Kostymloppis lockade hundratals köpsugna
När Länsteatern öppnade dörrarna till sin lördagsloppis så väntade redan en flera hundra personer lång kö.Nyfikenheten var stor: Vad hade väntat på vinden i alla år och vad gick att använda till vardags eller fest, på teater eller tok?
Tillsammans med Länsteaterns Vänner så gjorde man en ordentlig genomgång av vad som hade spelat ut sin roll, respektive vad man tror man kan återanvända.
Resultatet blev en loppis: i lördags hade närmare 3000 klädesplagg och ett okänt men betydande antal skor, husgeråd och allehanda ting radats upp på teatern. Kön utanför ringlade sig lång långt innan elvaslaget, då försäljningen skulle påbörjas. Flera hundra personer ville vara ute i så god tid som möjligt för att hitta kläder för egen och andras del.
Då hade åtta av öns teatersällskap redan fått förhandsfynda bland hyllmetrarna, bland allt från byxor och kaffekoppar, till fågelburar och galablåsor.
När allmänheten släpptes in 20 åt gången för ordningens skull så fanns det mesta kvar, men de mest tidstypiska, glittrande och spektakulära kreationerna hade försvunnit. En tröst kan kanske vara att man med stor sannolikhet kommer att få se dem igen, i någon pjäs i exempelvis Rone, Eskelhem eller Väskinde eller under Medeltidsveckan.
Störst, dyrast och mest glamourös var Babbens sju meter långa sidensläp, kantat med äkta svandun. Det såldes till Säveskolans teaterlinje för 500 kronor rena rama Coco Chanel-priset, jämfört med de andra prislapparna som nästan utan undantag sade 10 kronor. Merparten av kläderna var dock "vanliga", men från olika epoker och sammanhang.
Många av loppisbesökarna var unga tjejer på jakt efter udda och personliga detaljer och kläder, men där fanns också gott om "vanliga nyfikna" och exempelvis lärare som hoppades hitta material till olika skolpjäser och -spex.
Ett av de mer udda inslagen var två "käppåsnor" med papier maché-huvuden i naturlig storlek; lämningar från ett julspel i S:t Nikolai ruin. En av dem reds ut genom dörrarna av en överlycklig liten pojke.
Papier maché var också materialet i de 20 tennisbollar som Kenneth och Helena Aasand från Bro köpte...
Vad i all världen skulle de nu med dem till?
Jag ska ha dem när jag tvättar dunjackor. Resten tänkte jag göra en snölykta av! sade Helena och såg klart nöjd ut.
Så jobbar vi med nyheter