Det har gått nio år sedan Lennart Koskinen slutade som biskop i Visby stift. Han har fortfarande sitt hjärta på Gotland men bor numera i Stockholm. Huvudstaden är hårt drabbad av coronapandemin och Lennart Koskinen tror att han smittades av covid-19 under en skidresa till Åre.
– Det var väldigt många smittade som kom därifrån. Jag förstår att de smittades på after ski. Folk dansade och delade ölglas, men jag höll mig långt därifrån, säger han och berättar att han fick feber, ont i halsen och hosta – inte särskilt dramatiskt.
Efter flera dagar utan symptom väntade Lennart Koskinen i veckan på att få testa sig för covid-19 på Nacka sjukhus. Behovet av präster är extremt stort och vid 75 års ålder jobbar han gärna.
– Jag får frågan varje dag från förtvivlade kyrkoherdar, anhöriga och begravningsbyråer, säger han och berättar att karantänvistelsen i hemmet fyller honom med en känsla av otillräcklighet.
Tiden hemma utnyttjar Lennart Koskinen för att skriva på en bok, och att hjälpa till med sorgearbete och att lindra andras oro på telefon.
– Som jourhavande präst har jag jobbat mycket med själavård på telefon. Jag pratar med sörjande och med dem som har anhöriga på äldreboenden och är oroliga, säger han.
Så snart ett test visar om han har haft covid-19 är Lennart Koskinen beredd att hålla begravningar.
– Bårhusen börjar bli fulla och man öppnar nya fryshus, säger han och berättar att begravningar kan filmas för att skickas till dem som är utomlands och inte kan vara delaktiga.
Normalt är regeln begravning inom en månad efter att någon avlidit, något som inte alltid kan uppfyllas på grund av coronapandemin. Men att vänta med sorgen är också att vänta med arbetet att gå vidare.
– Sorgen finns där men det man skjuter upp är bearbetningsfasen, säger Lennart Koskinen och berättar om erfarenheterna från tsunamin och Estoniakatastrofen där de som haft möjlighet till avsked och begravning kunde gå vidare utan att skuldbelägga.
Coronapandemin drabbar nu många enskilda men också hela landet i en sorts kollektiv sorg. Lennart Koskinen menar att det finns hopp även i ett mörker där människor tvingas till ofrivillig social distansering.
– Man kommer lite närmare varandra, ungdomar hjälper de gamla att handla och i höghus där grannar bott många år med 15 centimeter betong emellan sig hjälper man nu varandra. Det är fantastiskt, säger han.
Själv håller Lennart Koskinen sig igång genom att jobba, gå på gym, åka skidor och att röra på sig varje dag.
– Jag känner mig inte som någon riskgrupp, nu ska jag snart sjösätta båten, säger han och berättar att seglingsintresset medförde att han fick en hel grupp på 40 konfirmander att ta hand om förra sommaren.
Den ordinarie prästen på ett segel- och konfirmandläger hade fått förhinder och Lennart tvekade inte att ställa upp.
– Jag var både seglingsledare och konfirmandledare. Jag blev väldigt uppiggad och jag är glad att kunna fortsätta jobba så länge jag orkar, säger han.
Hans förhoppning är att vara friskförklarad inför påskhelgen. För alla de som inte kan resa och träffa vänner och anhöriga som vanligt under helgerna är Lennart Koskinens råd att fortsätta hålla kontakt, men på telefon, sms eller via Skype, och att bry sig lite extra.
– Känner du dig ensam, ta kontakt med någon annan som också är ensam. Två blir två ensamma mindre, det går att träffas ändå med all fantastisk teknik, säger han.