Min kloka hustru hade under alla dessa månader inte med ett ord berört detta med att jag skulle sluta röka. Men dagen före min födelsedag kunde hon inte hålla sig längre. "När tänker du sluta egentligen? I morgon, svarade jag. Åh, jag kände det på mig sa hon".
Då hade jag ett par veckor tidigare inhandlat mina nikotinplåster och sedan gömt dem i min garderob. Utan att säga något. Så på morgonen på min födelsedag kom det första plåstret på plats. Den här gången hade jag också bestämt mig.
Om det mot förmodan skulle börja klia infernaliskt därför att jag fått en allergisk reaktion, så skulle jag inte ge efter. Sex veckor senare tog jag bort det sista plåstret.
Jag har nu varit rökfri i femton månader.
Och jag tänker så förbli!
Rökfri. Efter flera misslyckade försök, lyckades GA:s reporter Kjell Guy att sluta röka. Och han gjorde det på sin 59:e födelsedag.Foto: HENRIK RADHE