Klassiskt festivalband gästade När
Sator i När. På Vadstuck.I årets upplaga av rockfestivalen var det ett faktum. Ett av Sveriges mest klassiska festivalband angjorde Vadstuck.Givetvis avslutade man den långa natten i När.
- Klumpen i magen har släppt. Nu har vi ca 600 inne och går runt. En nöjd festivalgeneral, Peter Larsson, kunde andas ut vid 22-tiden när Mimikry just gått på scenen och de fruktade regnmassorna uteblivit.
Folk fortsatte att strömma till det inhägnade området och när Sator stod på scenen var man uppe i närmare tusentalet besökare.
Sex band, fyra lokala och två från Dalarna, spelade under kvällen. Eller rättare sagt sju. Sex på huvudscenen och så Mac Mahima Band som från lilla scenen stod för musiken under omriggningspauserna.
Sator är minst sagt rutinerade och har en scenpondus som märks. Mängder av spelningar genom åren har givit resulat även om man numera dragit ner på livetakten högst väsentligt. Anförda av Mats Chips Kiesbye och Kent Norberg gör de en spelning med en rad av sina klassiker.
Men de bjuder även på helt färska nummer som "So dressed up" som finns med på kommande plattan och som de nu livekör för första gången. "This ain´t the way home" tillhör det som lät bäst bland kvällens material. Och deras tighta version av Abbas "Ring ring" stänker snärtigt.
Andra fastlandsbandet, Mimikry, frontas av de för några år sedan från "På rymmen" så teve-kända Hjalle (Östman) och Heavy (Stentäpp). Bandet lirar gladpunkrock och trivs uppenbarligen med att befinna sig i scenljuset.
- Trevligt att få komma hit till När och få spela lite rock´n roll för er, menar Hjalle. Låtarna har titlar som "Kan inte ta den" och "En missanpassad går igen". Avslutningsvis blir det lite kända "Holy diver"-takter innan man något oväntat avslutar med Björn Afzelius "En kungens man" i uppspeedad version.
Gotlandsbanden
Antennas kör uppenbarligen den gamla klassiska VIF Gute-taktiken i handboll, namnbyten för att förvirra. Senast hette de Novak. Och dessförinnan något annat. Enligt egen utsago har de spenderat merparten av den senaste tiden i studio för att jobba fram kommande platta.
Det märks. De känns live något rostiga och ljuder emallanåt inte alls så tight och mångfacetterat som sju man skulle kunna göra. Men materialet med ursprung i rockens 60- och 70-tal visar att bandet har potential. Men när väl skivarbetet är klart måste de jobba upp liveakten.
Conspirity är ett ungt popgäng men saknar ändå inte muskler. Trummisen Robin Waernquist, gitarristen André Christiansson och keyboardisten Jan Pettersson spelar moget och emellanåt även med riktig finess. De skapar en hel del eget material, emellanåt med klara influenser från tidiga Gyllene Tider-skolan. Och ett band som har Neil Youngs "Rockin in the free world" på repertoaren är naturligtvis aldrig helt fel ute.
På scenen återfanns också veteranerna i Björn Persson Bluesband och färskingarna i 60-talsinspirerade Healley´s Palace.
Vadstuck har hittat en fungerande bandmix mellan Gotlandsbanden och hitresande grupper. Gotlands rockfestival lever vidare och kan börja förbereda årgång åtta.
Så jobbar vi med nyheter