Klostergården i Roma.
När de första flyktingarna från Ukraina anlände till ön var det många gotlänningar som ville hjälpa till. Ett av de största enskilda initiativen var en Facebookgrupp, ”Hjälp till Ukrainska krigsflyktingar på Gotland”, som i skrivande stund har drygt 2 200 följare.
I början av mars förra året bildades även föreningen Solrosi. Med utgångspunkt i en lokal i Klostergården i Roma har frivilliga inom föreningen hjälp till med allt från boende och kläder till aktiviteter.
Men det finns ett missnöje med föreningen, något som blir tydligt bland kommentarerna i Facebookgruppen – där mycket av kommuniceringen kring föreningens insamlingar och övriga arbete sker.
En av de som engagerat sig genom att skänka saker och pengar säger att hon redan från starten efterfrågat kvitton och annan redovisning.
– Det är flera med mig som undrar. Men vi möts gång på gång av svar som att ”det kommer”. Men det händer ingenting.
Det är Angelica Amundsen som startat såväl initiativet för de ukrainska flyktingarna, som föreningen SolrosiHon säger till GT att det, vid sidan av hennes engagemang med Solrosi, varit en turbulent tid och att hon inte orkar besvara alla frågor som kommer i mejl, på telefon och i Facebookgruppen.
Angelica Amundsen är ordförande i föreningen Solrosi. Hon säger själv att diskussionerna på framförallt Facebook kring hennes och föreningens arbete blivit hårdföra, och att hon snart kommer att begränsa sitt egna engagemang utåt. "Men jag fortsätter arbeta i bakgrunden", säger hon.
– Alla pengar som vi samlat in finns på kontot. Och de kommer att redovisas.
Det är särskilt under den senaste månaden som tonen i gruppen hårdnat, säger Angelica Amundsen.
– Jag har opererats och har varit sjukskriven och har därför varit tvungen att prioritera mig själv och min hälsa. Det betyder inte att jag inte skött föreningens arbete, men jag har inte kunnat svara alla som skriver. Jag kommer att göra det men det kommer att få ske i min egen takt.
Den bidragsgivare som GT pratat med, som väljer att vara anonym, anser att det finns en problematik när en och samma person tar på sig ett så stort ansvar.
– Jag har full förståelse för om det blir för mycket för en person att sköta allt själv. Det går inte. Det är inte bara en fråga om vad pengarna går till, vi vet inte ens hur mycket pengar som kommit in.
Tillsammans med en annan person som också skänkt pengar, överväger hon att polisanmäla föreningen.
– Sen måste man ta in en kassör som kan ha ordning och reda, för det är ingen som helst ordning i dag, fortsätter hon.