Kräftans vänkrets i Kräklingbo
Den omtyckta flodkräftan är på god väg att konkurreras ut av den pestbärande signalkräftan.Men inte på Gotland. Här är signalkräftan förbjuden.Det kan på sikt betyda strålande tider för de gotländska odlarna, tror bedömmare.
<span class='mr'>Landets största</span>
När den gotländska odlingen av flodkräfta satte i gång på allvar under 80-talet bestämdes det att ön skulle hållas fri från den amerikanska arten.
På lång sikt ser jag väldigt pessimistiskt på flodkräftan för fastlandets del, säger Rolf Gydemo, länsfiskekonsulent vid länsstyrelsen på Gotland.
Men det kan i sin tur skapa en större efterfrågan för de gotländska kräftorna, tror han.
På ön finns ett 30-tal odlingstillstånd, ett 10-tal av dem tillhör större producenter.
I Kräklingbo ligger landets största odling av flodkräfta.
Bröderna Kjell och Alf Gustafsson hade en grävfirma ihop men tröttnade på den och ville hitta på något nytt.
Fiskodlingar låg i tiden men det visade sig på fastlandet att det inte var så lyckat, säger Alf.
Det blev en kräftodling i stället. Ett stycke sankmark grävdes ur och vatten pumpades in från en å i närheten. Sommaren 1992 skulle bli den första stora kräftfiskesäsongen för bröderna.
Då utbröt den stora skogsbranden i Kräklingbo. Räddningstjänsten och försvaret kämpade desperat för att begränsa branden och rädda utsatta gårdar, helikoptrar vattenbombade elden från luften.
Kräftdammen var den vattenreservoar som låg närmast.
Det var ett jädra bakslag. Vi gjorde nästan ingenting på tre, fyra år. Det tråkiga var att det tog åtta år innan ersättningen reglerades, berättar Alf, medan han vittjar en av de nära 800 mjärdarna i dammen.
I år började bröderna fiska i mitten av juli och räknar med att hålla på hela september. Dessa veckor tar de hjälp av sina familjemedlemmar för att hinna få upp de volymer kunderna efterfrågar.
De infångade kräftorna körs till gården. I en ombyggd ekonomibyggnad finns små dammar fyllda med rent sötvatten.
Här får de vara i minst tre dygn för att vi ska kunna garantera att det inte finns någon dysmak kvar, berättar Kjell Gustafsson.
Även om deras odling är stor är den inte mer än en deltidssysselsättning för de båda.
Det går inte att leva på, inget år är det andra likt. Försäljningen är så beroende på tillgången av flodkräfta i andra delar av landet, berättar Kjell.
<span class='mr'>Gotland säljer</span>
Det är varumärket Gotland som säljer kräftorna, trots det höga kilopriset.
Utländska kräftor kan ha varit infrusna för länge sedan. Svenska och gotländska kräftor är av bättre kvalitet och det måste vi måna om eftersom det är det vi konkurrerar med, anser Kjell.
Tidigare köptes det mesta upp av grossister. Mycket såldes till restauranger och saluhallar på fastlandet.
Konsumenterna ser gärna att kräftorna är åtminstone en decimeter långa när de fiskas. De som är mindre kastas därför tillbaka i vattnet av de svenska odlarna.
Rolf Gydemo ser ett problem i detta. När fler kräftor konkurrerar om livsutrymmet i dammarna blir det allt svårare för dem att växa sig stora. Det kan på sikt ge en tillbakagång i efterfrågan, tror länsfiskekonsulenten.
Han föreslår därför att de mindre kräftorna ska säljas till ett lägre pris, och att odlarna försöker hitta andra nischer för sina produkter.
Man kan tillverka kräftsmör eller fonder. Man kan utvinna ämnen ur kräftor som är intressanta för livsmedels- och kosmetikaindustin, säger Rolf Gydemo.
Så jobbar vi med nyheter