Midnight Moses riggar inför ett av sina tidiga gig.
Du&Jag
Schenholms på Adelsgatan i Visby, så många minnen det finns från detta etablissemang.
Det var här de hängde, vi hängde. Ölade, lyssnade på musik, träffade folk, alltid fanns det någon att prata med. Och något att prata om. Kom tidigt, gick sent.
1902 invigdes Selim Schenholms krut- och fröhandel, i den fåran höll sig sedan verksamheten till 1986 då lokalen togs över av Morten Jonsson (intervju med honom i bladet nästa vecka) och gjordes om till kafé och krog.
Här fick de unga banden chansen, spelade på dörren, Midnight Moses startade här, det som sedan blev Monostar och från vilket Eric Palmqwist gick vidare till EP´s Trailer Park.
På skivan ”Lojsta & other stories from an island” finns en låt som heter just ”Schenholms”, om att samlas om somrarna och träffa gamla vänner:
”All the boys are back in town, the rumour says they´ll bring a crowd, let’s meet outside our favourite place, and drink a toast to welcome summerdays”.
Det som började som Schenholms och har väl i folkmun egentligen alltid kallats så.
Genom åren har lokalen haft många namn: Texas Longhorn, Apple Jack, Hammer Bar, Adel 33, Brygghuset, möjligen än fler. Numera håller Lion Bar fanan högt, men här går vi bakåt i tiden.
Hur var de, de där obestämda åren i 80, 90 och 00-tal?
Tydligt är, när jag nu bett folk minnas, att det står ett skimmer över en lång och oförglömlig epok i Visbys krog-, kafé-, nöjes- och musikliv.
Hör här, ett myller av röster:
Eric Palmqwist i studenttider för länge sedan.
Eric Palmqwist, musiker, Stockholm:
”Jag förknippar Schenholms med hela min ungdom. Där såg jag mina första konserter och drack mina första öl. Under Morten-perioden dracks det litervis med te och jag hade en egen poesibok bakom bardisken. Jag minns dess slogan ”Inte gott med dyrt!”. Jag slukade uppträdandena med hull och hår, minns Stefan Sundström och Apache och minns Lennart Bäcks version av Dylans ”Licence to kill.
PK och Mango-perioden på 90-talet var nog min allra roligaste, vi (Midnight Moses) var som ett husband där, en väldigt bra liveskola. Det kändes som ett andra hem. Minns också några fantastiska spelningar med mitt gråtcoverband Folkvagn. Jag saknar ett så genuint musikställe i Visby i dag”.
…fortsättning följer, för Palmqwist har mycket att berätta…
Anders TT Högblom där bakom juice-flaskan. Stundom konsumerades annat är fruktdryck.
Anders TT Högblom, konstnär, Ronneby:
”Schenholms blev ett andra hem när jag flyttade till Visby i september -92. För mig är dess verkliga era en kort period, från sommaren -92 till Valborg -94. Det var ett annat Visby då, innan det blev hippt och dyrt. Man hade koll på vilka de flesta var även om man inte riktigt kände alla. Och så all musik! Midnight Moses, Patrask, Chalk Talk, Bacchii Bröder och inte minst när Teddybears spelade där. Det här är en period i livet som jag faktiskt tror är svårt att uppnå igen, jag skulle gott kunna tänka mig att skriva en bok om gamla Schenholms-tiden.”
Pelle Sundberg, Smaklösa-röst, Visby:
”I första rummet fröer och trädgårdsgrejer, där köpte man smällare och raketer, rum två var jakt, tredje rummet fiske. Där köpte jag pilkar och linor och en flytväst som jag ännu har kvar. Sen blev det musikpub med udda ölsorter, vi spelade där en gång, någon vecka efter Estonia. Tryckt stämning och inte läge att vara rolig”.
Victoria Deeb Klint, konstnär, Hällefors:
”Fikaeftermiddagar, musikkvällar, Schenholms var ett hjärta. När min äldsta dotter föddes i oktober 1989 gick hennes pappa dit och mötte upp vännerna som bjöd på kaffe och cigarr. Jag minns en spelning där en god vän medverkade, varvid en överförfriskad kvinna började flirta med sångaren mitt under konserten. När jag var 17 tillbringade jag all ledig tid där. Inget annat ställe liknar Schenholms. Jag tänker ganska ofta på allt jag fick uppleva där”.
Legendariskt Visbyhak på Adelsgatan.
Magnus Häglund, musikalisk tecknare, Gävle.
”Jag spelade trummor några kvällar i veckan med en australiensisk barpianist som hette Dannie, det var någon av 80-talets sista somrar. Vissa kvällar var det talangjakt, en gång sades att en kille som hette Olle ville sjunga en sång. Jag såg framför mig en liten parvel som knappt nådde upp till borden, men vem kommer stolpande om inte Olle Ljungström, akustisk gitarr i ena handen, rödvin i den andra. Vi kompade honom till Lou Reeds 'Caroline says'”.
Mille Fors, musiker, Klippan:
”Där gjorde jag flera av mina allra roligaste spelningar. Med Kungens Vänner i mitten av 90-talet och med The Super High High Cosmic Communist Party Band i början av 00-talet. Schenholms har alltid känts som hemmaplan, både som artist och publik. Litet, intimt och fullsatt. Glömmer aldrig när jag såg Olle Ljungström kompad av Eric Palmqwist, det var så gripande, vemodigt och vackert. Ingen av dem verkade må särskilt bra, trots det var det musikaliskt oförglömligt. Det var stort”.
Annika Fehling, musiker, Visby:
”Det hade verkligen den där musik-häng-känslan, en av få musikklubbar. Bra akustik, åtminstone innan klinkers kom upp på väggarna. Vi gjorde både Club Svensson och hade premiär på Living Room-konsertserien där, på senare år var det bland annat Club Acoustic”.
Hanna Larsson, musikentusiast, Dalhem:
”När jag var fem, sex år var jag med mamma och handlade fröer där. Jag tyckte det var en så konstig affär, minns jag. Därifrån har jag också min bästa musikupplevelse någonsin. Ane Brun, Tobias Fröberg och han från Färöarna, Teitur, gjorde en unpluggedkonsert. Vartenda kroppshår stod på ända i två timmar och jag fick insikten att jag ska låta bli att klinka på min gitarr. Det var galet bra”.
Theresa Andersson, Patrik Silvereke, Ola G Öjefors, Janne Ström och Kristian Tallroth.
Roland Löfqvist, musikant, Visby:
”Det var 80-tal, där hängde man, drack kaffe och spelade TP”.
Gustaf Hoffstedt, tidigare skivhandlare, Uppsala:
”Under mina sena tonår drev jag och min kompis Daniel skivbutik på Adelsgatan, den hette ”Sju”, och på kvällarna var vi DJ:s på Schenholms. Vi fick betalt i mat och öl. Eftersom vi bara plockade ut 2000 i månaden från skivbutiken skedde allt näringsintag på Schenholms. Ett tag hade de dagens lunch, men snart reducerades utbudet till enbart broccolipaj. Därför äter jag inte det längre, jag har ätit tillräckligt med broccolipaj i mitt liv”.
Tobias Fröberg, musiker och producent, Hjärup:
”Ett av de bästa ställena som funnits i Visby, men allt var inte bättre förr. Man luktade rök i en vecka när man varit där, det hjälpte inte hur mycket man än duschade.
Men du, där inne har vi varit fulla många gånger?
”Ja, oj,oj, där har vi varit fulla!”.
Morten Jonsson startade Schenholms 1986. Intervju med honom i bladet under nästa vecka.
Malin Ljungberg, sjungare, Visby:
”Det var dit man gick, alla kände alla, en positiv plattform där inga drömmar var för stora, glad att jag fick uppleva den tiden”
Eric Palmqwist, igen:
…Sedan kom Anders och Marie-perioden runt millennieskiftet. Jag hade flyttat till Stockholm då men vi spelade alltid där några gånger om året. Sommarspelningarna var en höjdpunkt, man längtade till uteserveringen och få träffa alla vänner igen.
Ett starkt musikminne är när jag och Isak Sundström kompade Olle Ljungström. Det var under Medeltidsveckan och under soundcheck stod Olle på gatan och varnade alla i medeltidskläder att pesten härjade på Stora torget. På spelningen var Ebbot gästartist, vi i bandet hade venetianska ögonmasker med fjädrar”.
Christian Björkman, musiker, Visby:
”Världens bästa ställe, alla kategorier. Går fan knappt en vecka utan att jag tänker på Schenholms. 39 kronor för en stor stark Pripps, hänget på hörnet! Arvid Nordqvists kaffe med fri påtår och en cigg som tändes på föregående cigg. Främsta minnet är ändå när jag och polarna såg Folkvagn första gången. Vi var nyblivna musiker som skulle kolla in trummisens brorsa (Tobbe Söderman, bror till Simon Larsson). Vi hade nyss upptäckt Neil Young så det blev ett mycket definierande tillfälle för såväl musiksmak som val av etablissemang. ’Spel’ Heart of Gold’ ropade vi”.
The Apple Jack, 90-tal.
Saga Carlgren, musikant, politiker, Visby:
”Där drack vi te i alldeles för många timmar för att ägaren skulle vara nöjd, där träffade man skådisar och stans musiker, en häftig men trygg plats för en ung musiker som jag var då. Men det absolut viktigaste minnet är att jag där träffade Johan, mitt livs kärlek. Tack vare trummisen i mitt band som kände den trummis som var Johans bästa vän fick vi sitta vid deras bord…och resten är historia, som det heter”.
Tobias Grönberg, musiclover, Lokrume:
”Väl insuttna soffor, ganska mörkt, trångt, nästan alltid indietrendigt, stimmigt, familjärt, självklart rökigt, här fanns få eller inga högdjur, inga nattklubbsstjärnor. Här trängdes de som älskade film, musik, foto, form, konst, litteratur och skate framför scenen när lokala stjärnor som Chalk Talk eller Midnight Moses gigade. Eftersom ”after beach” var etablerat och stort satte Schenholms upp affischer på Säveskolan med ”after school”, kanske inte helt hundra att uppmana elever att komma dit och dricka öl. Men så var det. Och roligt var det”.
Fredrik Magnusson, murvel, Visby:
”När jag jobbade som nöjesskribent på GA så var Schenholms den naturliga samlingspunkten. En plats där jag inte bara gjorde en massa intervjuer utan även spenderade stora delar av vikarielönen. Det jag särskilt kommer ihåg är en intervju/ölkväll med Magnus ”Existensminimum” Henriksson. Vi satt i den tomma baren och snackade då han plötsligt halade fram en bränd CD-R-skiva. ”Du kanske vill lyssna på det jag jobbar med just nu”, sa han och bad bartendern spela skivan. Den nästan klara versionen av låten knockade mig, nästan bokstavligt, av stolen. Det var Moneybrothers ”Reconsider me”. ”Du kan ta den”, sa Magnus innan vi skiljdes åt. Så den demon vårdar jag ömt”.
...fortsättning följer, för Magnusson har mycket att berätta...
Unga och oförstörda, Linus Larsson (till vänster) och Jimi Harlevi i bandet Midnight Moses, vilket gjorde flera av sina tidiga spelningar på Schenholms i tidigt 90-tal.
Daniel Lindeberg, plattlangare, Stockholm:
”Mitt andra hem i tidiga 90-talet. Morten, vilken udda och rolig och ibland fruktansvärt jobbig människa. Det han skapade höll länge. Många har ”sitt” Schenholms, men för mig är stället lika med Morten, PK, Matte, Rosita, Petra och alla jag glömt. Varma minnen”.
Lars Kruthof, historiker, Stockholm:
”En närmast mytomspunnen plats, det fanns bara ett ställe för alternativa unga där man kunde få höra DJ:n spela Joy Division, The Smiths och liknande. Där samlades både punkare, skinheads och popsnören och jag kan inte minnas att det var några bråk. Jag tillhörde nog aldrig själva Schenholmsfamiljen men hängde där ändå i stort sett varje helg”.
Jimi Harlevi, trumslagare, Stockholm:
”Stället jag spelat på flesta gånger, det var lite hemmaplan för Midnight Moses. Här köpte jag även min första cymbal som vi dekorerade i Mortens trähylla, de cymbaler jag haft tidigare hade gått i arv från min far”.
Många är de gotlänningar som frekventerat Schenholms när det ännu hette Schenholms.
Cristina Jardim Riberio, Bergmancenter- och musikmänniska, Hellvi:
”Alla minnen flyter ihop i en stämning och atmosfär som satte färg på min gymnasietid. Ett som sticker ut är när Teddybears spelade. Jag hade ny blå klänning från Indiska, dansade hejdlöst och rökte handrullade cigaretter, det var obeskrivligt trångt. Efteråt hamnade jag under några minuter vid samma bord som delar av bandet. Känslan var att man där och då befann sig i ett gravitationscentrum – om inte hela världen eller ens Gotland så i alla fall hela Visby cirkulerade runt Schenholms den kvällen”.
Fredrik Magnusson, igen:
”När jag ändå sitter här och minns…Det fanns en indieklubb också, som drevs av Jonas och Natalie. Jag minns inte vad den hette, men de bokade bra indieband. Och så Klubb PM förstås, där alla fick vara dj:s. Nämnde jag Folkvagn? Pascal? Olle Ljungström?”.
Roger Olsson, musikant, Mallorca:
”Jag var med i början när Morten tog över efter att det varit krut- och fröhandel. Jag gjorde logotyperna som klistrades på skyltfönstren, vilka satt kvar tills stället bytte namn. Sen jobbade jag som kock ett tag. Många spelningar blev det också i olika konstellationer. Ett episkt ställe, ett dassigt litet rum att gigga i men ändå blev det alltid galen stämning. Trångt och jävligt på ett bra sätt. Och så var det bara coola katter som hängde där. Punkt”.
Fotnot: Den här artikeln publicerades första gången våren 2021.