Konstnär med pippi på fåglar
För konstnären Lars Jonsson var det aldrig fråga om något medvetet val.Att livet skulle handla om fåglar och naturen var uppenbart redan som liten. När andra barn ritade huvudfotingar, tecknade han av människor som man ritar av fåglar: i profil. Då var han fyra år.
Foto:
Han bor sedan 1970-talet i Hamra, men kom till Gotland från Farsta utanför Stockholm som sommargotlänning med sin familj redan på 1950-talet.
- Då var det ett verkligt äventyr att ta sig till ön. Jag kommer ihåg hur farsans grå merca fick vinschas upp på färjan. Sedan tog det hela natten innan man kom fram.
1957 var första sommaren de spenderade på ön. De hyrde först en stuga i Västergarn och köpte sedan eget hus.
"Mitt fokus är naturen"
Senare startade Lars mamma, som var textilkonstnär, Konst- och hantverkshuset i Västergarn. Men när Lars Jonsson redan som 22-åring bestämde sig för att bli bofast på Gotland var det på Stosudret han letade tomt.
- Jag tycket om naturen här nere. Och det fanns flest fåglar här.
1973 köpte han tomten i Hamra och det är här han och hans familj har haft sitt vardagsliv. Lars Jonssons fyra barn har alla gått i Öja skola.
Hur tycker han då att Gotland har förändrats under det halvsekel han känt ön?
- Mitt fokus är alltid naturen och där kan jag se en vågrörelse. Under första tiden jag var här fanns ett lantbruk som skapade öppna ytor. Senare växte de igen, men under senare tid har man med hjälp av bidrag lyckats öppna landskapet igen. Det är en sak, säger han och fortsätter:
- En annan är naturligtvis att många ur den äldre generationen, fiskargubbarna i Västergarns hamn, har försvunnit och med dem en yrkeskår. Men samtidigt är det så med öar att en konservatism på gott och ont finns. Så mycket är ändå bevarat, vissa saker här är fortfarande som det var när jag först kom till Gotland.
Under de sedan decennierna har resorna ut i världen varit många och ofta långa. Till Afrika, USA, Sibirien och Färöarna. Och det är de flygande vännerna som dragit.
Vill dela med sig
Största delen av Lars Jonssons produktion är tavlor av fåglar. Han har alltid varit "fixerad vid fåglar" som han själv beskriver det, ända sedan den där profilbilden på fyraårskontrollen. Eller kanske till och med längre än så.
- Jag tror att de flesta människor har tidiga upplevelser som vi kanske inte helt minns, men som präglar oss. Kanske satt jag som tvååring och såg på fåglar genom ett fönster och blev fascinerad. Kanske var det så det började och nu söker jag fortfarande efter den bilden.
- Senare tror jag att det kan ha handlat om en känslighet. Även om jag haft en trygg och bra uppväxt på många sätt är det klart att jag ibland haft det svårt och inte varit den tuffaste i sandlådan. Då kan att vända sig till naturen och odla sin kreativitet vara en utväg. Någonting man får göra i fred.
Lars Jonsson berättar att hans konst för honom till stor del handlar om att dela med sig av en känsla.
- Att timme efter timme vistas ensam ute i naturen och iaktta fåglar är en privat och kanske lite udda sysselsättning. Men jag har upptäckt att när jag lyckas fånga de ögonblicken av skönhet som finns där och måla dem så att andra senare kan få uppleva dem genom mina tavlor kan en allmängiltig gemenskap uppstå och det är en stark känsla. Ibland kan de här stunderna av intryck och skönhet i naturen vara oerhört påtagliga och ge en känsla av tröst. Det är känslor jag då vill förmedla vidare. Dela den här känslan av att det är ju det här livet handlar om.
Livslångt
Lars Jonssons största inspirationskällor är fåglar och natur.
Trots alla timmar av stilla iakttagande han redan har bakom sig är det en sysselsättning har aldrig tröttnar på.
När han talar om det beskriver han en källa till livslång fascination.
- Människans förhållande till naturen är en av de mest absoluta mysterier vi lever med. Vi definierar oss som människor som därmed skiljer sig från alla andra djur, samtidigt dras vi hela tiden till landskapet. När man ser in i ett djurs ögon kan man nog ofta identifiera sig med dess beteenden, drifter. Men ändå förstår man det inte. Där skapas ett poetiskt vakuum. Man känner kommunikationen mellan sig själv och djuret men man vet inte vad den andre tänker. Det tomrummet får man sen själv fylla, säger Lars Jonsson.
Det här inspirerar mig:
- Att se på fåglar i naturen. Men jag inspireras i mitt arbete också av andra konstnärers verk och av att läsa konstnärsbiografier. Att inse att någon annan individ för 150 år sedan formulerade samma frågeställningar som jag gör nu kan vara häftigt och inspirerande.
Så kan du bli inspirerad:
- Gå in i landskapet och bara betrakta. Fixera en punkt utanför dig själv. Då öppnas man plötsligt och tankarna kan komma. Men det gäller att hitta sitt eget landskap. Det finns ett litet svar där för alla tror jag.
- Att se på fåglar i naturen. Men jag inspireras i mitt arbete också av andra konstnärers verk och av att läsa konstnärsbiografier. Att inse att någon annan individ för 150 år sedan formulerade samma frågeställningar som jag gör nu kan vara häftigt och inspirerande.
Så kan du bli inspirerad:
- Gå in i landskapet och bara betrakta. Fixera en punkt utanför dig själv. Då öppnas man plötsligt och tankarna kan komma. Men det gäller att hitta sitt eget landskap. Det finns ett litet svar där för alla tror jag.
Så jobbar vi med nyheter