Krigsskådespel i gotländska skogar

Provinsen Ahrbekistan har efter en längre tids förtryck från Ryska federationen utropat sig till självständig stat. Det har lett till blodiga strider med många civila offer som följd. Frustrerade över att omvärlden inte uppmärksammat deras sak har några ahrbekiska terrorister, kallade Gröna brigaden, ockuperat vissa delar av Gotland. Förhandlingarna med Gröna brigaden har varit fruktlösa och den svenska regeringen har därför beslutat att ta till väpnat motstånd. Eftersom det svenska försvaret inte har resurser nog har man bett NATO och USA om väpnad hjälp. Vädjan har hörsammats och strider pågår nu i de gotländska skogarna mellan soldater från flera olika läger.
Det här är den uppdiktade bakgrundshistorien till det milsim eller militäriska lajv som ägde rum på norra Gotland i helgen. Grundscenariot har hämtat sin inspiration från konflikten kring Tjetjenien. Deltagarna kommer från hela landet och utgör olika grupper i den påhittade konflikten. De smyger runt i skogarna och försöker vinna kriget genom att skjuta på varandra. Alltihop är en lek, ett lajv och allting som händer är bara en efterapning av hur man kan fantisera att en väpnad konflikt med flera internationella aktörer skulle kunna se ut. Men är det inte okänsligt att härma verkliga blodiga krig på det här viset i en lek?
- Nej, jag tycker att man hedrar historien när man spelar upp sådana här saker. Det finns milsim som handlar om andra världskriget och om Vietnamkriget. Man ger historien en chans att få en annan utgång, berättar Robert Lavergren, 24, arrangör för milsimmet, medan vi skumpar fram på en dammig väg mot "fronten".
Vägen förvandlas till stenig stig och utan att jag märker det är de plötsligt runt omkring oss. Soldater i full mundering. När de kommer närmare är det fascinerande hur osynliga de nyss var i sina kamouflagekläder med väldiga maskingevär hängande från axlarna. Kläderna, vapnen, allt ser så verkligt ut. Och det är tungt. Utrustningen väger många kilon.

Inte dödande ammunition
- Det inte bara ser riktigt ut, det är som på riktigt. Vapnen som används i krig just nu ser ut precis som de vi använder här och de är lika tunga, säger Robert Lavergren.
Men det är inte riktiga vapen med dödande ammunition utan softair vapen och kulorna de skjuter med är av biologiskt nedbrytbar plast. Ett trimmat vapen kan komma upp i hastigheter på 400 fot per sekund, men man försäkrar mig att det inte gör ont att bli träffad och skyddsglasögon är ett obligatorium.
- Man får nästan lyssna till ljudet för att veta om man blir träffad, annars känns det inte. Om man inte är bar för då kan det börja blöda, säger Gunnar Holmgren 29 år.
Han är med i rebellaget och att åka på olika milsim är han stora hobby. I år har han varit på åtskilliga och han är alltid med det gäng kompisar som utgör en egen trupp. Peter Brolin, 48 år, är med i samma grupp.
- Det är som ett community, man träffar nya vänner och åker runt och leker.
Kläderna de bär i deras grupp är samma som den amerikanska militären har. Ur buskarna dyker plötsligt medlemmar av falangen "Kartoffelkopf" upp. De utgör också en grupp som åker på milsim tillsammans. Nu är de liksom Gunnar Holmgren och Peter Brolin med i Gröna brigaden. Deras kläder och vapen är av tysk modell och även här är vapnen identiska med de som tyska soldater använder.
- Vissa kallar det vi gör för våldsförhärligande, men det här är inte värre än att spela TV-spel. Vi är dessutom ute i friska luften, rör på oss och träffar nya vänner säger Sara Wallgren som är med i Kartoffelkopf.
Hon är liksom flera andra på milsimmet frivillig i Röda Korset och ett par dagar innan lajvet stod hon på Arlanda och tog emot krigsflyktingar från Libanon. De två situationerna utgör inte en paradox enligt Sara Wallgren.
- Det är helt annorlunda det här. Detta är en lek, inte verklighet.
- Det är som cowboys och indianer. Alla barn leker krig när de är små men sen när man är vuxen är det plötsligt inte okej längre, säger Robert Lavergren.

Skjuta ned varandra
I milsimmet får deltagarna dels uppdrag, som att ta gisslan från de andra lagen, men i huvudsak handlar det mest om att skjuta ned varandra. Blir man träffad två gången är man "död" och då måste en fältpräst komma ut och återuppliva en igen. Helt död och ute ur spelet är man aldrig och det finns egentligen ingen som vinner på slutet. Den här typen av militäriska lajv finns över hela världen. Robert Lavergren berättar att många yrkesmilitärer i USA är med på milsim på sin fritid. För att koppla av från jobbet. Det finns en mängd internetsidor där milsimmare från hela världen pratar och utbyter erfarenheter.
- De faktiska lajven blir också ett sätt att få ett ansikte på den man pratat med innan över nätet, säger Robert Lavergren.
Fortifikationsverket har gett tillstånd till lajvet men "civila" personer har rätt att komma och gå som de vill. Robert Lavergren säger att han varnar eventuella besökare så att de är medvetna om vilka marker de ger sig in på.
Han manar ideligen deltagarna att dricka mycket och att bada så fort de kommer åt. Det är hett, hett i skogen och svetten lackar. Ansiktsfärgen rinner, skägg och hår tovvas. Någon smyger fram och frågar om jag har numret till Räddningstjänsten. Bara utifall att något skulle hända.
- Det bästa med det här är vildmarkslivet. Att vara ute i det fria och få klara sig själv, säger Oscar Hedin som är medarrangör.
Robert Lavergren själv är av en annan uppfattning.
- Adrenalinet. Det var det som drog mig till det här. Och så tror jag att det är för väldigt många.

Krigsskådespel i gotländska skogar

I helgen var det lajv i de gotländska skogarna.