"Kramas varje dag!"
– Det är bra för äktenskapet om man får bejaka sina egna intressen. Och så ska det vara minst en kram om dagen!Det säger Bo-Gustaf Sorby i Stenkyrka. Hans eget äktenskap bär syn för sägen: nästa år kan han och hustrun Kerstin fira diamantbröllop.
Foto: Staffan Fritz
Det var ett ståtligt bröllop i Martebo kyrka, enligt referat i lokaltidningarna, med hundratalet gäster på den efterföljande festen i brudens föräldrahem.
- Det var ett riktigt bondbröllop, och det var tretton par tärnor och marskalkar, berättar Bo-Gustaf Sorby.
Fortfarande lika kära
Det antalet lär ha fått en del olyckskorpar att kraxa, men profetiorna kom på skam. Nu snart sextio år senare är Bo-Gustaf och Kerstin Sorby fortfarande gifta.
Och enligt vittnesbörd från åtminstone ett av de tre barnen är de fortfarande lika kära.
Hur bär man sig åt för att lyckas med det?
- Vi har aldrig tröttnat på varandra trots att vi träffades för över sextio år sedan. Kärleken var djupt grundad. Och det är bra för äktenskapet att man får bejaka sina intressen. Man ska syssla med det man har intresse för, säger Bo-Gustaf Sorby.
- Jag tror att folk skiljer sig så mycket i dag för att de inte pratar ut med varandra, säger Kerstin Sorby.
Grunden i tillvaron har varit Bo-Gustaf Sorbys släktgård Sorby i Stenkyrka, som de fick ta över efter hans far, riksdagsmannen Per Svensson.
- Vi härstammar båda från bondesamhället och har ålderdomliga värderingar. På den tiden var det aldrig någon diskussion om roller i lantbruket, säger Bo-Gustaf Sorby.
- Men vi har också jobbat mycket tillsammans ute, gallrat betor och planterat skog till exempel.
På gården fanns mjölkkor, men det slutade man med.
- Det var så bundet. Jag var en oduglig "kogubbe", jag tyckte bättre om växtodling, berättar Bo-Gustaf Sorby.
Det gav också möjlighet till "karriärer" utanför hemmet för båda två. Bo-Gustaf Sorby var under en period
i tjänst vid regementet A7 i Visby, och var under många år överförmyndare på Gotland.
Kerstin Sorby drog nytta av sitt idrotts- och gymnastikintresse.
- Jag började med motionsgymnastik och ledde pensionärsgrupper tre dagar i veckan i över tjugo år, berättar hon.
Fyra generationer
Familjebanden har också varit starka i släkten. Några år efter att paret Sorby gift sig bodde det fyra generationer på gården. Och när de själva var drygt femtio överlät de gården till sonen Per-Henrik och sonhustrun Britta, men bodde kvar i en flygel på gården.
- Men vi lade oss aldrig i driften, vi fanns bara till hands och hjälpte till om det behövdes, bland annat med barnpassning.
- Varken barn eller barnbarn säger sig ha hört oss gräla. Säkert har vi höjt tonen ibland men vi tycker inte att gräl är något meningsfullt. Tre barn med äkta makar, tio barnbarn och ett barnbarnsbarn är något att glädjas över och inte tvista om, säger Bo-Gustaf Sorby.
- Och minst en kram om dagen ska det vara!
Så jobbar vi med nyheter