Kriminalaren som tänkte bli bonde

Hans bana som polis började med ett års bevakning av bland andra den ryska och amerikanska ambassaden i Stockholm.
- Inte det mest intressanta uppdraget kanske. En grävling som prasslade i buskarna var nog höjdpunkten för mig, säger han med ett skratt.
Men sedan dess har det bara blivit bättre. Och när han gör sin sista arbetsdag den 19 maj kan ha se tillbaka på ett mycket omväxlande och intressant yrkesliv.
- Det här är ett bra yrke med många olika arbetsuppgifter som gör det möjligt att utvecklas och åldras i jobbet.

Uppvuxen i rone
Egentligen hade han bestämt sig för att bli bonde. Sune Jacobsson är uppvuxen på en gård i Rone och han var fast besluten att gå i sina föräldrars fotspår. Men när han var 16 år hände någonting som fick honom att ändra sig och bestämma sig för polisyrket. Vad det var minns han inte.
När beslutet väl var fattat fick han bråttom. Han hade bara sjuårig skola, det räckte ju för en som skulle bli bonde. Men inte för att komma in på polisskolan. Så han började med att ansöka om förtidsmönstring och gjorde lumpen som 17-åring. Efter det blev det två år på folkhögskola i Södertälje och sedan den då ettåriga utbildningen vid Polisskolan i Solna.

På patrull i Vasastan
I augusti 1968 fick han sin första tjänst, som patrullerande polis i Stockholm, i Vasastan. Och på den tiden började man som sagt med att bevaka ambassader och att vara med och övervaka en del misstänkta vid förhandlingar i tingsrätten. Efter det året blev det mer patrullerande innan han fick ett tvåårigt vikariat i radiobilsgruppen.
- Det var nog egentligen den bästa tiden. Vi arbetade över hela Stockholm och det hände saker hela tiden. Det var intressant och omväxlande för en ung polis, minns Sune Jacobsson.

Dagar med biltjuvar
Efter en omorganisation inom polisen i Stockholm fick han sin tjänst i Vällingby och under sina drygt nio år i Västerort fick han se nya stadsdelar som Kista och Akalla komma till.
- 1981 kände jag att det var dags för en förändring. Jag hade familj, men i och med att jag arbetade skift så fick vi för lite tid tillsammans. Jag ville vara mer delaktig i flickornas vardag. Så även om jag trivdes i uniform så sökte jag och fick en tjänst på kriminalpolisen i Stockholm. Där arbetade jag kontorstid, måndag till fredag.
Det blev ett nytt kapitel i Sune Jacobssons poliskarriär.
- I två år arbetade jag på fordonsroteln och tillbringade dagarna med med biltjuvar. Arbetet handlade mycket om hantering av beslagtaget stöldgods och det var en mycket bra utbildning i hur man utreder brott.
Så blev det 1983. Döttrarna hade hunnit bli 10 respektive 13 år. Ridning var deras stora fritidsintresse och de drömde om egna hästar. Samtidigt kände både Sune Jacobsson och hans fru Margareta att det var dags för en förändring. Familjen flyttade till Gotland och i Dalhem hittade de det de sökte. Ett hus med lite skog och ett stall i en socken med en livaktiv idrottsförening. Och båda fick jobb.

Ett påfrestande jobb
- Margareta arbetar inom psykiatrin och började sitt jobb på sommaren och efter en tids pendlande så tillträdde jag en tjänst som kriminalpolis på våldsroteln i Visby den 1 oktober 1983. Där hade jag en väldigt bra chef i Torsten "Totte" Jansson. Han var en av de första som tydligt engagerade sig i mäns våld mot kvinnor. Jag tror jag ärvde det av honom.
Under de tio första åren vid polisen på Gotland arbetade Sune Jacobsson mycket med övergrepp mot barn.
- Ett påfrestande jobb naturligtvis. Det negativa är att man går in och gräver i en familj, men det positiva är att det gör nytta. Att barnen slipper nya övergrepp.
Att vara polis på en mindre ort kan vara besvärligt. Att i vardagliga sociala sammanhang träffa på människor som man tidigare träffat i sin roll som kriminalpolis kan vara knepigt.

Förebyggande effekt
- Jag har aldrig med en min visat eller sagt något i sådana situationer. Ibland har det dock hänt att de själva tagit upp saken på ett eller annat sätt. Det har också fördelar att folk vet att jag är polis. Kanske kan det ha en förebyggande effekt ibland.
Sune Jacobsson säger sig aldrig ha lidit av att han är polis. Han har aldrig fått obehagliga telefonsamtal vid underliga tider på dygnet.
- Är man ärlig och hygglig mot folk så blir det sällan problem. Då kan man se dem i ögonen nästa dag.

Lättare med känslor
Den så kallade kårandan inom polisen har det talats en del om, särskilt dess negativa sidor där kollegor hanteras vårdslöst med sanningen för att skydda varandra.
- Det där upplever jag fanns mer när jag började som polis. I dag är det ett annat klimat, inte minst tack vare att vi fått fler kvinnor i yrket. Det har gjort männen öppnare och bidragit till att de har lättare att prata om och visa känslor. I dag accepterar vi inte att poliser gör dumma saker.
- När jag var ung polis skulle man vara Stålmannen, tåla allt och inte söka hjälp även om man varit med om nog så hemska saker i jobbet, säger Sune Jacobsson, som är en av de två som utbildats för att kunna erbjuda så kallad debriefing när någon behöver.
Mäns våld mot kvinnor är något som Sune Jacobsson engagerat sig mycket i sedan han återvände till Gotland. 1982 hade det blivit ett brott som faller under allmänt åtal, vilket innebär att polisen kan undersöka och åklagaren väcka åtal även om den misshandlade kvinnan inte krävt att mannen som slagit henne ska ställas till ansvar.
- 1984 bildades kvinnojouren Amanda på Gotland och där har jag varit kontaktperson inom polisen under hela min tid här. Det är viktigt att vi män engagerar oss i de här frågorna, att vi säger ifrån och markerar vad vi tycker. Det finns alldeles för många män som isolerar sina kvinnor, par som enbart umgås med mannens bekanta. Lagar om kvinnofridskränkning och besöksförbud är positiva förändringar.
- Våldet har visserligen ökat men fler kvinnor anmäler eftersom de ser att det händer något efter att de gjort det. En stor negativ förändring är att unga killar, bara 16-17 år, slår sina flickvänner. Inte för att det är mer legitimt att äldre män slår, men det känns som en oroande utveckling.

Brottsofferjouren
Det är också här, i arbetet kring mäns våld mot kvinnor som han känner att han gjort störst nytta. Att kvinnorna han mött har känt att han lyssnar, men att han ändå försöker vara objektiv i utredningar och i första hand se till brottet och inte till de personer som är inblandade.
- Du är kvinnornas advokat, fick jag höra en gång av en advokat som var försvarare åt en misshandelsmisstänkt man. Jag tog det väldigt positivt, fast det inte alls var så han menade.
Sune Jacobssons sociala engagemang bidrog också till att han 1992 var med och bildade Brottsofferjouren på Gotland och ingick i dess styrelse. Han har också varit aktiv i Polisförbundets styrelse på ön i 13 år, varav sju som ordförande. Han har suttit med i den familjevårdsgrupp där representanter för olika myndigheter samarbetar och han har varit ansvarig för polisens information utåt.
- Jag gillar föreningsarbete, det har jag nog efter min pappa, funderar han. Det är viktigt att göra något utanför jobbet, då blir man också en bättre polis tror jag. Jag är medlem i Dalhem IF, där jag varit ledare för flicklag i fotboll i tio år. I Dalhem var jag också kyrkvärd i åtta år. Jag är aktiv golfare och med i styrelsen för När golfklubb. Där finns mycket arbete att göra nu när våren kommer. Även i föreningen Tomtbods fiskeläge är jag engagerad. Där har jag båt och bod. Jag är med i sångsällskapet och manskören NS. Och så har jag fyra barnbarn. Så att fylla dagarna som pensionär lär inte bli något problem.

Inga fler åtaganden
Några nya åtaganden tänker han däremot inte ta på sig, även om en del föreningar hört av sig med förfrågningar.
När han lämnar polishuset den 19 maj så väntar en resa till Grekl