Kooperativ på landsorten lösningen på ungdomars gamla reseproblem!

Redan i januari kan Gotland få ett billigt, smidigt komplement till den reguljära kollektivtrafiken!
När Swebus parkerat på kvällen, ska ungdomarna (och andra) kunna välja kooperativt drivna minibussar som går på tider när folk vill och behöver åka. Bakom idén finns Björn Söderberg, projektledare från Kooperativ Utveckling, en ekonomisk förening som etablerats över hela landet och som med hjälp av statliga pengar, vill initiera kooperativa projekt.

Gotland2002-11-13 04:00
De kooperativa initiativen runt om i landet kan startas kring vitt skilda företagsidéer. Initiativet är statens, formellt finns Nutek i bakgrunden.
På Gotland är det meningen att kooperativen ska lösa ett gammalt bekymmer ­ kvällstransporterna från landsorten till, i första hand, Visby.
I dag rullar bil efter bil till stan på kvällarna, alltså när den kollektiva trafiken stannat för dagen. Föräldrar kör sina barn och ungdomar, kanske två gånger samma kväll; in till stan, hem igen. In och hämta, och så hem igen.
<span class=MR>Dyrt, miljölbelastande</span>
Ofta går det bilar från samma socken till samma plats. Dyrt blir det, miljöbelastningen blir stor i eko-kommunen Gotland.
En lösning som Björn Söderberg nu planterar bland öns ungdomar, är att man bildar kooperativ som organiserar och sköter trafiken.
­ Vi hoppas att kommunen ska vara positiv till det här och kunna låna oss minibussar som ändå inte används på kvällstid. Våra första kontakter har i alla fall varit positiva.
­ Vi börjar nu med att göra en enkät bland skolorna där alla från högstadiet och uppåt ska få en chans att säga sitt om den här idén. Om det går bra och om vi hittar personer som vill engagera sig, hoppas jag att de första bussarna ska rulla redan i januari.
Varje kooperativ ska drivas som en ekonomisk förening. Förutom de åkvilliga ungdomarna måste man engagera föräldrar som går med i kooperativen och kan köra bussarna.
­ Jag hoppa att vi kan starta pilotprojekt på två, tre orter till att börja med och se om det hela fungerar. Vi behöver testa, dra lärdomar. Men det kräver verkligen engagemang från ungdomarna, annars blir det heller ingenting av.
<span class=MR>Som dagiskooperativ</span>
Björn Söderberg jämför busskooperativen med de föräldrakooperativa dagis som finns över hela landet nu. Om inte engagemanget funnits och man samlats kring ett gemensamt problem, och löst det, så hade det inte heller blivit några kooperativa daghem.
Sara Wiberg och Gabriel Bergman-Lahovary är två av ungdomarna som är med nu i uppbyggnadsfasen. De kommer att bistå när enkäten med frågor till öns ungdomar ska formuleras och utvärderas.
­ Vi vill bland annat veta vilka tider som man vill att bussarna ska gå, vilka kostnader man kan tänka sig och om man är beredd att ställa upp i och jobba i kooperativen, säger Gabriel som bor i Lokrume.
Sara från Lummelunda, måste hinna med bussen 17.30. Sedan är det kört och hon blir liksom de flesta av kompisarna, hänvisade till föräldrars körvillighet.
­ Och ska man till stan och gå på bio eller träffa kompisar en kväll måste man ofta stanna kvar i stan.
Efter undersökningen ska beslutet fattas om var det ska startas ett "pilotkooperativ".
­ Vi behöver minst tio, femton personer som blir delaktiga i varje kooperativ, fortsätter Björn Söderberg.
­ Två av dessa ska arbeta med att organisera körningarna och samordningen med personerna som ska köra. Jag räknar med att det kräver cirka tio timmars arbete per vecka och det ska vara tid som de får betalt för, genom det pris som de åkande betalar.
­ Eftersom vi utgår från att minibussarna kan lånas av kommunen blir det driftskostnader och försäkring som ska betalas samt att det ska ingå en del som betalning för den som lägger ner arbete i kooperativen.
Han hoppas att det ska gå att finna ekonomiskt stöd i någon form till projektet. Och helst av allt, vill han att de kooperativa busslinjerna (som bara kan nyttjas av medlemmar i respektive kooperativ) ska kunna avvecklas som projekt och drivas vidare av egen kraft.
Ett sätt att få stöd i någon form till föreningarna/kooperativen kan vara att man tecknar sponsoravtal med olika företag.
­ Man kan tänka sig att restauranger, pubar, biografer och andra ser ungdomarnas resor till stan som en bra kundkrets.
vad kommer det att kosta då? Eftersom hela tanken ännu så länge bara är mest tankar och en projektplan, finns ingen färdig prislista. Men Björn Söderbergs funderingar landar kring 50 kronor per mil och minibuss. Kostnaden per person blir då avhängig om man har fem eller nio personer i bussen.
­ Men jag tror att det är rimligt att vi hamnar runt 70 kronor tur och retur för en resa mellan Slite och Visby som exempel. Jämför det med vad det kostar att köra med en bil, kanske tur och retur, med bara en passagerare. Med kooperativa resor sparar man inte bara pengar, man spar framför allt tid.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om